Vi var inte de enda som kommit på samma idé och vi siktade på att klara av den längsta rutten på dryga sex kilometer. Och det gjorde vi utrustade med smörgåstårta och fika.
Det var inte helt lätt att hitta rätt för det fanns en del korsningar. Vi gick dessutom en slinga som ingen gått på sen snön fallit, förutom en ekorre och ett annat oidentifierat djur med lite större tassar. I närheten av Lata Ån (ågen på dialekt) blev vi lite osäkra för vattenståndet hade varit högt, vilket medförde att isen knastrade under snön och stigen var isbeklädd, men efter lite sökande lyckades vi hitta rätt riktning.
Vi kom till Langbackforsen och Grynno, härliga platser med rinnande vatten. Vi klättrade upp för steniga backar och gick över små, mysiga broar. Med lite hjälp av andra vandrare lyckades vi ta rätt vägval så vi kom tillbaka till parkeringen som nu hade fått besök av ett tiotal bilar.
Under vandringen får man bekanta sig med herr Edsviks finurliga texter och skapelser, vissa lite under bältet. Imponerande var också Rekijärvisjön som enligt skylten är Kronobys största sjö. Den måste nog granskas på nytt när isen smält.
Det är troligen mer än tjugo år sen jag senast vandrade i Kortjärv och det har länge varit ett mål jag sett fram emot. Nu är det uppnått!
 |
| (tog ingen selfie ...) |
 |
| Myrstack modell större (Tanten är 1,65) |
 |
| Svärmor från Stockholm på besök |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar