Morgonen efter valet öppnade jag upp ögonen till ett ljud utanför fönstret. Ljudet åstadkoms av en svart fågel.
Oj, vad betyder detta? hann jag tänka och började vilt fantisera om nattsvarta händelser jag hade framför mig. Betydde den svarta trasten att något hemskt skulle hända? Död, elände, otur, olycka ...
Men då - plötsligt fokuserade jag på näbben. Den klart lysande gulorangefärgade näbben på koltrasten fångade min uppmärksamhet. Där hade vi ljuset i de svarta tankarna. Näbbens färg räddade mig och nu kunde jag tänka positiva tankar. Fågeln var här för att ge sinnebilden av vår och grönska, en spirande framtid och hopp.
Enträget följde fågeln mig under dagens lopp och jag kunde skymta den från olika fönster. Om jag satt i soffan i spisrummet var den där på fönsterblecket. Det var bara sången jag inte kunde höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar