Bröllop i familjen

Så har vi lyckats gifta bort en av sönerna!

Det var ett bröllop helt i min smak. Vigseln var i Munsala ståtliga kyrka från 1782 som enligt sägen byggdes så stor då man förväxlat ritningarna med en kyrka som skulle byggas i Sverige. Undrar vilken ort som fick för liten kyrka?

Man berättade också att för sextio-sjuttio år sen var det en äventyrslysten konfirmand som tog en cykeltur uppe på den en meter breda takåsen på kyrkan. Och jag lovar - det är ett högt kyrktak. Lite speciellt är det också med tuppen som sitter på korset uppe på klockstapeln.

Brudgummens mor hade äran att få läsa en text ur Paulus brev till korintierna - om kärleken. Barnbarnet uppförde sig väl i kyrkan och fick efteråt springa av sig på den stora gräsmattan.

Vi avslutade med middag ute vid Glasbruket i Vexala och mitt livs tredje sabrering lyckades perfekt. Jag börjar snart tro jag är riktigt professionell, kanske jag borde testa med värja, sabel eller svärd också ...