Mätmetoder

Det händer inte så mycket då man helst befinner sig i vågrätt läge. Därför hoppas jag på överseende för att mina blogginlägg på ett eller annat sätt tangerar min aktuella situation.

Jag brukar sällan ha feber, men igår kröp temperaturen ordentligt över 38 grader Celsius. Orken var därefter.

Idag har jag insett att jag kommer att överleva då termometern visar bara lite över 37. Vanligtvis ligger jag på 36,5.

En bättre måttstock på att förkylningen nått sin kulmen är att jag mot kvällssidan tog tag i min stickning. Det om något ger hopp om ett tillfrisknande.

Men det är mycket jag får försaka, till exempel utfärder till sommarstugan, Mässkär ...

Perfekt tajming

Jag fungerar tydligen fortfarande som en lärare, det vill säga förlägger sjukdomar till helger.

Det är många som klagat över flunsor och förkylningar, långvariga, återkommande och besvärliga.

Jag trodde länge att jag skulle hoppa över dem i vinter, men icke. Det var bra att jag gjort upp ett självgående gymnastikprogram för i torsdags var det klart att jag var på väg mot sämre tider.

Till min förvåning har jag till och med fått feber, så ingen utevaro i solskenet utan vila, vila.

Jag hoppas det ordnar upp sig tills jag ska på jobbresa om två veckor.

Kommer det att hända?

Har jag livlig fantasi eller magiska makter? Egentligen är det småsaker jag tänker på, men ändå ...

På tågresan hem från huvudstaden uppenbarade sig en tanke i mitt huvud. Tänk om inte dörren går att öppna då man ska stiga av tåget?

När det var dags var vi inte de som stod närmast dörren, men jag var inte alls förvånad då dörren inte öppnades hur mycket damen än tryckte och tryckte på gröna knappen.

Nu blev det inget stort problem. Dörren till nästa vagn öppnades normalt.

I morse då jag blev lite sen till min gymnastiktimme och hade dessutom glömt bort att vaktmästaren var ledig och jag själv skulle öppna, flög en snabb tanke igen genom hönshjärnan. Har jag nyckeln i ryggsäcken?

Jovisst, det behövde jag väl inte kolla. Jag brukar alltid vara noga med att placera den i lilla facket.

På snabba sparkande fötter gled jag iväg till Samlingshuset till mina troget väntande damer och plockade fram nyckeln ...

Men den fanns inte där! Då stod det klart för mig att den troligen fanns i låset till skåpdörren i rummet där jag lett sittgymnastik dagen innan. Jag hade tagit fram scarfväskan och sen inte behövt i skåpet igen.

Alltså, jag är inte glömsk, men det bara händer saker ibland.

Nu löste sig problemet med nyckeln genom plan B. Då vill jag bara säga att plan A inte lyckades, för ingen i kommungården kunde hjälpa mig. I stället var det en seniordansare som bodde nära som kunde låna mig sin nyckel.

Jag vill bara säga att det fanns en plan C också och eventuellt en plan D ...

Hotel Helka

Jag bjuder på lite bilder från weekenden i Helsingfors. Man blir alltid stolt över finländsk design och på vårt hotell fanns många gäster från olika länder.

Lite annorlunda placering av möblerna

Sitthörna framför TV:n

Om man ville kunde man sända vykort på hotellets bekostnad

I taket ovanför sängen - finländsk natur

Alvar Aalto inspirerar med sin pall

... kan användas som sängbord

Cappuccino ur Marimekkomugg smakar gott

Hotellobbyn

Himmelit, himmelit

Baren

Tänk efter före

Man kan fundera över hur folk reagerar på publicerade bilder på sociala media. Själv har jag bestämt mig för att inte sprida bilder av mina nära och kära om de inte vill det.

Tänk efter. Är det kul att hitta en bild på nätet där du som två-åring sitter på pottan eller leker med spade och hink på en sandstrand utan annat än en hatt på huvudet? Om du inte är säker på ditt svar ska du inte utsätta barn för detta. Och fastän du inte själv har något emot det kan du inte veta vad barnet självt har för åsikt i vuxen ålder.

Det har varit en hel del negativa skriverier om Facebook på senaste tiden. Vilka uppgifter om dig som marknadsförs och så vidare. Detta fick mig att avinstallera Messenger som jag dessutom aldrig riktigt varit begeistrad av. Vill man ta kontakt med mig får man försöka på annat sätt.

Nytt på rundstickan

Jag har varit avhållsam i mer än en vecka, men idag kunde jag inte hålla mig längre. Jag måste få igång ett nytt handarbete och nu ska här blandas med ett halvt dussin färger.

Helsingforsweekend

Veckoslutet börjar gå mot sin ända. Som alltid då man reser ingår det en hel del dötid.

På mitt program idag stod dansövning inför Nordisk Träff i juni. I ett tidigt skede beslöt jag att förkorta dagen på det viset att jag endast deltog i vårt eget förbunds danser. Sen smet jag iväg för att träffa man och son som styrt kosan mot vackra  Nordsjö.

Det innebar att jag hade lite egen tid och strosade omkring i ett varuhus och gjorde det nödvändiga inköpet av läppstift och hårborste.

Nu återstår bara den tunga tågresan i uppförsbacke, men solen skiner och snömängden obefintlig i innerstan.

Jag hade god lust att gå och rätta till konstverket

Teknik och möte

Efter en härlig hotellfrukost promenerade jag iväg för att delta i seniordansförbundets instruktionsdag samt vårmötet.

När jag utbildade mig till seniordansledare var det C-kassetter som gällde. Det var inte lätt att hitta kassettspelare med räkneverk så man spolade och trixade för att få lektionen att löpa.

Så mycket lättare blev det med CD-skivor, men nu känns det som om vi borde ta nästa steg.

I gymnastiken kör jag med mobil, högtalare och Spotify, men inom seniordansen har jag inte lagt ner tid på att ladda in musiken i datorn och vidare till telefonen. Det har samlats en hel del danser under åren.

Vi kom dessutom fram till att musiken borde laddas upp i ett moln, men det krävs förstås att tillgången till internet fungerar utan störningar.

Jonas Lemberg instruerade

Förbundet bjöd på lunch på The Wall

Full beläggning

Jag fick en idé. Varför inte göra upp ett gymnastikprogram och utnyttja hela Samlingshuset!

Det blev ett tredelat program där gymnasterna rörde sig i grupper från korridoren, vidare till serveringsrummet och in i festsalen.

En uppgift per plats och sen vidare tills det var dags för stretchande avslutning.

Det blev ett omväxlande pass och en del av motionen föranleddes av att ta sig ner på mattan och kliva upp igen efter slutförd övning.

Den långa mattan i hallen var utmärkt för olika stegserier och serveringsrummet bjöd på stolar och bord som hjälpmedel.

Nu har jag ännu ett program att ta till när ledaren är lite ur form.

Var är alla?

Balanserar med tomtesteg

Håller rytmen med klappar

Nu är de på plats!

Finlandssvenskt

Jag vill slå ett slag för en finlandssvensk kundtidskrift som innehåller många intressanta artiklar och fina bilder. Ja, det sistnämnda medför lite jäv från min sida eftersom det är mitt gudbarn som fotograferar en hel del för tidningen.

I den senaste Katternötidningen fick jag med intresse ta del av första artikeln om dialekterna i våra bygder. Roligt att läsa att min egen dialekt är den mest genuina och har sitt ursprung i centrala Sverige.

Hade jag inte läst engelska som huvudämne vid Åbo akademi skulle jag antagligen ha skrivit min pro gradu om just Kronobydialekten.

Jag ser fram emot nästa nummer.

Bevisligen inte vampyr

Ingen kan påstå att jag är en blodsugande vampyr. Jag känner inget speciellt obehag vid åsynen av blod, men jag har märkt att jag avskyr lukten.

Mitt luktsinne är tämligen gott, säkert på grund av min alltför långa snabel.

Jag sparkade iväg i snöovädret till hälsostationen i morse för några blodprov och nu sitter jag hemma och rynkar på näsan åt den minimala blodlukt jag förnimmer från mitt armveck. Nå, det går över ...

Färdigt mör

Jag ska slänga iväg ett inlägg som inte alls ska handla om kött och kokkonst.

I stället beskriver det den känsla jag har just hemkommen från två kommunala nämndmöten präglade av livliga diskussioner. Men det var viktiga beslut och nyttigt för mig att höra fastän jag bara hade närvaro- och yttranderätt.

Tur att jag hade laddat upp med stekta plättar före och fick påfyllning i form av mötessmörgåsar.

Imorgon väntar lite skrivbordsjobb i form av möteskallelse och gymnastikprogram. Men nu väntar den obligatoriska kvällslektyren av författaren Liane - inte jag!

Mera varg?

Jag funderar om jag ska våga mig ut på en promenad i det vackra solskenet.

Vargen lär vara på väg mot Kronoby.

Älg och varg

Idag slogs två flugor med samma smäll. Det låter lite konstigt, men det jag avser är att Kronoby älgjaktlag bjöd skogsägare och kommuninvånare på älgsoppa, vilket är ett tacknämligt arrangemang och ger möjlighet till umgänge med mänskor man sällan råkar.

Samtidigt kunde man skriva på ett medborgarinitiativ för rätt till vargjakt. Vargstammen har nämligen ökat ordentligt och vargar söker sig alltför nära bebyggelsen.

Förekomst av varg kan inverka på övrig jakt eftersom jägarna ogärna släpper loss sina hundar i skog och mark. Detta leder i sin tur till minskad avskjutning av älgar och detta innebär större faror i trafiken.

Lagom och måtta med allt är regler som bör åberopas. Det är nu dags att på allvar få EU att inse vår verklighet. Vi kan återigen dra upp skarv- och sälproblemet också när vi nu engagerar oss.

Vanligt enkelt bondförnuft efterlyses i maktens korridorer.

Vårt flygfält

Man har berättat för mig att nuvarande Karleby-Jakobstads flygfält delvis är byggt på mina förfäders mark. Därför är det extra viktigt att vi får behålla vårt flygfält som är otroligt värdefullt för regionens näringsliv.

Jag minns hur vi som barn brukade cykla till Kronoby flygstation, som det då hette, för att se flygplan landa och lyfta. Eller för att köpa glass ...

I fredags fick jag äran att representera kommunen då flygbolaget Nextjet öppnade en ny linje till Umeå med fortsättning till Göteborg.

Man har också utökat turerna mellan Kronoby och Stockholm till 26 turer per vecka.

Man blir riktigt ressugen och speciellt då samarbetet med andra flygbolag som till exempel KLM ger mer än tusen resmål att bonga. Nu lönar det sig att gå in på deras hemsida och skriva in Kokkola-Pietarsaari som startpunkt och se vad man hittar.

Ingen ursäkt

Jag vet att jag hade lovat skärpa mig med mina inlägg - inte kvaliteten, men kvantiteten. Igår påbörjade jag faktiskt ett inlägg via mobilen och hade skrivit några rader, men fick övergå till andra påträngande saker. När jag skulle återgå till skriften var endast rubriken sparad. Hur jobbigt är det inte att börja på nytt?

Sedan kom semlebak, SFP:s årsmöte, Antikrundan och Bygglov emot och sist av allt glömskan. Jag glömde till och med att stänga av datorn till natten, men semlorna kom i frysen.

Jag ska försöka hålla min tidigare tanke i minnet medan jag tar itu med fredagen som innehåller veckostädning och representation för hela slanten, inte bokstavligt.

Det blir invigningen av NextJets första tur till Umeå och invigningsfest för Purmo skola.

Och vad ska jag sätta på mig ... ?

Veckans lediga kväll

Om det råkar vara en kväll som inte är inbokad under veckan, måste man naturligtvis hitta på något för att fira just en ledig kväll.

Min idé kom snabbt: vi åker in till grannstaden och inhandlar en potatissäck! Det låter väl vettigt och praktiskt och dessutom fanns det inte en endaste potät i hela huset.

Nå, egentligen var nog potatisarna en liten ursäkt för att kunna kombinera med ett cafébesök. Lägger man till en åktur genom vackra Öja och Larsmo och ett loppisbesök (ja, det är faktiskt evigheter sen jag gjorde ett sånt) så blev kvällen näst intill perfekt.

En liten miss blev att vi inte lyckades följa planen gällande caféet. Det utvalda hade stängt klockan sju och det andra på listan hade privatbeställt, men det tredje, som var målet för förra besöket också, var öppet och nöjda och belåtna efter cappuccino med tilltugg styrde vi kosan hemåt.

Dessutom fyndade jag i loppishallen. Jag äger fler Mariskålar, men har länge suktat efter en i matt glas. Nu hittade jag en sådan och den blev min!

Enough is enough

Nu räcker det! Jag behöver inte mer snö förrän i november 2018.

Jag tänkte jag skulle vara duktig då jag kom hem från ett inspirerande kvällsmöte och satte igång med snöarbetet.

Det var lagom mycket och fastnade förstås i "snöskottan", men nöjd och belåten gick jag in.

Lika missnöjd var jag tyvärr då jag öppnade dörren i morse för att ta mig till seniordansen. Det hade kommit lika mycket snö till under natten.

Vilket redskap jag ska använda nu på eftermiddagen då jag ska ta ett nytt arbetspass tåls att fundera över. Nu är det problem med att orka skotta snön, hitta plats för snön och få bort snön som älskar att stanna kvar på sin följeslagare.

Kanske jag ilsknar till och vevar med snöspaden i stället ...

OS-stickning

De olympiska spelen är över för den här gången och de sista vintersporttävlingarna står för dörren för en trogen bänkidrottare.

Mitt eget OS-projekt, en patentstickad   jumper blev också klar igår. Jag hittade ett fantastiskt skönt och mjukt babywoolgarn och eftersom det blev några nystan över har jag redan ett nytt halsskydd på rundstickan.

Lite vitare och mindre stickigt än det jag stickade på tåget. Jag modifierar lite med en extra fläta på bredden och gör det kanske lite kortare också.

Dagens outfit

Om jag går ut i snövädret kan jag testa mina vinteraccessoarer. Känns lite varmt, men det blir kallare lovar de.

Tågbestyr

Jag utnyttjade tågresorna till att sticka en uppsättning vintertillbehör.

Med garn handlat i grannbyn och inspirerad av lindaslantliga.com stickade jag en halsvärmare på nerresan och ett pannband på hemresan. Jag fick också testa min nya hjälpreda, flätstickan.

Fredag i Helsingfors

"Ta inte fel väska!" var uppmaningen då jag berättade att jag skulle ta tåget till Hfors i torsdags.

Nej, det tänkte jag minsann inte göra. Eftersom jag skulle stanna bara en natt behövde jag egentligen inget annat än plånbok, telefon och ett par trosor.

I handväskan lyckades jag därtill packa ner två garnnystan med stickor, en pocketbok, toalettväska, lite vägkost och vattenflaska, ett pannband och min lilla svarta bok för viktiga saker. Imponerande!

Jag vågade mig på att promenera till mötet som låg på ca två kilometers avstånd. Flera gånger fick jag dock klicka fram kartan eftersom den kortaste vägen går genom parker och alla stigar är inte upplogade eller upptrampade. Svettigt blev det också och jag var ordentligt andfådd då jag tagit mig uppför flertalet branta trappor. Det inte är lätt med aktiv motion på morgonen.

Sen blev det dubbla möten, förmiddag och eftermiddag med salladslunch emellan. Det blir mer och mer konkret att Nordisk Träff för seniordansledare är nära. Min uppgift går främst ut på att översätta från finska till svenska och det är riktigt intressant, men inte alltid så lätt att hitta de bästa svenska motsvarigheterna till finskans annorlunda satskonstruktioner. Man behöver också tänka på att undvika finlandismer.

Underbara kvinnor

Inte för att jag som kvinna behöver nån speciell dag, men visst kan vi fira ändå.

Vi är ett strongt släkte med inspirerande verksamhet, empatiska vibrationer, oersättliga kunskaper och livgivande egenskaper.

Mina härliga gymnastiktjejer tog ut svängarna på förmiddagens timme och hälsar alla kvinns och de som tycker vi är bra att ha i sin närhet.

Färger

Livet är inte svart och vitt och inte heller blått, rött, grönt och gult om jag får säga min åsikt. Jag har nu traskat igenom Thomas Eriksons populära bok Omgiven av idioter.


Eftersom jag läst den i korta snuttar blir behållningen inte så heltäckande. Redan i början var jag inte så där värst begeistrad. Det är ännu en bok i den populärvetenskapliga genren och jag har en skeptisk inställning då jag läser sådana.

Visst är den underhållande, men inte tycker jag att författaren kommer med några nyskapande tankegångar. Jag kan relatera till min skoltid i ämnet historia med de fyra elementen. Dessutom har jag svårt att tro att det finns helt entydiga människotyper.

Nog känner jag igen vissa egenskaper hos mänskor i min umgängeskrets och kan säkert hitta mig själv också. Man kan vara en blandning av högst tre typer menar författaren, men jag är tveksam.

Om jag utgår från mig själv och om jag känner mig rätt kan jag säga att jag är viljestark, nyfiken och direkt/rak - alltså röd som präglas av dominans. Men jag är förvisso också empatisk och känslig, det vill säga gul som står för inspirerande. Mina gröna egenskaper är stödjande, lojal och vänlig, åtminstone ibland. Gröna typer utmärks av stabilitet. Men visst finner jag i mig också blå egenskaper såsom systematisk och följer gärna regler. Blå personer är analytiska.

Det är väl lite som med horoskop. Man hittar alltid något man kan relatera till ...

Angeläget

Som medlem i SFV (Svenska Folkskolans Vänner) får jag tidskriften SFV magasinet att läsa och begrunda. Och jag läser faktiskt det mesta, för artiklarna är intressanta.

I det senaste numret fastnade jag förstås för firandet av Zacharias Topelius 200 år, men också en annan sida av vår verklighet idag.

Topeliuspristagaren Marko Hietikko, Yles grävande journalist, håller upp ett varningens finger för nazisterna som återigen samlar krafter. De nordiska nazisterna har som målsättning att göra Norden till en nazistisk republik. Skrämmande!

Det gäller att se till att vi har ett starkt demokratiskt samhälle som inte splittrar sig och ger möjlighet för dessa nynazister att växa fram till en stark maktfaktor.

Har vi inte lärt oss något av historien?

Nya tag

Nu har jag tänkt ta nya tag med bloggandet. Det har varit lite si och så, mest beroende på lättja, och det är så mycket lättare och snabbare att slänga upp ett foto på Instagram.

Men nog går det ganska enkelt att göra ett miniblogginlägg från mobilen också. Det är det jag ska satsa på de dagar jag inte har tid att sitta framför datorn, ta foton med riktiga kameran och ladda upp.

Upp till bevis alltså! Sen är det minnet också ... det blir bara kortare och kortare, men jag har köpt ny pillerburk med B12-vitaminer och om tron är stark så ...

Kalevaladagen

Än en gång fick jag uppleva att Finland flaggade för mig! Jag vaknade upp till en kall morgon - minus 28 grader den 28 februari. Det är det som är speciellt med just februari månad. Det är kallt på nätterna, men på dagen stiger temperaturen åtskilliga grader på grund av det härliga solskenet. Men visst kunde morgonen starta från max 10 grader ...

Jag hade på förhand faktiskt undanbett mig kaffe på sängen. Det var något! Jag brukar alltid kräva kungligt behandlande på min födelsedag och på morsdagen. Men man kan ändra sig. Jag tyckte det skulle vara skönt att ligga och dra mig en halvtimme extra. Men skulle det ha varit veckoslut skulle jag säkert ha fordrat en annan service.

I år firar jag min femtionionde årsdag och det känns lite fascinerande med siffrorna. Som tidigare noterat talet 28 och nu talet 59 eftersom jag är född nittonhundrafemtionio. Once in a lifetime, alltså.

Jag måste medge att jag egentligen fick "bakelse" på säng. Maken behagade skämta med mig och hade skivat vindruvor på Mariekex. Det är ett stående skämt att bjuda på just Mariekex i alla väder. Nå, jag muttrade sömnigt att han skulle placera fatet på sänghyllan, men nog var det riktigt gott att sedan avsluta frukosten med mina bakelser.

Vad bekommer min icke-favorit Facebook så hade jag ännu en gång kontrollerat att jag hade låst mitt födelsedatum och ingen skulle få det i sitt flöde, men ser ni släkten ...

Två av mina kusiner på mödernet hade skickat gratulationer på min tidslinje, så det var slut på hemligheterna med en gång. Nästa år ska jag tipsa dem om att använda WattsApp eller sms.

Förärades vackra rosor från Jeppis