Det var igår andra gången i mitt liv som jag besökt Kiisk. I somras åhörde jag ett seminarium om Viola Renvall och såg då att det fanns något som hette Skaldernas stig. Hit ska jag på nytt, tänkte jag och igår hände det.
Jag hade ingen aning om hur lång stigen var, så vi hade sett ut ett alternativ, nämligen att tillryggalägga en bit av den långa Utterleden, men det innebar att man var tvungen att gå tillbaka samma väg.
Jag blev så glad då jag såg att Skaldernas stig mätte 5 km - en lagom sträcka när man går i skog och mark. Stigen var bra utmärkt (utom på ett ställe) med klargult och det gav en upphöjd dimension åt vandringen då man kunde bekanta sig med Viola Renvalls och maken Hjalmar Krokfors (f.d. kronobybo) naturdikter som passade in i landskapet. Stigen sammanföll med Utterleden på en del ställen.
Vi startade längs en snöbeklädd skogsväg och traskade i ett mångfacetterat landskap med mossar, Esse å, åkrar och en gammal boplats där Lampfambo mötte döden 1809 genom ryskt övervåld. Det fanns mäktiga träd, den fina Bockabron, fina rastställen, vackra stenar och isiga ställen på grund av det höga vattenståndet i ån. En mäktig upplevelse igen! Och oj, vad det smakade gott med smörgåsar och hembakta bullar ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar