Tema förändring!

De senaste dagarna har det blivit mycket spring på möten. Det är social- och hälsovårdsreformen som påkallar min uppmärksamhet i Vasa, Kronoby och Karleby. En hel del så kallade förändringsledare reser land och rike runt och försöker sprida den information som finns att tillgå. Regeringen tycks inte ha allt på klart. I atmosfären tar mina antenner emot signaler om oenighet mellan centerpartiet och samlingspartiet.

Men inte mer politik! Jag sitter i solen och väntar på en sen lunch, laxburger vid Strandis. Mat är viktigt och igår njöt jag av både lunch och middag ute - Tropiclandia/Torgare.

Nu ska jag dra vidare till det sista mötet för dagen och sen väntar rensning av lingon.

En annorlunda veneziansk afton

Jag började skriva detta inlägg i väntan på senaste Jaromatch, men då bloggappen på telefonen inte ville  publicera fler än en bild, blev jag sur och struntade i det. Nu först har jag tid efter kvällens bärfärd.

Det blev inte 100+ ljuspunkter i år. Det blev ett stycke fackla i uteköket och inne i stugan fyllde jag på med värmeljus. Maken eldade i värmekaminen och det blev varmt - alltför varmt. Trettio grader är lite väl varmt faktiskt.

Därute stormade det värrigare och inte en chans att några lyktor hade lyckats hålla sig brinnande i det ovädret. Tur att man inte hade raketglada barn i huset längre.

Men visst gick det så här också. Det är bara fråga om inställning. Och den grillade Merikarvialaxen var lika god ändå.

Man kan ha ljus i trä -

- i mammas plåtformar

eller i det ärvda "silvret"

Generationsskifte

Som treåring flyttade min mor med familjen till det införskaffade hemmanet i Rödsö by i landskommunen Karleby. Där växte hon upp med sina tre bröder. Mamma gifte sig till Kronoby medan bröderna stannade kvar på Haras, Rödsö.

Det är många fina sommarminnen jag har från barndomens visiter till mina kusiner. Endast två manliga kusiner bor numera kvar och idag begravdes min morbrors fru.

Ingenting är länge som förr. Den äldre generationen är borta och sen min sista morbror avled 2012 kan jag kalla mig stammor i rakt nedstigande led från min mors familj. Det känns ansvarsfullt och vemodigt.

Husdjur

Sländorna har fattat tycke för mig. Idag när jag räfsade gräs landade en på högra sidan av min mage och tittade uppfordrande på mig.

- Och vad vill du? frågade jag.
- Jaha, du har mig som landningsplatta då du ska tugga i dig maten.

Jag kunde på mycket nära håll studera den stora insekten då den sög in den lilla myggliknande insekten. Vilka stora ögontallrikar! Och vilka fina, skira vingar!

När det fångade bytet var uppätet flög sländan iväg. Tur att man åtminstone duger som matplats.

Efter det har jag förgäves försökt fånga en slända på bild utan att lyckas. Det är väl bråttom, bråttom innan regnet kommer.

Första uppdraget avklarat

I väldigt otydliga ordalag gav jag en vink om att pusselbitar föll på plats häromsistens. Nu har jag utfört mitt första lilla uppdrag som volontär i egen regi.

Under tillfället då projektet Volontärpoolen presenterades råkade en medmänska efterlysa hjälp i en situation som hon blivit uppringd om. Jag funderade några minuter och antog utmaningen.

Oj, vad det känns bra! Mitt uppdrag var så litet för min del, bara att ta cykeln ner till butiken och invänta taxi. Sen hjälpa till med uppköpen som gick i en rasande fart och dessutom hann vi sitta och prata en stund medan vi väntade på taxin som fått ett annat litet brådskande ärende.

Jag kände mig superduktig för en så liten tjänst och dessutom fick jag praktisera min skolfinska. Det var det som fick mig att nappa på idén. Tänk, så nöjd och glad man blir själv av att kunna hjälpa någon!

Hoppas fler uppdrag passar in i mitt omväxlande schema.

Min lilla stamros efter regnet

Glömde ...

Det blir en snabbis idag. Jag glömde nämligen tillägga i fjärilsdebatten igår att jag saknar nässelfjärilarna.Jag tror alltid  att nu har jag den , men så är det en påfågelsöga i alla fall. Tiderna förändras ...

Fjärilspromenad

Idag har jag det riktigt lyxigt. Jag hade bara mig själv att tänka på vid lunchtid och snurrade förstås ihop en läcker omelett med cheddarost och lite rivna morötter och några gurkskivor till.

Mitt i dagen kom solen och lockade mig ut på en halvtimmespromenad. Jag har läst att det räcker med 5x30 minuter rask promenad per vecka för att förebygga folksjukdomarna.

Under promenaden fick jag beundra de många påfågelsögafjärilarna som satt på fina höstfibblor längs dikesrenen. Tänk, så underbart att få bo i en by i ett land som ger oss denna möjlighet att snabbt vara ute i naturen.

Jag vill försöka koncentrera mig på de många positiva sakerna runt om mig och fokusera lite mindre på att gnälla och klaga. Det tummar vi på!

Sommarminnen

Så som det har regnat idag får man minsann höststämning. Men om jag riktigt tänker efter var det ganska varmt då jag cyklade till och från kvällsmötet - och det hade slutat regna.

Men ändå har jag börjat tänka tillbaka på sommaren som egentligen aldrig kom. Några små godbitar virvlar i mitt minne och jag hittade till och med ett par bilder.

Det handlar om små besök på kulturhistoriska platser: Bjärgas i Larsmo och Kimo bruk i Oravais, små guldkorn i närområdet. Båda har fått EU-stöd för sina projekt. Duktigt jobbat!

Vattenkraft i Kimo

Klädmuseum vid Bjärgas

Jakt

Det finns många sorters jägare. En del jagar flickor, andra jagar villebråd som hittas i skog och mark.

I min närhet finns och har funnits de sistnämnda. Min fars hobby var i första hand harjakt. Det gick i arv till min bror och en av mina söner har fortsatt med jakt som fritidsintresse. Dagens datum är betydelsefullt för andjakten inleds tjugonde augusti.

Själv har jag varit på blåbärsjakt och den gav skralt resultat, men tillräckligt för söndagens dessert. Man har gjort stora avverkningar i "min" blåbärsskog så allt blåbärsris var försvunnet, men hallon kan inväntas om några år ...

Jag får fortsätta bärjakten på annat håll och vid annan tidpunkt.

Finlands största marknad

Det obligatoriska besöket på Juthbacka marknaden är avklarat. Vädret var varmt och soligt och trängseln inte så stor denna gång.

Jag förvärvade några artiklar till Myrnakaffeservisen som jag ärvt av mamma. Det är med den som diverse andra saker. Jag har inte brytt mig om den för den fanns i nästan alla hem då jag växte upp.

Nu har jag packat bort alla andra serviser och skrivit sönernas namn på lådorna och tagit Myrna till mitt hjärta.

Det har fattats tre assietter och nu köpte jag två, vill dra ut på samlandet och sparar det sista inköpet till ett annat tillfälle.

Egentligen behövde jag bara en kopp och inga småfat, men de kommer med så nu har jag fjorton sådana.

Sen var det nycklar till pappas skrivbord. Jag chansade och investerade i två stycken för den stora summan två euro. Och de passade - inte.

Söker vidare ...

Pusselbitar

Mitt i allt efter mer än ett år kanske det faller någon pusselbit på plats i mitt liv. En liten sådan, men ändå.

Det är mycket som ska bearbetas och funderas över, men jag känner att det kan gå vägen.

Egentligen är det två pusselbitar. En går ännu längre tillbaka i tiden.

Jag förstår att jag låter gåtfull och kryptisk, men jag kan inte öppna det mer eftersom så mycket ännu är olöst. Och naturligtvis kan det gå som med de flesta av mina idéer - de blir till enbart fluffiga drömmoln.

Men drömmar är också viktiga.

Det enda jag kan yppa är att det handlar om vård, vänskap, språk och tidsanvändning. Hjälp på vägen kan kanske sökas i det projekt som jag fick höra om idag förmiddag.

Att lura sig själv

Det är väl dokumenterat att jag inte tycker om att städa. Just nu håller jag på att försöka få ordning på arbetsrummet som fick ta stora stöten då vardagsrummet etc skulle ytrenoveras och därmed avlastas. Det är också lite problem då ett stort skrivbord med innehåll ska hitta nya utrymmen. Tyvärr blir det bara värre ju fler timmar jag spenderar med att sortera, men kanske under detta år ...

Ett trick som jag brukar ta till är att skaffa nya städgrejor. När jag hittade den sötaste samling mikrofiberdukar kunde jag inte tacka nej utan plockade snällt fram plånboken. Grönt är skönt och jag har faktiskt testat fönsterputstrasan.

Spegel, spegel på väggen där ...

Jag är tämmeligen förtjust i speglar. Inte av den orsaken att jag tycker om att beundra min spegelbild. Tvärtom. Men jag tycker om de möjligheter som speglar ger. De ger nya bilder beroende på var du befinner dig. De reflekterar ljus och natur om de kombineras med fönster.

Nu har jag då funnit något för min tomma vägg i matvrån. En spegel och en billig sådan. Det var lite svårt med färgen, men egentligen var jag ute efter en i beige ton för att passa tapeten. Det smala ekskåpet är lite svårt att matcha, men det får duga.

Lite fixande med upphängningen eftersom jag ville ha den liggande, lite funderande om man skulle beakta bordet eller väggen för att bestämma platsen, lite måttande med vattenpasset och lite letande efter två lämpliga spikar samt god hjälp av maken och så var det klart.

(oj då, det syns väl inte att jag fotograferar i badrock?)

Halleluja!

Fru virrhöna (har faktiskt blivit kallad för detta på fb av en politikerkollega, känd men inte nämnd!) har ställt till det och Heureka! funnit det!

I början på juni köpte jag en ny trenchcoat i storstaden och en matchande halsduk/sjal som också skulle passa ihop med den beigefärgade linneklänningen.

Så långt allt gott! Sjalen användes bland annat under FSG Festivalen i Kstad och jag kollade noga hotellet innan vi åkte därifrån att jag hade allt med mig.

Nå, plötsligt när det närmade sig bröllopet som vi fått inbjudan till märkte jag att sjalen inte stod att finna. Jag letade och letade, jag smsade kommundirektören och seniordansförbundets ordförande med vilka jag åkt bil under sommaren, men 'icke' skrev de - ingen sjal i bilen.

Plan B togs i bruk till dopet. Jag använde en gråbeige sjal med fransar. Helt OK.

Inför bröllopet togs sen plan C till hjälp. Jag spände ut den spetssjal jag stickat, men liksom inte kommit till skott med att väta och spänna ut.

För säkerhets skull tog jag en tur på klädrean och plan D blev giltig. Jag hittade en sommarklänning som jag föll för eftersom den föll bra över mina överflödiga kilon. Ett mindre problem infann sig då jag hade lite svårt att välja om jag skulle ha min tunna spetsjacka eller min gråbeigesjal. Båda gick för sig. Till sist frågade jag maken och gjorde som alltid - struntade i svaret och bestämde mig för jackan.

Idag skulle vi på en utsjungning och jag skulle dra på mig svarta kappan eftersom vädret krävde lite varmare klädsel och voilà! Inifrån ärmen trollar jag fram min borttappade sjal. Jag blev så glad så glad och kan inte alls påminna mig om att jag skulle ha använt svarta kappan på hela sommaren. Men strunt i det! Huvudsaken är att sjalen är återfunnen!

Som vanligt ljuger färgerna

Korall

Det är ganska många saker från mitt barndomshem som jag egentligen aldrig tyckt om men som numera plötsligt blir helt begärligt. Jag hittar platser här hemma eller ute vid stugan för diverse konstiga föremål.

I sommar plockade jag med mig en korallsouvenir och kom på idén att placera den ute bland några runda stenar. Riktigt tjusigt om jag får säga det själv.

Lite märkligt blev det också då jag skrev något om bröllopsdagen på instagram och en följare genast kommenterade att 35 år som gifta innebär att man firar just KORALLbröllopsdag. Lustigt!

Trädgårdens gåvor

Jag har tidigare tjatat om det här med att bygga hus på skogstomt och sen försöka odla något. Det är inte alldeles lätt, det är egentligen otroligt svårt.

Jovisst fungerar det ganska bra med lådor och hemtransporterad jord samt kompostjord, men i år är det inget vidare. Jag skyller helt på vädret. Eller glömde jag gödsla...?

Visst får jag sallat men rädisorna hann börja blomma eftersom vi var ute vid stugan då de borde ha skördats. Två frilandsgurkor har jag skördat och knappast hinner det bli fler. Gräslöken är mäktig, tack för det. Morötter och lök ser väldigt späda ut. Ärterna är kortväxta och vaxbönorna sprack inte alls eller ruttnade bort. Inga gröna fingrar här inte, men jag skyller på regnet och den kalla försommaren för rensat det har jag!

Men så har vi potatisen. Jag satte ner 5 kg sättpotatis och blasten är grön och fin, blommade vackert också. Nu när jag äntligen har börjat söka potatisar så hittar jag stora, vita och rena knölar. Så här fina potatisar har jag aldrig upplevt i mitt primitiva land. Visserligen är de inte många till antalet, men här kör vi med kvalitet.

Alltså fokuserar jag i år på just potatisen och glömmer resten.

Ett annorlunda smultronställe

Det var tredje gången vi besökte den speciella plats vi råkade stövla in på för ett antal år sen när vi gick på en naturstig i vackra Larsmo. Det är ett ställe vi återkommer till för platsen skänker en ro inom en och tankarna går tillbaka i tiden.

Gravgården används inte längre, men den är otroligt själfylld med skogsgräset och de gamla träden. Namnen på korsen och stenarna är ofta oläsliga, men ändå flyger fantasin iväg med en och man undrar över de mänskoöden som dessa gravar representerar. Jag lovar att det är omöjligt att inte stressa ner.

Att det råkar finnas en båthamn i närheten passar maken utmärkt och på bilden kan man eventuellt se en liten vit prick i mitten på horisontlinjen. Det är Hästöskatan.

När vi i kväll körde hem båten från servicestället såg vattnet inte lika lugnt ut. Det var kraftig sunnanvind och färden blev aningen skumpig, speciellt på den grunda Gloskärsfjärden. Därför passar det bra att avsluta kvällen med att blogga om mitt lugna smultronställe.

Kvällens nöje

Efter makens möte blev det en tur ut till Fäboda. Vi brukar varje år hämta pizza från staden och sen avnjuta den med den vackra utsikten över havet.

För det mesta sitter vi på klipporna, men i kväll var västanvinden så stark att vi valde att beundra det skummande vattnet som slog mot grunden genom bilens vindruta.

Men sen blev det klädbyte och vips var vi i skogen med var sitt ämbar och plockade stora, fina blåbär - för hand naturligtvis. När ämbaren var fyllda blev det hemfärd och nu ligger tio små blåbärsaskar i frysen och väntar på vintern. Ja, det var förstås bara enlitershinkar vi hade ...

Bröllopsstämning

Dop, förlovningskalas och allra sist bröllop har vi fått uppleva denna sommar.  Det förstnämnda inom familjen, det andra ett släktsteg utanför familjen och nu sist hade vi den stora äran att inbjudas av goda vänner till ett bröllop.

Det blev en angenäm upplevelse. En vacker brud, en stilig brudgum, stolta och fina föräldrar, trevliga bröllopsgäster, välfungerande arrangemang och den mest superba bröllopsmiddagen! Allt detta kunde bara betyda succé.

Eftersom jag inte är så ofta på bröllop uppskattar jag dem desto mer. Den här festliga invigningen till ett äktenskap var på alla sätt lyckad. På plussidan noterar jag också små fina samtal med gamla och nya bekantskaper.

Några bilder kan hittas på mitt instagramkonto lianeroseiren.

Utlovade bilder

Bostadsmässan i Seinäjoki närmar sig sitt slut och jag ska passa på och komma med några synpunkter i bildform.

Villa Tango från gårdssidan

Ny användning av vår 'laavu'

Om vi bortser från utsidan och själva byggnaderna och fokuserar på insidan kan man inte gå förbi Seinäjoen teatteris inredda lägenhet. Glamour så det förslår och mycket humor. Bra reklam för deras verksamhet.

Annorlunda balkonginredning

Romantik för två

För en primadonna

En annorlunda lösning för gardinerna tyckte jag definitivt om. Man får en varm stämning då man låter fönstren stå för att få in mer ljus och låter gardinerna utgöra den ombonade trevnaden mellan fönstren. Kanske för någon som har små fönster men mycket väggyta?

I barnrummet

Till sist en bild från omgivningen. Det finns goda möjligheter till rekreation och motion runt den konstgjorda sjön. Utsiktstornet var inrett med ett jättestort periskop vilket medför att rörelsehindrade och trappovänliga kan ta sig en titt på den fina utsikten nerifrån.

Det är inte som förr ...

Det är med nostalgiska och sentimentala känslor jag ser att lilla skogen försvunnit för alltid. Den fanns där när jag gick i skolan och alla mina barn har traskat genom den på väg till skolan. Bara några få tallar står kvar, resten har fått ge vika för att bilda en parkeringsplats.

Visst förstår jag att bilarna blir fler, att tiderna förändras, att jag blir gammal, men lite ledsen får jag ändå lov att vara tycker jag. Det är så vackert och fridfullt med träd och det är så erbarmligt fult med parkeringsrutor och nu får jag också börja akta mig för virriga (sorry!) lärare som sticker ut nosen på "min" väg när jag susar förbi. Sikten är nämligen lite dålig just på det stället (och jag kör ibland lite för fort ...).

Jag har tyvärr ingen före-bild.

Bärskörden inledd

Det blev inga jordgubbar i år heller. Därför borde vi få ihop en mängd hallon och blåbär för vinterns behov.

Smultron, blåbär och lite hallon har visserligen plockats runt stugan men för direkt konsumtion.

Idag fick jag inspiration att inleda säsongen genom att söka mig till barndomshemmet. Sen vi gav upp gräsklippningen har hallonbuskar tagit över.

Jag har lite filosoferat kring det fenomenet. Hallonen är stora som trädgårdshallon och nu funderar jag om de härstammar från den tiden då min mamma odlade lite hallon. Odling var annars inte hennes starka sida och hallonen blev inte långvariga. Det här torde ha varit för mer än fyrtio år sen.

Jag vet att frön plötsligt kan få för sig att börja gro då läget känns rätt. Platsen är inte den samma, men ändå. Jag tycker att hallonen ibland är lite mer smaklösa än vildhallon.

Jag är i alla fall glad att åtta halvlitersförpackningar har hittat in i frysen. Det känns liksom lite tryggare.

Hittat!

Vårt besök till bostadsmässan i Seinäjoki ledde till att jag äntligen hittade namnskyltar till våra handdukar. De var näst intill perfekta, kanske inte riktigt de benämningar jag hade önskat, men rätt i färg och lite annorlunda.

'Eget folk' låter kanske inte lika bra som 'oma väki' på finska, men det får duga.

Fler väggprojekt

Det blev lite fler ändringar i tavelsamlingen. Jag är stolt över mina egenhändigt sydda stramaljtavlor och de ska absolut ha en plats i hemmet.

Det började med att Den läsande flickan fick hoppa över till lilla soffan och fruktmotivet tog flickans plats ovanför min fars skrivbord. Plötsligt hade jag en alldeles tom vägg vid matbordet! Nu är planering på gång.

Det finns flera alternativ. Mest lutar jag åt en lång smal spegel på liggande med lämplig ram, typ ek eller i beige färg eller guld ...

Problemet är att hitta det jag söker, men det får ta tid. Och det kan bli något helt annat.

Apropå speglar har jag inte fått upp de tre speglarna i hallen heller för jag saknar fästen som borde var runda. De tidigare led av materialtrötthet och gick sönder vid borttagning. Jag har sökt men ännu inte hittat. Det gäller att gå med ögonen öppna hela tiden och hoppas att saker ramlar över en.

Ja, det var också en kort matta i brunt som borde hittas. Den förra fick krypa in i lilla toaletten då jag inte lyckades hitta en badrumsmatta som var tillräckligt lång och grönt går ju inte för sig längre. Men lilla hallmattan var perfekt i sin färgsammansättning.

från matvrån

från skrivbordet

tomt!