Det är kvällar som denna som får en att orka i höstmörkret. Det gäller bara att magasinera stämningen.
Jag sitter i min solstol, virkar på en bomullströja, lyssnar till sommarmusik på radion och njuter av den spegelblanka sjön och tystnaden som bara bryts av en avlägsen båtmotor.
Man blir nästan poetisk. Kanske det skulle vara läge för en stilla roddtur med Rosa (ni minns väl det italienska uttalet)? Men först ska jag inpränta bilden i min skrynkliga hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar