Det händer bara mig?

Jaså, det skulle bli en sån dag! Med magen i oskick och lite illamående började jag dagen.

Det blev ingen frukost och inget vatten för på eftermiddagen väntade den trevliga gastroskopin.

Dagens första ärende var av det angenämare slaget - doktoranden skulle avhämtas vid Bennäs station.

Inget svårt med det, men jag kan tydligen strula till det. Inne i bilen kom jag på att jag troligen glömt mobilen i huset. Kvickt ut, låste upp dörren, hoppade ur skorna och begav mig på söktur. Men nehej, mobilen var inte på de vanliga ställena. Kanske jag ändå hade den i väskan?

Ut tillbaka, in i bilen och genomsökning av väskan. Näpp!

Alltså in igen med upprepad procedur. Nu hade jag dock tänkt till och kommit på att jag hade haft mobilen i sängen. Kunde jag ha bäddat ner den? Jag lyfte lite på täcket och kollade bredvid huvudkudden. Ingen telefon!

Det blev en tur till badrummet ifall mobilen hade hamnat på samma plats som smutskläderna. Nej.

Tillbaka till sängen och nu tittade jag noggrannare och där under nattlinnet sussade mobilen så sött ...

Dagen hade bara börjat.

Bilen behövde tankas och det tänkte jag avklara i Bennäs. Stora tankbilen fyllde på bränsle och jag funderade lite hur jag skulle köra in till macken. Jag stannade, öppnade tanklocket, steg ur och processade mina kort. Klart för tankning.

Hoppsan, jag hade tankluckan på fel sida! Fort in i bilen för att starta och göra en u-sväng. Ut tillbaka innan de två minuterna gått till ända, men då hade förstås tanklocket stängt sig själv. In tillbaka för att dra i spaken på nytt.

Efter en andra tryckning med pistolen rann bränslet till. Puh!

Och nu sitter jag och fördriver tiden med mobilen i väntan på den icke så lustfyllda undersökningen. Få se om jag överlever...