onsdag 16 augusti 2017

När sinnet rinner

Visst kan jag bli uppretad, men inte så ofta. Igår blev jag det av förklarliga skäl.

Vi var på väg till Jakobstad på ärenden i en affär som stänger 17.30 och hade startat mer än en timme före. Men vad händer? Jo, vi sitter i bilkö i mer än en halv timme och jag nästan spottar och fräser. Mest är jag sur på mig själv. Vi hade pratat om att vi kunde ha åkt via Öja och Larsmo just före vi svängde in på Kållbyvägen.

Men hur kan man vara så dum att man inte reagerar och kör Bennäsvägen i stället. Nå, det hade inte varit så långa väntetider i måndags, men nu ...

Naturligtvis är vi glada över att få ny beläggning, men när man har bråttom blir man inte så glad. Bilköerna var kilometerlånga och bilar svängde om.

Slutet gott, allting gott. Vi hann uträtta vårt ärende just före stängningsdags, men jag avskyr att vara i sista minuten och jag tycker inte om att vara efterklok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar