Jag har fått besöka Ernsts salonger i det nyrenoverade teaterhuset i Vasa för ett möte i kabinettet och representerat kommunen på en middag i samband med de finlandssvenska skidmästerskapen.
Och inte minst återsett det kära barnbarnet och ser hans verbala framsteg på en dryg vecka.
En slutsummering av februariresan ger vid handen att Borta bra, men hemma bäst. Jag har börjat inse att den värsta resivern är borta. Visst är det skönt med värme, men det meningsfulla livet finns här hemma.
Jag tror inte jag skulle palla för två veckor utomlands och jag skulle absolut inte orka semestra hela vintern i Spanien. Jag beundrar de pensionärer som klarar av det och märker att jag blivit för bekväm av mig. Det är jobbigt att inte ha ett mer inrutat liv och kan bli ensidigt i längden.
Man behöver åka bort ibland för att se hur bra man har det med släkt och vänner i närheten, favoritserierna på TV och handarbetet i knät.
Men visst var det härligt att se rosenbuskar i blom på min födelsedag ...
 |
| främmande skönhet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar