Igen och igen

Jag överlevde slangeländets introspektion, men jag deklarerade bestämt före åtgärden att jag inte kommer fler gånger. Detta medförde att läkaren ansåg det vara bäst att snipsa bort mina polyper.

Nåväl, nu är jag på väg tillsammans med hela familjen på en två dagars trip över pölen. Det var tidig väckning och vi hade kommit en bit på väg då jag kom på att mobilen fanns därhemma på köksbordet. Igen!

Har vi tid att vända om? Jo, sa chauffören och min armbandsklocka. Tillbaka i rätt färdriktning kollade jag tiden och tänkte att vi har bra med tid, fortfarande kvart i fem. Men vadå? Jo, klockan hade stannat!

Jag är den som är ute i god tid, oftast. Nu skulle projektingenjören hämtas upp i Vasa. Med lite överhastighet blev det plenty of time över. Bra att starta tidigt.

Nu har vi ätit frukost och barnbarn med föräldrar sover och jag har tappat bort de övriga då jag uppsökte shoppen för en ny väska och en leksaksbuss.

Det händer bara mig?

Jaså, det skulle bli en sån dag! Med magen i oskick och lite illamående började jag dagen.

Det blev ingen frukost och inget vatten för på eftermiddagen väntade den trevliga gastroskopin.

Dagens första ärende var av det angenämare slaget - doktoranden skulle avhämtas vid Bennäs station.

Inget svårt med det, men jag kan tydligen strula till det. Inne i bilen kom jag på att jag troligen glömt mobilen i huset. Kvickt ut, låste upp dörren, hoppade ur skorna och begav mig på söktur. Men nehej, mobilen var inte på de vanliga ställena. Kanske jag ändå hade den i väskan?

Ut tillbaka, in i bilen och genomsökning av väskan. Näpp!

Alltså in igen med upprepad procedur. Nu hade jag dock tänkt till och kommit på att jag hade haft mobilen i sängen. Kunde jag ha bäddat ner den? Jag lyfte lite på täcket och kollade bredvid huvudkudden. Ingen telefon!

Det blev en tur till badrummet ifall mobilen hade hamnat på samma plats som smutskläderna. Nej.

Tillbaka till sängen och nu tittade jag noggrannare och där under nattlinnet sussade mobilen så sött ...

Dagen hade bara börjat.

Bilen behövde tankas och det tänkte jag avklara i Bennäs. Stora tankbilen fyllde på bränsle och jag funderade lite hur jag skulle köra in till macken. Jag stannade, öppnade tanklocket, steg ur och processade mina kort. Klart för tankning.

Hoppsan, jag hade tankluckan på fel sida! Fort in i bilen för att starta och göra en u-sväng. Ut tillbaka innan de två minuterna gått till ända, men då hade förstås tanklocket stängt sig själv. In tillbaka för att dra i spaken på nytt.

Efter en andra tryckning med pistolen rann bränslet till. Puh!

Och nu sitter jag och fördriver tiden med mobilen i väntan på den icke så lustfyllda undersökningen. Få se om jag överlever...

På språng

Det blir ingen fyra rätters lunch eller middag idag. I stället ska jag avverka fyra möten och med flygande matintag.

Jag började i Kronoby och hann precis förflytta mig till Larsmo för nästa möte.

På vägen till Vasa hann jag vika in till Fagerudds fabriksbutik och inhandlade en minipizza att ätas som lunch under fortsatt bilfärd. En mycket trevlig ung man betjänade mig och jag hann tänka vackra tankar om de fina ungdomarna som vågar bjuda på sig själva. Och brödet var gott!

Nu några minuters paus innan det tredje mötet ska börja och sen avslutar jag i Kronoby med ett extra insatt styrelsemöte.

Visst vill vi ha bensinförsäljning till byn!

Åh, dessa ljuvliga rosor

Min svärmorsros har just börjat blomma. Ja, egentligen heter den troligtvis något annat, men jag brukar ge namn efter givaren såsom också med recept.

Denna ros doftar så ljuvligt och växer utan skötsel vid sommarstugan. Till och med det tvååriga barnbarnet kunde förnimma den fina, söta doften.

Lycka!

Fanproblem

Vi har ett litet problem ute vid sommarstugan - flaggstångslinan har levt ut sitt liv. Det betyder att flaggstången borde tas ner och det är inte det lättaste då den står uppe på en stor sten.

Kanske nån gång i sommar med alla stora starka karlar hemma ...

Barnbarnet är förtjust i högt flygande saker som stjärnor och flaggor. Han noterade ganska fort att flaggan saknades där uppe i stången.

Men han blev överlycklig då han fick syn på Lahtisflaggan som maken fått då han besökte VM. Den kunde hissas upp, ansåg han med tydliga gester. Fammo fick lugnt förklara att flaggan är för liten och det går tyvärr inte.

Sol och sommar igen!

Nu hände det igen! Jag skrev ett litet inlägg och tryckte på Klar och så fanns endast rubriken sparad. Eländes elände!

I korthet skrev jag att vi fått sol och värme tillbaka efter midsommaren. Men visst var regnet efterlängtat.

Det är lite för varmt för att syssla med husbygge, men jag håller mig på serveringssidan.

Midsommar

Efter en lång tids sol med torka kom ett ordentligt regn lagom till midsommarafton. Men jag gläds åt de överfulla regnvattentunnorna. Det var en fröjd att bada bastu i det mjuka vattnet.

Och i det sedvanliga midsommarsällskapet smakade osten och vinet bra fastän regnet föll med jämna mellanrum.

Länge leve den finländska sommaren med myggor etc ...

Långa ljusa dagar och nätter

Nu känns det som bäst. Vädret är ännu helt ok och sommarstugan skänker lugn och ro.

Det har varit ett minutprogram för att nå denna frid. Men nu är grönsakslandet rensat och regnet kan komma.

Huset är städat, rena sängkläder väntar då vi återkommer. Midsommarmaten är inhandlad och gästerna bjudna.

Det var en fröjd att se hur bra grönsakerna växer vid sjön. Mina örtkryddor och körsbärstomaterna hittade det sista lediga utrymmet och passionsblomman får klättra i det nystädade glashuset.

Tänk vad livet är härligt!

En dag i periferin

Visst kan man passa på och ha två möten på en dag i Vasa. Men lite dumt är att första mötet börjar klockan nio och det andra först fem.

Vad gör man däremellan? Projektingenjören är på jobbresa i annat land, kanske Schweiz och den yngste är hemma i Kronoby och sommarjobbar.

Som tur är lyckades jag komma över en lägenhetsnyckel till Uvgatan och kan halvslöa i soffan efter att ha tryckt i mig en Kotipizza.

Lite shopping avklarades också, men regnet tvingade mig till planändringar. I stället för att besöka ett mer öppet blomstertorg stack jag mig in till en mer takbeklädd affär. Jag var inte imponerad av urvalet, men hittade några ekologiska örtplantor, en körsbärstomatplanta, en balkonglåda med stjärnöga och en frodig passionsblomma. Alla är på väg till stugan för att fira en regnig midsommar.

Sen får man fråga sig vad jag gjorde i den mer maskulina affären. Jo, det är min ärvda Audi från sjuttiotalet som ska få rulla lite. Jag hade blivit ombedd att inhandla något som skulle ta bort eventuell fukt ur bensintanken och det var inte lätt att hitta rätt bland alla medikamenter.

Jag fick ta en köbricka och begära hjälp. Men jag kom i trygga händer, för jag servades av en f.d. elev och kronobybo, som gav mig goda råd vilka jag tacksamt tog emot.

Ibland njuter jag av att vara vimsig tant ...

Oh, what a wonderful morning!

Tänk att få vakna en måndag morgon, ligga och dra sig en stund och plötsligt höra att det REGNAR.

Då är det bara att hoppa upp ur sängen och i nattlinnet gå utanför dörren och flytta buxbomskrukorna ut från väggen så de får ta emot sköna regndroppar.

Tänk, så annorlunda man tänkte förra sommaren ...

Första stugweekenden

Det blev en fin helg med en föraning om sommarens stora projekt - sommarstuga av gammal stock som ekonomen med familj ska bebo så småningom.

Vi har fått en förbättrad väg och en ny parkering och en stig är redan upptrampad av barnbarnet till fammos stuga.

Lugnt och vackert väder och jag har fått skörda mina första rädisor - mjälla som bara den.

Efteråt

En veckas bortavaro sätter sina spår. Det finns en hel del att ta itu med. Bäst är om man kan ta det i slow motion och börja med det mest väsentliga.

För mig var mina odlingar av högsta prioritet eller egentligen blommorna på familjegraven. Det hade varit kalla nätter och det hade varit torrt. Jag hade missat att kommendera make eller son på bevattningsuppdrag. Jag antar att jag omedvetet tyckt att matlagningen var det mest kritiska.

Jag hade tur, för en väninna hade fungerat som den barmhärtiga samariten och hjälpt de stackars blomstren.

Hemkommen yrade jag runt med vattenkannorna och var bekymrad över att bidra till sänkningen av grundvattennivån då inget vatten ansamlats i tunnorna.

Inomhus fick orkidéerna en genomdränkning och jag förvånade mig själv genom att packa upp allt ur kappsäcken också. Lite motiverad var jag förstås av den stundande avfärden till sommarstugan följande dag. Jag till och med lät bli att se på fotbollsmatchen mellan Spanien och Portugal. Det var bara de sista tio minuterna som jag satte mig i TV-soffan och såg den utjämnande frisparken.

Nu är jag överlämnad till lugnet vid stugan och friden är total - åtminstone för två dagar.

På hemväg

Så har vi tagit avsked av de sista dansarna och vi sprids åt olika håll. En del åkte direkt till Helsingfors-Vanda flygplats, några åkte västerut mot Åbo eller Nådendal med bil och tog färjan till Sverige.

De sista, däribland jag, tog bussen till Helsingfors centrum för att senare under dagen/kvällen fortsätta med tåg, båt eller flyg.

Själv sitter jag på en sten i Kajsaniemiparken och väntar på tåget norrut. Jag har hunnit vägleda svenskarna mot Salutorget och Skatudden.

Dessutom har jag hunnit på kaffe med doktoranden och vinkat av honom vid I-tåget som ska ta honom till Vanda och Shanghai. Roligt att få umgås en liten timma.

Jag ska sitta följande timme på min sten och varva lite läsning med att se på rosorna.

Sista dagen

De sista genomgångarna av danserna är avklarade och tillika "öppna portarnas dag". Jag tror vi hade valt lagom enkla seniordanser och lagom varierade stilmässigt. Där trippade vi omkring med  madonnamickar och kommenderade och dansade.

Nu vilar vi några timmar inför kvällsfesten  bestående av middag och lätt program. Det blir dags att ta adjö av alla dansvänner och åka hem fulladdad med trevlig musik och fina koreografier.

Mera övning

Vi har gått in i repetitionens tidevarv när det gäller dansandet. Men vi hade också en eftermiddagsutflykt till Fiskars.

Det var mitt andra besök i byn. Mycket var sig likt, men jag saknade chokladverkstaden.

Mikroklimatet är speciellt och det var faktiskt varmt och skönt att ströva omkring. Turistströmmarna var ännu ganska sporadiska och det passade oss utmärkt.

Min rumskamrat och jag har ännu en programpunkt och tillbringade kvällen fnittrande som småflickor tillsammans med några dansvänner vi tog till vår hjälp under förberedelserna. Det behövs så lite ...

Upp och ner

Så har vi gått igenom alla sexton danser från fyra länder. Det betydde att vårt svenska förbunds två danser uppfördes, lärdes ut, lärdes in och genomfördes.

Helt anspråkslöst kan jag säga att vår tango gjorde succé. Det finns nog ingen dans som får mig att tända på alla cylindrar som en tango. Jag dramatiserar och spelar nästan över. Och njuter ...

På kvällen var det dags för utflykter. Jag hade valt ett besök till upplevelsegruvan Tytyri. Det blev en upplevelse, men det får bli ett senare blogginlägg.

Dans, dans, dans

Det har varit en varm dag både ute och inne. Alla deltagarländer har presenterat två danser var. Vi har dansat humppa, jenkka, rumba, swing med mera.

Egentligen har inte jag dansat så mycket eftersom jag officiellt tjänstgjort vid musikbordet. Tack och lov har jag inte behövt påta på datorn utan mer agerat tolk till och från finska.

Dessutom har det varit en uppgift som sekreterare på seniordanskommittemötet.

Och maten är riklig. Det märks nog att vi umgås med idrottare. Här finns många med Finland på kläderna. Landslagsfolk behöver mycket och varierande mat och vi hänger med.

Dansen kan börja

Deltagarna från Norge, Sverige, Danmark och Finland strömmade till från förmiddagen. De kom med flyg, båt och bil från alla håll och kanter.

Jag njuter av att vara serviceminded. Det kan röra sig om att dela ut material, hjälpa till med tolkning i receptionen, hjälpa Nils att hitta på området, dra kappsäck åt danskan till rummet i Katajarinne 1 och så vidare.

Dagen kulminerade i välkomstfesten som inleddes med skumvin och mingel innan det egentliga programmet tog vid.

Duon Enni och Eva, musikmagistrar från Sibeliusakademin, bjöd på skönsång och ackompanjemang och de tre paren från dansgruppen Rock'n Swingbusters hänförde oss med sina snabba fötter, akrobatik och humorladdade koreografi. Allra sist fick vi lära oss några stegserier och testa själv.

En bra start på dansveckan!

Avfärd och ankomst

Det var underbart att få tillbringa en kväll och en natt på Villagatan i den fina stadsdelen Eira. Otroligt vackert med dessa gamla stenhus i pastellfärger, tjocka väggar, högt till tak och mysiga innergårdar.

Restaurang Ora med sin Michelinstjärna fanns på andra sidan gatan, men vi nöjde oss med butiksgrillad broiler, basmatiris och oliver, vilket vi sköljde ner med lite rosévin.

Andy McCoy brukar handla i samma kvartersbutik där jag köpte glass och vindruvor och en känd sfp-politiker har också sin bostad på samma gata.

Följande morgon tog vi spårvagnen in till järnvägsstationen och hoppade på U-tåget till Köklax varifrån vi transporterades med en större bil till Lojo och Kisakallio.

Vi har ställt i ordning vårt office och intagit våra rum. Här pågår många aktiviteter och åtminstone Susijengi och yngre korgbollsspelare är här samt konståkare.

Nu börjar det!

Nordisk seniordansträff 2018 kör i gång för funktionärerna på lördag, men min resa startade redan fredag morgon lite över åtta från Bennäs station.

Jag kan konstatera att jag inte är ensam som åker tåg. Två parkeringar var fullbelagda och den tredje på gång. Tänk, att Statens järnvägar valde att låta de flesta tågen susa förbi utan att stanna för något år sen. Krafttag gjordes från många håll för att förbättra situationen och vi kommunalpolitiker hjälpte till så gott vi kunde.

Dagens program är ganska lätt. I Helsingfors ska jag försöka parkera kappsäcken i en förvaringsbox. Sen blir det fri samvaro i eget sällskap tills förbundsordförande dyker upp.

Jag väljer att övernatta i stadsdelen Eira eftersom doktoranden är upptagen. Lite dansrepetitioner borde vi hinna med innan vi åker vidare till Lojo lördag förmiddag.

Inspirerande läsning

Jag är lite på efterkälken gällande olika tidskrifter som ramlar in i brevlådan. Därför passar jag på att bläddra lite under kaffepausen.

Då jag i Syöpä/Cancertidningen läser positiva slogans om dans, måste jag bara skriva ner dem så de bevaras för framtida behov.

Vad sägs om dessa tankar? (Min översättning)

+ Verkligen underbart, mäktigt, glädje och flyt i musik och dans. Man koncentrerar sig enbart på dansen och glömmer andra bekymmer

+ Dans är uppiggande och avslappnande

+ Trevlig kvinnoenergi, leenden och fart tillsammans

+ Glädje i grupp ger kraft

+ Dansen tömmer sinnet

+ Dans är strålande terapi

--- och lite rekreation

Om man börjar dagen med att sätta upp en deg på en liter, så anser jag att man har rätt att ta det lilla lugna på eftermiddagen.

Jag hade en del ärenden och det betyder att jag nu har ett par påsar blomster i bakluckan på bilen och de borde komma i jorden på torsdag.

Rekreationen bestod av en loppisrunda och nu har jag fyllt på boklagret inför semestern och förstås hittade jag något annat smått och gott och även nödvändigt. Tyvärr blir det ingen bild eftersom jag glömt väskan i bilen tillsammans med blommorna (som inte är glömda utan färdigt på plats inför morgondagen).

Ett stort plus var ett möte med en vän från min förra mandatperiod. Hon hade faktiskt varit i mina tankar häromdagen och jag tänkte till och med på att försöka kontakta henne, men nu grep ödet in och vi fick en lång och trevlig pratstund.

Ännu en guldkant blev också en stund hemma hos barnbarnet. Honom kan man inte få för mycket av. Och på hemvägen fick jag sakta in för två rådjur som var på väg mot E 8. Vackra djur, men tur att de höll sig kvar på åkern.

Förstärkt känsla

Jag tycker katter är falska rovdjur. Jag irriteras av katter som ränner på vår gård. För min del borde alla katter vara kopplade precis som hundar.

Denna smått hatiska åsikt fick ytterligare förstärkning ikväll när maken berättade om sin naturupplevelse. Han hade tagit en tur på tomten och hört en fågel upplåta ett märkligt ljud. Den liksom försökte förmedla något och blev smått hysterisk när han var på väg in. Vägledd av fågelns hjärtskärande ljud gick han fram till vår gårdstall där en fågelholk är uppsatt. På taket av holken satt en ful (min benämning) katt. Maken som är en rådig man körde genast iväg katten och strax kom en rödstjärt flygande in holken. Den andra fågeln skriade iväg efter katten. Det lustiga var att fåglarna inte var av samma art. Det var minsann hjälpsamhet och kommunikation av högsta rang.

Jag kommer att fortsätta med min aktiva ilska mot katter på mina ägor. Jag kan också skrika och sjasa iväg dem. Kvasten är ett bra redskap.

Lång dag

Det blev en lång dag i samhällets tjänst. Men man lär sig alltid något nytt.

Jag började engagemanget först halv två då det blev en tur till Terjärv för att guida Österbottens förändringsledare Marina Kinnunen runt till Vårdcentralen med hemvård, läkarmottagning, rehabiliteringsavdelning och effektiverat serviceboende. Vidare till tandläkarmottagningen och Pensionärshemsföreningens demensboende och den fina, nya parken Gerdas oas.

Hopp in i bilen och ett kort besök på Nedervetil nybyggda hälsostation innan vi styrde mot kommungården och en informationssession med presidierna.

Lite kaffe och två kex senare blev det mer information av Marina inför kommunfullmäktige. Jag kände att mina tankegångar gällande reformen varit på rätt köl. Vi får möjlighet att söka vård över landskapsgränsen och det viktigaste är att vi ställer upp för våra egna hälsostationer inom kommunen och registrerar oss där för att se till att de finns kvar.

Som avslutning blev det ett långt och segt fullmäktigemöte med godkännande av bokslutet för 2017 och strategiplanen fram till år 2025.

Den politiska agendan avslutades kl 22.

Då var jag hungrig ...

Det nalkas NT 2018

Det är mycket som ska fixas innan det bär av till Helsingfors på fredag och Lojo på lördag.

I kväll har jag pysslat med att flytta musik från dator till minnessticka och till mobilen en gång till. Det gäller att försöka och göra misstag, byta namn på låtarna för att få dem i önskad ordningsföljd. Ja, själva rippandet hade jag klarat av tidigare i veckan. Och nej, i mobilen vill låtarna ha sin egen ordningsföljd.

Det ska korrekturläsas broschyrer, ges översättningar och hittas fel och ändras och dittan och dattan. Och då har inte jag det mesta jobbet.

Sen borde jag hinna öva våra danser till Öppna portars dag då Idrottsinstitutet anstormas av minst 70 dansglada mänskor. Jag ska dra den svenskspråkiga versionen och min forna klasskamrat leder på finska. Oj, vad vi ska "rådda"! Men vi tar den österbottniska versionen - ingen utantilläsning! Utan med humor och fritt fram för att göra bort sig ...

Sen har vi förstås packningen. Det går åt en massa kläder då man umgås under en vecka i diverse olika sammanhang. Man ska klä upp sig till den inledande kvällsfesten och den avslutande middagen. Däremellan ska man dansa och gå på utfärder. Nere i en underjordisk gruva lär det vara kallt.

Så borde man ställa lite för de två som blir kvar i hushållet ...

Och kanske trädgården borde få en ordentligare översyn ...

Och det var visst några möten också ...

Men jag har frostat av frysen!

Bröllop i familjen

Så har vi lyckats gifta bort en av sönerna!

Det var ett bröllop helt i min smak. Vigseln var i Munsala ståtliga kyrka från 1782 som enligt sägen byggdes så stor då man förväxlat ritningarna med en kyrka som skulle byggas i Sverige. Undrar vilken ort som fick för liten kyrka?

Man berättade också att för sextio-sjuttio år sen var det en äventyrslysten konfirmand som tog en cykeltur uppe på den en meter breda takåsen på kyrkan. Och jag lovar - det är ett högt kyrktak. Lite speciellt är det också med tuppen som sitter på korset uppe på klockstapeln.

Brudgummens mor hade äran att få läsa en text ur Paulus brev till korintierna - om kärleken. Barnbarnet uppförde sig väl i kyrkan och fick efteråt springa av sig på den stora gräsmattan.

Vi avslutade med middag ute vid Glasbruket i Vexala och mitt livs tredje sabrering lyckades perfekt. Jag börjar snart tro jag är riktigt professionell, kanske jag borde testa med värja, sabel eller svärd också ...

Rester och recept

Jag hade en burk creme fraiche i kylen och ett paket smördegsplattor i frysen som behövde användas , jag tycker om sparris och jag råkade få syn på ett recept med just de ingredienserna.

Det var lättlagat och det blev gott!

Men sen sprack det! Jag skulle testa en smulpaj som jag fått smaka i veckan med kardemummakryddning. Det var bara det att jag råkade fördubbla vätskemängden så smuligheten var frånvarande, men med vaniljsås går allt att äta.