Man borde väl skriva ett blogginlägg om coronaviruset som sätter hela världen i obalans just nu. Det kan vara bra att veta hur man tänkte då det begav sig och om man överlever ...
Jo, jag hör väl till riskgrupperna på grund av min kroniska cancer och dessutom äter jag en medicin som driver ner mina blodvärden under gränsen. Men jag kan inte påstå att jag är direkt ångestfylld. Jag tror på ödet och har faktiskt inte haft en enda förkylning ännu denna märkliga vinter. Det kommer det som komma ska, men man kan alltid försöka förebygga ...
Det som oroar mig är den ekonomiska verkligheten. Börskurserna rasar, folk får inte resa vilket påverkar hela turistnäringen. Det pratas om permitteringar och samarbetsförhandlingar. Inkomsterna minskar, men utgifterna kvarstår ...
Man beter sig inte normalt då man är rädd. Jag läste att mänskans reptilhjärna tar över. Varför skall man nu plötsligt hamstra toalettpapper och mat???
Jag tycker synd om vår äldre befolkning som inte får ta emot besök och den press som hotar hälso- och sjukvården. Det känns som om världen slutat andas och bara stilla väntar på det som komma skall.
Får vi för mycket information? Kan vi hantera den?
Lite ledsen är jag för att mina gymnastik- och dansgrupper går miste om tre timmar. Möten ställs in, konserter inhiberas, tävlingar hålls utan publik, folk måste jobba hemifrån...
Tack och lov får vi ännu röra oss utomhus. Det blev en långpromenad på Kortjärv naturstig i härligt vårväder med både matpaus och fikapaus. Kanske mer om det en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar