Lazy day

Tänk, en hel dag helt ledig för lyxfrun! Inga måltider att fixa, ingen tvätt, inga möten. Vad gör man då om man har en heldag i Helsingfors?

Shopping? Nja, jag behöver bara ett par strumpbyxor till bröllopet.

Museum? Jovisst, men orkar inte.

För att riktigt lata mig tog jag en dusch efter frukosten (tillagade den själv) och satt sen i badlakanet och frossade i husförsäljningsprogram på TVn medan jag stickade på min Hesasocka och dessutom råkade ha min en-gång-i-månaden-godisdag.

För eftermiddagen hade jag planerat en liten promenad till Vallgårds koloniträdgård som finns på gångavstånd.

Det blev en underbar färd för ögon och hjärta, men inte för fötterna. Jag har haft varierande problem med mina fötter i sommar, men vi tar det en annan gång.

Jag kommer säkert att fylla på med fler foton när jag laddat in dem i datorn, för fastän hösten visar sig fanns det vackra motiv att fotografera i trädgårdarna.

Och jo, strumpbyxorna hittade jag i köpcentret i närheten.

Fresh start

Det känns inte trevligt att stiga upp före fem på morgonen. Det blir inte trevligare då koll på mobilens väder visar 1 grad, dock plus. Men det är bara att gilla läget.

Efter en stunds övervägande satte jag på mig den planerade outfiten. Tidigare i sommar hade jag nog långt gångna planer på att kunna åka på möte i sommarklänning och med bara ben. Tur att man kan ändra sig.

Nåväl, långkalsongerna fick bli kvar i skåpet, men handskar kändes som ett måste. Senare i tåget visade mobilen noll för Kronoby. Jag som redan hann konstatera att dahliorna inte frusit. I och för sig har det ingen betydelse, för den sena våren och min sena trädgårdsiver bidrar till att inga knoppar bildats.

Jag fortsätter min baklängesresa till huvudstaden och hoppas på lite varmare temperaturer.

Next week

Jag hämtar andan en aning för nästa vecka ser ovanligt fullproppad ut. Jag är glad att mina kurser inte startat ännu, men man kan anmäla sig från måndag till dans och gymnastik.

Alltså inkommande vecka är jag två dagar i Helsingfors, ska två gånger till Vasa på möte, en bastukväll med prominenta damer, tandläkarbesök och bildningsnämndens möte hoppeligen. Sen avslutar vi med bröllop på lördag då min ena guddotter gifter sig.

Det blir en intressant vecka.

Konstfärdig fasad Busholmen, Hfors

Veneziad i antågande

Man kan inget åt vädret. Jag får vara glad över att jag inte befinner mig i Texas. Det räcker bra med 6 sekundmeter vind i stället för 60.

Stugvärmen är skön och blir det inte lämpligt väder för facklor får vi göra som ifjol och satsa på en massa ljus inomhus.

Dessutom har jag att se fram emot grillad gös till kvällen. Egen fångst!

I väntan på kvällen är jag helt nöjd med Radio Vega och min stickning.

Flyttstädning

Det är inte jag som flyttar utan ekonomen med familj. Lägenheten i Jakobstad är rörsanerad och det blev nästan ett och halvt års tillvaro i hemkommunen.

Ett infall av snällhet kom över mig och jag lovade städa lägenheten de lämnade. Det mesta är nu gjort, bara spisen behöver få sig en omgång. Jag måste tillägga att maken var till stor hjälp en kväll. Jag bara väntar på att samma iver ska dyka upp då han blir pensionär ...

Det som jag förundras över är hur man hittar motivation att städa andra bostäder än hemmet. Tänk, om jag fick det lika snyggt här hemma som det blev där jag städade. Kanske det underlättar då bostaden är tom och man inte behöver gå och plocka undan.

Under flyttningen förundrades jag över hur mycket saker det finns i en bostad och jag fick riktigt ångest när jag tänkte på den egna bostaden. Nu måste jag hitta energi till att göra mig av med obehövliga saker. Man kallar det också "döstäda" och det är egentligen ett bra ord. Man kan tänka på sina arvingar och tänka på vad de vill ha i framtiden. Med bara söner i familjen är det enkelt. Det mesta duger inte.

Äntligen passade det!

När jag blev opererad i februari blev jag och en praktiserande nepalesisk sköterska bekanta bara av en händelse. Vi bestämde oss för att hålla kontakt och det gjorde vi sporadiskt via Whatsapp, men idag fick vi äntligen till det.

Jag plockade upp min nya "dotter" i Karleby och sen åkte vi söderut. Det blev lunch för henne vid Strandis (jag hade redan ätit lunch) och prinsessbakelse för mig och vi pratade och pratade.

Vi körde vidare och vandrade in i Aspegrens trädgård förbi två bräkande får. Som alltid är det en fin stämning där trots det kalla höstliga vädret.

Jag fick lära mig en massa om Nepal och dess kultur. En uppfriskande dag!

A beautiful girl in cold Finland

Älskar regnvatten

Lägg märke till att rubriken inte påstår att jag älskar regn!

Både hemma och på stugan är jag beroende av regnvatten. Där hemma används vattnet till att vattna odlingar och planteringar samt tvätta bilen. Man får styrketräning av att gå runt med ämbar och vattenkannor.

Det som jag inte älskar är att bli överraskad av grodor. Det hände sig nämligen att jag skulle ta bort skräp som samlats mellan  locket och silanordningen på den stora plastcisternen. Tack och lov hade jag trädgårdshandskar på mig för när jag lyfte bort skräpet hoppade en groda rakt mot min kropp. Man får stillsamt undra vem av oss som blev mest skrämd.

På stugan har vi fyra vattentunnor och i år har vi klarat oss bra med regnvattnet. Det behövs främst till den soluppvärmda vattenanordningen och bastun.

Det är underbart mjukt att tvätta sig och speciellt håret i regnvatten. Kanske det är därifrån mina sommarlockar kommer?

När sinnet rinner

Visst kan jag bli uppretad, men inte så ofta. Igår blev jag det av förklarliga skäl.

Vi var på väg till Jakobstad på ärenden i en affär som stänger 17.30 och hade startat mer än en timme före. Men vad händer? Jo, vi sitter i bilkö i mer än en halv timme och jag nästan spottar och fräser. Mest är jag sur på mig själv. Vi hade pratat om att vi kunde ha åkt via Öja och Larsmo just före vi svängde in på Kållbyvägen.

Men hur kan man vara så dum att man inte reagerar och kör Bennäsvägen i stället. Nå, det hade inte varit så långa väntetider i måndags, men nu ...

Naturligtvis är vi glada över att få ny beläggning, men när man har bråttom blir man inte så glad. Bilköerna var kilometerlånga och bilar svängde om.

Slutet gott, allting gott. Vi hann uträtta vårt ärende just före stängningsdags, men jag avskyr att vara i sista minuten och jag tycker inte om att vara efterklok.

Dag två

Om jag skulle samla mina tankar och berätta om den andra dagen i Sydösterbotten.

Lite motion och lite arkitektur skulle ingå i programmet. Men först var det frukost på Crazy Cat. Vi hann faktiskt besöka den restaurangen tre gånger.

När vi väl var startklara hade det börjat regna, men vi tog en tur på andra sidan stranden och beundrade de mäktiga hus som byggts där.

Sen var det dags för Lappfjärds ståtliga, stora kyrka. Jag har aldrig varit därinne förr, men det var en upplevelse. Tänk, att man blivit så gammal att man uppmärksammar kyrkobyggnaderna!

Motionspasset avklarades kring skidspåret vid Bötombergen. Vi försökte hitta naturstigen, men märkningen var betydligt sämre än på Vargberget. Men motion fick vi och vi åt både blåbär, smultron och några enstaka aningen omogna åkerbär.

Efter motionen åkte vi några kilometer upp till ett annat Vargberg där Finlands största grotta finns, 400-500 kvadratmeter stod det på skylten. Vi fick en stenig promenad upp till den stängda grottan. Man kände sig jämförelsevis ung då man tänkte på de mänskor som eventuellt bott på platsen. Och ingen skulle ha fått mig att kravla ner i grottan! Cellskräcken skulle ha infunnit sig omedelbart. Men blåbär fanns i massor.

En tur till Kilen och Sideby blev de sista målen, sen var det slut på Österbotten och bäst att återvända hem.

Sydösterbotten

Det var dags för en kort semesterresa. Små dagsetapper har vi gjort som Monäs och Kantlax samt Lappajärvi runt, men nu skulle det övernattas.

Sydösterbotten och speciellt Kristinestad lockar och vi beställde rum på Hotel Alma, en f.d. brandstation, där jag övernattat tidigare i gymnastikens tecken. Ena gången hade man till och med bokat en svit med bastu och veranda.

Nu slog vi till med Tornsviten som hade sovrum och badrum på andra våningen och en trappa upp fanns salongen. Båda rummen hade fransk balkong.

Men före detta hade vi kört kustvägen från Vasa till Närpes, vandrar på Vargberget och hittat både blåbär och lite gula kantareller. Det har jag inte gjort tidigare och postade på Instagram och frågade om det faktiskt var kantareller. Jovisst, men man skulle inte torka dem utan förvälla. Nå, hur gör man detta på ett hotellrum?

Jo, man improviserar. En vattenkokare och några muggar fanns, men ingen svampkniv med borste. Det fanns ingen på K-market heller och övriga affärer var stängda. Men bullapenslar fanns och i bilen fanns en fällkniv. De rensade svampstackarna placerades i två muggar och kokande vatten hälldes över. Senare hälldes vattnet bort och svamparna fick gå till vila i smörgåslådan och sen in i barskåpet.

Vi får se om de går att använda när vi kommer hem. Luktsinnet får avgöra.

Nu har vi gjort Citta slow-staden Kristinestad genom att besöka den gamla 1700-tals kyrkan Ulrika Eleonora och Kattpiskargränden.

Parkeringshusproblem

Jag har inget emot parkeringshus så länge de inte är för trånga utan stora och överskådliga. Ett exempel på ett sådant är det som innehas av varuhuset mitt i stan i norr och nu avser jag inte Chydenia.

En gång när jag hade parkerat och återvände efter uträttad shopping, blev jag alldeles förskräckt. Var är bilen? Vad ska jag göra? Tusen tankar hann snurra i huvudet innan jag kom på att jag parkerat på en annan våning.

Igår blev jag "hjälte" för två tanter då jag kom till min bil och märkte att de hade problem med att låsa upp. Jag avvaktade lite, men föreslog sen att de kunde försöka manuellt med nyckel i chaufförsdörren.

Mitt råd föll i god jord, men resultatet var oförändrat. Halvt med humor och halvt på  allvar frågade jag om det var rätt bil. Visst var det deras bil, men efter lite funderande utbrast tanten med nyckeln att jag hade rätt. Det var fel bil! Jag fick varma omklappningar och vi skrattade glatt. Den rätta bilen stod i följande raden.

Semesterlivet fortsätter

Det har varit en annorlunda stugsemester. Vi har sällan varit ensamma för sönerna börjar uppskatta skärgårdslivet och det tackar vi för.

Vädret har varit omväxlande med små regnskurar då och då. Men nästan varje dag har solen tittat fram.

Idag har jag haft en solodag. En dag är ok, men helst inte fler. Förmiddagen gick åt till livsmedelsinköp. Vi försöker understöda den lokala handelsboden så gott det går, så när jag tog en tur till norra staden för att köpa mer av garnet jag just stickar av, valde jag att på hemvägen stanna vid lokalbutiken för matinköp. Och by the way, garnet var slut, men skulle beställas.

Jag njuter annars av att sitta och sticka och lyssna på radio på gammalt vis. En tröja åt mig själv är på gång och jag har bara rivit upp två gånger, men nu tror jag jag är på rätt väg bara garnet räcker ...

Söndagsutflykt

Vi är aldrig sena att åka på en liten tur ifall andan faller på.

I söndags stod Vasa på agendan. Dels för att träffa ingenjören, dels för att ströva längs med stranden.

Det blev en intressant promenad och lite uppfriskande skogsmiljö. Jag läste häromdagen att det finns forskning på att det är mera syrerikt och hälsosamt att gå i skog än på väg. Det visste jag, men det anses nu också bevisat.

Hungrig blir man av att promenera i blåsväder och vi styrde kosan till Segelpaviljongen som levererade som vanligt. Supergott!

Strömsö ska besökas varje år och medan  fysikdoktoranden inte haft turen att besöka området blev det extra kryddat.

Sen var målet Panike på Replot. Det kändes som om man kom till världens ände, men vi fick också testa vägen till Vallgrund som äntligen fått en upprustning.

Som vanligt blev det svårt att hitta ett fikaställe. Min stående kommentar är att man aldrig ska ge sig iväg utan kaffetermos.

Men slutligen hittade vi en väldigt intressant affär med massor av lokalt hantverk. Man hade också caféverksamhet, men förstås var kaffebrödet slut för dagen. Men vi kom på råd och köpte en läcker nybakad chokladkaka på hantverksavdelningen och fick låna en bordskniv. Extra gott!

På hemfärden tog vi en avstickare till Maxmo och Oxkangar. I Hellnäs har vi ett favoritställe och där blev det glass.

En resa ännu hoppas jag det blir och med riktning Sydösterbotten.