Det har varit en liten paus och denna revy "Ansäsdsenga" var mycket efterlängtad.
Småböndersborna levererade och det som mest lämnar kvar i minnet är musiken med knepiga texter och musikerna. Att kunna spela ett instrument tycks gå i arv i många generationer och vissa greppar olika instrument efter behov.
Johnny Storbacka är min favorit både som skådespelaren som alltid tajmar sina repliker och som musiker och sångare. Det finns inom alla revysällskap de som bara behöver stiga in på scen och man vet att det blir bra. Men de övriga gör också bra ifrån sig. Visst behöver de unga lite mer erfarenhet, men det får de chansen till genom att uppträda och lära sig av det äldre gardet.
Som en liten bonus fick jag igen ett nytt människomöte att glädjas över - en sjundeklassist som jag började samspråka med i kaffekön. Halva nöjet är att titta på folk och se såna man känner igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar