Under tillfället då projektet Volontärpoolen presenterades råkade en medmänska efterlysa hjälp i en situation som hon blivit uppringd om. Jag funderade några minuter och antog utmaningen.
Oj, vad det känns bra! Mitt uppdrag var så litet för min del, bara att ta cykeln ner till butiken och invänta taxi. Sen hjälpa till med uppköpen som gick i en rasande fart och dessutom hann vi sitta och prata en stund medan vi väntade på taxin som fått ett annat litet brådskande ärende.
Jag kände mig superduktig för en så liten tjänst och dessutom fick jag praktisera min skolfinska. Det var det som fick mig att nappa på idén. Tänk, så nöjd och glad man blir själv av att kunna hjälpa någon!
Hoppas fler uppdrag passar in i mitt omväxlande schema.
Min lilla stamros efter regnet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar