Träd, blomma, sten

Mina tre favoriter i naturen är nog stenar, träd (inte alla) och blommor (även kultiverade).

Björken är faktiskt inte mitt favoritträd. Det är nog tallen, men vem kan motstå en ovanligt vit och ren björkstam? Löven som på hösten följer med in i huset då jag öppnar dörren är jag inte lika förtjust i.

 

Stenar i alla former (utom de vassa) älskar jag. De vackra som jag orkar bära förflyttar jag gärna till min trädgård.

Smultronen har själva hittat sin plats i stenens värme

Stenar och blommor är ett säkert kort.

Allt detta kan illustreras med bilder från denna sommar ute vid sommarstugan.

Den skira linnéan är en favorit

Lysimachia nummularia (penningblad) är ingen favorit, men bättre än gräs

(ordet 'favorit' tycks höra till favoritorden i detta blogginlägg!)

Spegel, spegel på väggen där ...

'Man borde se sig själv i spegeln' är ett uttryck man ofta får höra och det lönar sig alltid för ingen är perfekt åtminstone inte när det gäller fördomar och gärningar.

En spegel som följde med då jag köpte sommarstugan vill jag inte skiljas ifrån. Den är inte vacker och knappast värdefull, men den har charm, patina och högt affektionsvärde.

När jag ser in i den påminns jag om vår värld som minsann inte är perfekt den heller. Det samma gäller vårt land. Jag skäms över den trångsynthet som tycks vinna mer och mer insteg i finländarnas hjärtan. Man tycks ha glömt det som hände före 1950.

Förtjusningen fortsätter

Kommer ni ihåg den fina fuchsian jag köpte för seniordansarnas presentkort? Inte? Jag ska uppfriska ert minne.

maj

Blomman fick så småningom flytta ut på terrassbordet och fick en lite mindre skrikande ytterkruka. Före det hade den blivit verkligt ledsen i lusthuset och tappat nästan alla sina miljoner knoppar. Vatten hade den fått, men jag antar den inte tyckt om transporten från blombutiken (och den hade genomgått en uttorkning där).

Men växten fixade snällt nya knoppar och trots väder och vind och min bortavaro en månad, har den fortsatt att bjuda på strålande vackra blommor. Den är ännu i gång och jag bävar för hur jag ska lyckas övervintra den. Men försöka duger!

juli

Nu och då

Dagens skogsvandring över mossor, lav och små berg kom mig att minnas sommarens besök i Fjällträdgården i Jokkmokk. Man borde åka dit på våren då de flesta fjällväxter blommar, men det lilla fjällparadis man byggt opp var så förtjusande att det kändes helt okej att gå omkring där fastän det mesta blommat ut.

Det inhägnade området var inte så stort, men runt om fanns ett naturområde som var flera hektar. Jag fascinerades förstås av stenar och fjällbäckar.

Gedigna utemöbler

Det fanns sagofigurer för att locka barnen. Jag bongade till och med Muminfamiljen. Men vad gjorde de upp i träden? Aldrig att Muminmamman skulle klättra i träd!

Denna figur var dock riktigt levande

Mina storblommiga

På försommaren köpte jag två klematisplantor och satte ner dem i varsin kruka. Det blev väldigt lyckad och billig blomning.

I mitten av juli och framåt hade de uppnått denna fägring. Noteras kan att krukorna inte var riktigt lämpliga till klätterställningarna. Ifall jag får ner dem i källaren i tid och ifall de övervintrar, måste jag ta mått och skaffa nya, lätta krukor.

Jag vet nog namnet på sorterna om jag går ut och kikar på skyltarna, men nu ids jag inte ...

 

My humble bathroom

Ni har hört och sett lite av mitt "badrum" eller kanske rättare sagt tvättrum vid sommarstugan.

I sommar kom lite konst och ett fönster på ena "väggen" och före det hade jag hittat retrohanddukskrokar som jag faktiskt tycker speciellt mycket om. De har allra först funnits i barndomshemmets WC, men sen blivit nerklassade till källaren till förmån för dito i enbart plast på sjuttiotalet. Men nu har denna upphängningsanordning anno femtiotal i emalj med plastkrokar och ordentliga skruvar fått revansch och visst tycker jag det är lite kul.

Tidsbrist

Efter ett fyra timmar långt möte blir det inte mycket tid för bloggandet. Jag har hunnit koka 6 liter sylt också. Skrytsam? Nej, det finns ett ämbar till att rensa.

Jag slänger in en bild på min pelargon från 2012. Jag kan inte förstå att jag fått den att övervintra i min mörka källare. Man brukar rekommendera ljust men svalt. Tydligen kan det fungera med mörkt och kallt också. Gladeligen har den visat livstecken varje vår och jag har bara bytt jord och låtit den växa som den vill. Jag är faktiskt tacksam.

Fotograferad i slutet av augusti

Hittat i Tfors

En småregnig eftermiddag med omväxlande solsken traskade jag omkring på Tammerfors gator. Linnepåslakanen jag tänkt köpa hittades, ett naturkosmetiskt läppstift (hittade förstås inget i väskan nu igen) och helt plötsligt den perfekta färgen på ett par Balmuirbolljus.

Saken var biff och jag flanerade till Tammerforsen och tillbaka via den ortodoxa kyrkan med sina lökkupoler. Kyrkdörren var förstås stängd, men jag njöt av att vara på en hög punkt i staden. Den kyrkan påminner mig om tågresorna till och från studiestaden Åbo med byte i Tammerfors.

Farväl Tammerfors!

Först nu har jag landat. För att långsamt varva ner efter Tammerforstillvaron passade vi på att besöka Vasa på söndagen.

Det blev både lunch med den äldsta och den yngsta arvingen, fotbollsmatch och improviserat födelsedagskalas.

Följande saker kan konstateras.

1. Det är snålt med restauranger som serverar söndagslunch i Vasa. Efter lite googlande valde vi att satsa på Korsholm i stället och var mycket nöjda med den lugna stämningen och goda maten på Hotell Vallonia. Lite kul då man också har haft en god smak och använt likadant tyg till runda soffan som vi valde till makens släktfåtölj.

2. Vasa har missat något i stadsplaneringen i de yttre stadsdelarna. Jag antar att man först byggt husen och sen försökt fixa vägarna. Man kan säkert ta sig på hundra olika sätt till projektingenjörens boställe.

3. Att man inte blir lika hjärtligt välkomnad till matcher i Sandviken som i Jakobstad. Fastän man inte ens bär Jarohalsduk! Att man knappt hör vad speakern säger trots att ljudnivån är OK. Att Jaro spelar en vacker passningsfotboll, men lider av brist på tur eller?

4. Att det är bra att det finns Siwabutiker i varje gatuhörn då männen vill ha bulla, vilket inte fanns på matchen.

Om dag 2

Jag konstaterade vid rubriksättningen att det egentligen är dag 3, men den har just börjat så jag skriver om dag 2 av naturliga skäl.

Det blev en oförglömlig start. Om man bor på hotell Villa (och det gör man för det är närmast Tammerforshuset, och konferensarrangörerna har bokat in en där), så äter man frukost i Torni, vilket innebär att det fordras underjordiska orienteringsgåvor.

Nå, ni vet mitt schema för hotellfrukost vid det här laget och jag kan tillägga att det är svårbemästrat i Tornis frukostrestaurang, för 'råddigare' buffelinjer har jag inte sett. Man är alltid i vägen för någon, om man nu hittar det man söker, och man tycks alltid vara på väg i fel riktning.

Jag hittade mina glas vatten och juice och markerade mitt revir vid ett tvåpersoners bord intill järnvägsspåret med för dagen stående tåg. När jag kom tillbaka med youghurt, bär och frön upptäckte jag till min fasa att jag hade ett präktigt grötfat på andra sidan. Det är så jobbigt att tvingas konversera från morgonen!

Om en liten stund uppenbarar sig den sötaste lilla farbror i randig kostym och frågar om platsen är ledig. Jag smälter ju direkt. Ett vänligt äldre par har satt sig på min högra sida och verkar höra till samma sällskap.

Det blir en underbar frukost och jag beklagar att jag måste rusa iväg till föreläsningarna just som min 'farbror' har berättat om sina förehavanden som trettonåring,1939, på ett så mjukt och fint sätt. Han tillhörde den första årskullen som inte inkallades i kriget, men i stället jobbat på hemorten elva timmars dagar. Det går inte att beskriva, men han gav mig ett minne för livet och det var med stor vördnad jag tog honom i hand innan jag rusade till Tammerforshuset.

Och jag SKA besöka mausoleet i Björneborg vars historia jag helt glömt bort. Det tipset fick jag av det vänliga paret från Träskända.

Konferensen avslutades med lunch och idag fortsätter jag med lunch på samma plats, men först väntar frukost i Torni ...

Dag 1

Nu har jag mött verkligheten. Framför mig i tåget hade jag två sovande yngre män som jag med en snabb blick konstaterade vara av utländsk härkomst. I Seinäjoki vände sig den ena om och ställde en fråga på knagglig engelska. Han visade på sina biljetter där den ena var utställd på Oulu - Seinäjoki och den andra på Seinäjoki - Vaasa.

Här var de nu - ett par asylflyktingar! Det värmde lite i mitt hjärta då jag tänkte på att jag igår kväll hade antagit en utmaning och skänkt ett styrelse- och ett fullmäktigearvode till flyktinghjälpen.

Jag fick förklarat att jo, de skulle byta tåg där, gick till och med och frågade några passagerare som skulle stiga av om de kunde hjälpa dem vidare.

Organisationskonferensens tema senare på dagen handlade delvis om integration så jag var passligt inne på det.

I korthet fortsatte dagen med:
* caffe latte på ett trivsamt café i Tullintori, varifrån jag direkt kunde ta mig till hotellet
* fixade så att jag kunde bo båda nätterna i samma hotellrum
* sakta promenad till Tammerforshuset
* god, men salt lunch
* direkt två nya bekantskaper
* föreläsningar, paneldebatter

Här måste jag inflika att det tog eld i kärringen. Man får småle åt ungdomarna, men provocera kan de! En påstod att vi äldre är mer rasistiska av oss och därför inte passar in i antirasismrörelser. Det kunde jag inte låta gå oemotsagt och jag drog till med att 'kanske man borde ha oss med och försöka ändra vår attityd i så fall'.

Personligen skulle jag gärna vara med som stödjande medlem utan att blanda mig i verksamheten. Det märks att det finns en djup klyfta mellan oss. Båda grupperna har fördomar mot varandra. Vi får fortsätta jobba på att minimera dem.

* lite vila på hotellet före middagen. Den här gången hade jag strumpbyxorna, men inte tajta underklänningen! Fritt fram för alla bilringar
* delikat middag på Myllärit, svampsoppa, röding och kladdkaka
* nya bekantskaper vid bordet, en f.d essebo och dito närpesbo, en från Grankulla (och jo, jag frågade om Kronoby kunde fusioneras. Han var politiker och var helt med på tanken om utskogar i Österbotten) och en från Ekenäs. Trevliga pensionärer!
* underhållning med Geir Rönning och Tessa Virta Trio
* förstås svårt med sömnen på främmande ställe

Tre dagar i Tammerfors

Tammerforshuset börjar bli ganska bekant för mig så småningom. Jag började som konferencier på Seniordansförbundets jubileum i april och nu har jag just satt mig på tåget för att representera samma förbund på en organisationskonferens som ordnas av SFV Bildning.

När nu mitt politiska parti råkar inbjuda till kommundag på lördag kände jag mig manad att haka på. En extra natt och en ledig fredag eftermiddag och lördag förmiddag och sen hem med buss på natten.

Jag funderade faktiskt länge om jag skulle offra min fritid, men så här i efterskott är jag helt nöjd över mitt beslut. Den politiska strejken på fredag skulle ha strulat till min hemfärd.

Snart är det klart

Egentligen vet jag inte hur många sorters dahlior jag har, men åtminstone den höga vinröda kaktusdahlian spretar ut sina kronblad. Jag tycker den är mycket ståtlig.

Jag minns att jag har haft en lila, en vit och kanske nån orangebrun variant, men en del plantor har inte ens knoppar. Med fem sorter får jag känna mig ganska nöjd om jag dessutom plussar på med de små övervintrade sommardahliorna.

Dags för fuchsiautställning

Mina små älsklingar har blommat en tid. Ja, Augustine låter vänta på sig, men de övriga skönheterna bara suktar efter att få komma in på bloggen och visa upp sig i sin stora glans.

Jeff van der Kylen (årets stickling)

Deutsche Perle (övervintrad)

Ellebel (övervintrad)

Happy Wedding Day (årets)

Natasja (övervintrad)

(med viss tvekan om rätt namn på sorterna)

Temaresor

Utan egentlig planering blev vår norra Sverigeresa inriktad på hembygdsgårdar. Vi drack kaffe på hembygdsgården i Jokkmokk. Före det hade vi tagit en promenad på motsvarande plats i Strömsund.

På det senare nämnda stället bekantade vi oss med Jätten Jorm (som var jättestor och i sten). Han var med i filmen Dunderklumpen baserad på Beppe Wolgers sagofigur.

Vissa platser kunde man gott stanna lite längre på och Strömsund var en sådan.

Om allt vore som förr ...

Det finns vissa saker som inte borde få förändras. En sak gäller datorer och hur man fixar bilder från kamerans minneskort till datorns minne.

Första dagen hade jag trubbel med att flytta bilder från Bill (=min dators externa minne). Nå, det ordnade jag själv, men lilla bilden var borta och jag hade bara en ikon att lita mig till.

Sen fick jag inte importen från kameran att ske enligt min vilja. Då fick jag blogga om gamla bilder. Det finns ju en del teman från Östersund och norra Sverige ännu.

Idag fick yngste sonen lära ut hur jag klarar det senaste problemet och kanske jag minns det till i morgon, eller så inte ...

Lätt att skylla på Windows 10.

Scannern vill inte heller vara med längre. Kanske jag måste lyda ekonomens råd och skaffa en ny skrivare. Det lär bli dyrare att köpa några bläckpatroner till skrivaren än att investera i en ny laserskrivare. Kanske han har rätt. Men någon ny telefon köper jag inte - ännu ...

Jag passar i stället på och dokumenterar flera dahlior.

rödaste röd

Oravaismosters dahlia

Villaavslutning nr 2

Det blåste för mycket för mina strutformade ljus när det var veneziansk afton så i kväll passade jag på att ta en miniveneziad.

Vad sägs om bastu, en läcker helgrillad gös med sallad, rosevin och sen de vackra ljusen i skymningen! En kväll att minnas när novembermörkret sluter sig omkring en.

En fläkt av sommaren

Tänk, att vi ser ut att få ett litet somrigt veckoslut. Vi har landat på sommarstugan och två av männen i mitt liv planerar att bryta ut sig på en gammal öppen spis, medan jag tänker dra mig undan med några föredragningslistor, en ny sticksöm samt ordna så grovjobbarna får mer energi.

Jag har invigt mina nyinköpta sommarslippers. Jag hade tänkt mig att aldrig besöka varuhuset i Ylivieska igen på grund av vissa nazistiska skriverier, men nu gjorde jag det i alla fall på hemresan från Kajana.

Man blev inte rik på mina inköp. Skornas pris var nedsatt med 80 procent och trots min dokumenterade matematiska begåvning lyckades jag räkna aningen fel. I stället för de euron jag hade tänkt betala trodde jag inte mina öron då kassafröken begärde 1,20 av mig. Och jag som stod och funderade på om jag skulle köpa vita trettiåttor eller gröna trettisjuor. Jag kunde ha köpt båda!

Årets efterlängtade fenomen

Tänk, att det ska gå nästan trettio år innan de förstår!

Alltså när vi började göra i ordning vår trädgård i slutet på åttiotalet satt svärfar en hel dag vid sin sommarstuga med en rostfri plåt och hackade och formade den till ett fågelbad åt oss. Gissa om det var roligt att höra på för svärmor och diverse grannar

Min pappa formade ett plaströr som kant och placerade fatet på en trädstam med masurknutar och vips hade vi ett unikt fågelbad - trodde vi. Fåglarna som gillade badet var för det mesta av keramik. Nån enstaka gång såg jag en liten fågel sitta på kanten.

Men i år! Här har vi haft spa med olika småfåglar. Förtjust har jag suttit i fönstret och sett på när det har skvättats med både stjärt och vingar. En otrolig lycka! Naturligtvis har jag inte lyckats fånga det vildaste badet i den digitala världen, men en liten tippe fastnade i alla fall.

Jag har inte vågat putsa fatet sen i våras, för tänk om fåglarna inte vill ha det så blänkande?

Kultur på resan

Jag ska så smått börja beta av vår sommarresa i norra Sverige. Först ut är Jokkmokk där vi tillbringade några timmar, fikade vid Hembygdsgården och hittade två pärlor invid sjön, nämligen Fjällträdgården och Samiska skulpturparken.

Förutom olika skulpturer hittade vi en jungfrudans och en stenutställning liknande den i Oravais. Det är otroligt vackert med naturmaterial. Naturen formar allt till konst som går rakt ner i själen. Man får en djup erinran av tider långt, långt före vår tid och framtiden känns oerhört kort.

Det var en mäktig upplevelse som jag i minnet gärna återkommer till.

Hittade både in och ut

Kunde ha en sten i en sådan färg i min trädgård

Lustigkurre

Jag bara kunde inte låta bli att låtsas ta ett foto av väninnan, men i stället smälla av mot en svensk kändis från underhållningsbranschen som stod och checkade in alldeles själv. Lite kul!

Jag måste också tillstå att det stämmer att TV lägger till ca 30 % på volymen på en mänska. Tur att man inte är linslus.

Det gick galant!