Det hände sig att jag efter vår Spanienresa skulle återuppta mina lektioner och efter en snabb blick i ryggsäcken kollade om högtalaren var på plats.
DET VAR DEN INTE !!!
Halvt förskräckt yrade jag runt i huset och var inte villig att inse att hundra euro kanske hade försvunnit ur min åsyn. Ett litet hopp fanns dock - jag kunde ha glömt den röda tingesten i Samlingshuset efter gymnastiktimmen för en och en halv vecka sen ... hoppas, hoppas ...
Och jo, där stod den lugnt och inväntade mig. Så skööönt!
Igår var det så blåsigt att jag tänkte jag kunde gymnastisera lite på egenhand. Musik är ett måste och jag gick för att hämta högtalaren i väskan. Men NEJ, den var inte DÄR! Jag hade inget som helst minne av att jag skulle ha packat upp den sen det blev klart att kurserna inhiberats. Febrilt sprang jag och sökte i alla fall - utan resultat.
Det blev en promenad ändå i blåsvädret. Min enda chans var igen att grejen fanns kvar i Samlingshuset som för övrigt stängts på grund av Coronaepidemin.
Och vilken suck av lättnad igen, när jag fick se vad som fanns uppe på pianot. Bra att vi har ärligt folk här i Kronoby som låter andras saker vara i fred.
Men hur ska jag få nån ordning på mig? Jag vet att jag varit noga med att packa bort mina saker, men ofta kommer nån för en liten pratstund och mina tankar rusar iväg ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar