En veckas bortavaro sätter sina spår. Det finns en hel del att ta itu med. Bäst är om man kan ta det i slow motion och börja med det mest väsentliga.
För mig var mina odlingar av högsta prioritet eller egentligen blommorna på familjegraven. Det hade varit kalla nätter och det hade varit torrt. Jag hade missat att kommendera make eller son på bevattningsuppdrag. Jag antar att jag omedvetet tyckt att matlagningen var det mest kritiska.
Jag hade tur, för en väninna hade fungerat som den barmhärtiga samariten och hjälpt de stackars blomstren.
Hemkommen yrade jag runt med vattenkannorna och var bekymrad över att bidra till sänkningen av grundvattennivån då inget vatten ansamlats i tunnorna.
Inomhus fick orkidéerna en genomdränkning och jag förvånade mig själv genom att packa upp allt ur kappsäcken också. Lite motiverad var jag förstås av den stundande avfärden till sommarstugan följande dag. Jag till och med lät bli att se på fotbollsmatchen mellan Spanien och Portugal. Det var bara de sista tio minuterna som jag satte mig i TV-soffan och såg den utjämnande frisparken.
Nu är jag överlämnad till lugnet vid stugan och friden är total - åtminstone för två dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar