Guldkanter nu och då

Egentligen var det ansikten som leder mig in i dagens tankevirrvarr. Jag tycker om människor och har ett ganska bra kom-i-håg för ansikten, men det är sämre ställt med deras placering (förstås hela mänskans placering, ansiktet sitter fram på huvudet). Ska vi diskutera namn kan det bli ännu svårare.

Med söndagens tvåpersoners hushåll valde vi att sätta guldkant på tillvaron och tog bilen in till Jakobstad och njöt av Hotel Epoques fina lunchbuffé. Det var ganska fullsatt och jag fick njuta av - förutom den goda maten - att titta på mina medätare.

Se där, en som blev student samtidigt som jag (men flera år äldre) och en f.d granne från barndomstiden. Ingen kände igen mig och jag orkade inte inleda samtal. Där skymtades orienteringsbekanta, en politisk mentor och en av mina f.d elever (en mycket trevlig sådan) som numera är involverad i politiken på sin nya hemort. Med henne valde jag att ta en trevlig pratstund. Det är så bra då man kan välja vem man fraterniserar med.

Jag kom också att tänka på tidigare somrars guldkanter. Nämligen den gången då vi tillbringade en natt på Epoque under Jakobs dagarna. Sommaren före det hade vi valt Stadshotellet, men där fick man just ingen sömn. Och före det hade vi en sommar transporterat cyklarna till staden och cyklade sen hem till stugan i Öja i den ljuva sommarnatten. Det kändes inte så ljuvt för ändalykten så det lär inte upprepas.

Tillbaka till ansikten och gårdagen. Vid bordet intill satt en reslig man som pratade engelska. Han såg bekant ut tyckte jag, men det visade sig att han nog bara liknade nån för idag då jag läste gårdagens lokaltidning (sparar den alltid till måndagsfrukosten) så möter jag samma ansikte. Det visade sig vara en nederländsk kompositör som fungerar som domare för och komponerat ett obligatoriskt stycke till finska mästerskapen för blåsorkestrar som går av stapeln i Campus Allegro i staden.

Tänk, vilken lyckans ost som får vara med i Kronjuvelens blogg!

Fåglarna visar vägen

Vi går mot ljusare tider och våren är stadigt på väg. Denna tolkning kommer jag till då jag såg en stor mängd tranor på en åker nånstans mellan Kronoby och Vasa.

Min tolkning får ytterligare stöd då jag hörde en massa skrän då jag trippade nerför backen till sommarstugan. Mitt öga skådade uppskattningsvis över 200 svanar som hade parkerat i Bysundet. Några stod på isen och resten trivdes i vattnet.

Två kanoter gled fram från den ena kanalen till den andra. På vår sida kunde vi ha tagit ett dopp medan de som har stugan på "fel" sida hade en söndervittrande is på sjön.

Ett annat vårfenomen är vår långa och gängliga brygga som fått för sig att vilja hoppa från stenen den är byggd ut till och i stället gjort en rutschbana från land. Det blir jobb för mina män nu igen.

Tema bageri

Min visit till Vasa kantades av bageribesök på både dit- och hemresan.

Eftersom vädret inte var det bästa startade jag i god tid och när jag märkte att jag inte hade någon brådska vände jag av till Kvevlax för att hitta det nyligen premierade bageriet/konditoriet.

Naturligtvis hade jag för länge sen läst en artikel om företaget och planerat in ett besök, men det hade inte passat in.

Efter lite felkörning ramlade jag rätt så nu kan jag berätta att ni som kommer norrifrån ska ta första vägen till vänster när ni avvikit från riksåttan. Sen uppför backen och ni har bageriet på höger sida. Och nej, jag får inte betalt för min upplysning.

Det var kö ända till ytterdörren och strul med bankkortsbetalningen, men jag fick mina bröd och bullar och det doftade härliga om det i bilen på vägen in till stan.

Ni måste bara besöka stället. Det är litet och det ryms kanske tolv personer på kaffe, men om man anländer förmiddag får man beskåda bröd som i ett franskt bageri och härliga muffins och vackra bullar och förstås den bakelse som tog hem första priset i den landsomfattande tävlingen.

På hemvägen hade jag medpassagerare och vi hade planerat in ett konditoribesök på Aroma. Nu var kön lika lång och mycket var slutsålt, men en kaffestund över en delikat cupcake var möjlig.

Jag måste nog medge att man på Aroma lyckats åtskilligt  bättre än jag med surdegsbaket. Brödet är luftigt och vackert - och gott!

Vasa dag 2

Jag är tidigt uppe för att ta en ny tripp till Vasa i arla morgonstund. Det känns inte så inspirerande eftersom det har kommit snö. Hoppas allvädersdäcken klarar av situationen. Till skillnad från igår ska jag själv köra hela vägen.

Dagens politiska ordvändning har jag redan hunnit med. Jag har för vana att försvara mig en gång, men sen låta saken bero eftersom antagonisten inte är påverkbar. Till hens förtret rinner all skuldbeläggning av mina axlar som en snöflinga på en ishal backe.

Mina underbara gymnaster kom ihåg mig med de underbaraste blomster - en solgul påskblomma och en stor favorithortensia. Tusen tack! Det är ni som får mig att glömma de små tråkigheter som Big C och Little Pete utsätter mig för.

(Jag visste annars inte att det officiellt talas om Big C. Kanske har jag snappat upp det i mitt undermedvetna, men jag trodde faktiskt att det var min egen uppfinning.)

Campus Kungsgården

Jag fick lov att tidigarelägga mina jumppatimmar idag för att hinna äta och duscha innan jag skulle iväg till Gamla Vasa på revisionsnämndsmöte för Svenska Österbottens förbund för Utbildning och Kultur, Söfuk.

Men med god planering går allt som en dans och vi hade faktiskt dansat Krombi-samba på morgonen. Nån frågade vad Krombi-samba är och jag fick snällt upplysa om att det har jag hittat på. Eftersom jag inte kan dansa samba utan bara checkat lite på YouTube så har jag döpt min enkla version till - just det, Krombi-samba.

Vi gick en liten rundvandring i halva Campus Kungsgården och jag passade på att ta några snabbfoton för att ge er chansen att se vad det är fråga om. Yrkesakademin (YA!) och Centralförvaltning och servicetjänster har just flyttat in i splitternya utrymmen. Det är ett driftigt gäng som styr (kvinns förstås!) och man har lyckats hålla sig inom budgetramarna och fått ett flexibelt hus som ska tjäna hela Österbotten.

Fiffig klädupphängning i elevmatsalen

I korridoren kan man springa 100 m

Verkstäder för el, maskin, metall, bil etc med flexibla väggar. Notera krukväxterna!

Här huserar skönheten

Äntligen vegetarisk lasagne!

Jag hade förberett mig. Receptet hittade jag på nätet (Café Aroms vegetariska lasagne). De ekologiska fullkornslasagneplattorna var inhandlade sen en månad tillbaka. Ävenså hade jag skaffat ekologisk squash. Jag bara väntade på den rätta dagen, den rätta inspirationen och den tillräckliga tiden. Och så föll äntligen alla pusselbitar på plats. Och relativt snabbt gick det. Och gott blev det! (Lärde mig i skolan att man aldrig ska inleda en ny mening med och, men jag har märkt att det behövs för berättandets och effektens skull.)

Originalreceptet kan ni googla fram, men jag ändrade lite på det på grund av lättja (orkade inte hämta mina sista morötter ur källaren så jag valde palsternacka) och andra preferenser. Det betyder att jag lämnade bort chilin, satte oliver i stället. Det skulle också vara ½ tsk socker, men tomater är söta! Jag minskade också lite på lök, vitlök och squash (de kan ju vara olika stora). När det gäller grädde går det med surrogat som "havremjölksgrädde". Jag satte tre lager med lasagneplattor.

Vegetarisk lasagne à la Kronjuvelen

Röd sås:

½ palsternacka

1½ squash

1 gul lök

1 stor vitlöksklyfta

1 msk olja

500 g krossade tomater

lite oliver

1 dl grädde

2 tsk salt

1 krm nymalen svartpeppar

1 näve hackad färsk basilika

Fyllning:

250 g fryst bladspenat

200 g fetaost

8-10 lasagneplattor

riven ost att strö över

Skär palsternackan i korta stavar och squashen i bitar. Hacka lök och vitlök och fräs i oljan. Tillsätt tomatkross, grädde, palsternacka, squash, oliver, salt och peppar. Låt allt puttra i 10 minuter. Tillsätt strimlade basilikablad.

Ta en ugnssäker form och börja med lite röd sås. Strö över lite tinad spenat och fetaost i smulor. Täck med ett lager lasagneplattor. Fortsätt att varva ingredienserna och avsluta med ett lager röd sås och riven ost. Gratinera i ugnen i 225 grader i 25 minuter. 

Frys in om det blir över.

Hem och skola

Det har gjorts en undersökning bland nästan tvåtusen finlandssvenska föräldrar gällande samarbetet hem och skola. I Kronoby kom vi ganska sent i gång med Hem och skolaföreningar och jag var själv med och startade upp två stycken (skryt?).

Precis som nu var det då mycket lättare att engagera föräldrar till barn i den grundläggande skolans sex första år än i det som tidigare kallades högstadiet (svårt att hitta ett nytt kort namn så ordet lever kvar). Om man nu förundrar sig över att föräldrar inte har så mycket att säga till om i årskurserna 7-9 så har det många orsaker.

Jag ser det mest som en fråga om anpassning till vuxenlivet. Vi har våra barn till låns och ska ge dem verktyg att klara sig på egen hand och hitta sin plats i samhället (för att sen kunna se till att vi blir omhändertagna på äldre dar ?!). Därför bör vi lite släppa taget i och med att barnen kommer in i ett system med ämneslärare. Men det är otroligt viktigt att vi är observanta och pejlar in läget när det gäller våra barns välmående. Vissa är öppna och pratsamma medan andra håller saker för sig själva. Så se ditt barn (och barnbarn) och använd dina antenner! Man kan aldrig bry sig för mycket och som en mamma som tagit mig igenom tonårsförälderstadiet vet jag att det är en övergångsperiod.

Mamma och pappa ska vara jobbiga, insnöade och gammalmodiga, men de ska finnas där och ge trygghet, stabilitet och regler. Jag tror inte på kompisförhållande mellan barn och föräldrar, men kärlek kan man aldrig få eller ge för mycket av och oron för sina barn slipper man aldrig, men byt ut den till hopp och tillit.

Nej, vart slingrade sig det här inlägget? Jag hade bara tänkt påpeka att det är helt naturligt att det blir svårare att hålla ett lika levande samarbete mellan hem och skola när barnet kommer upp i högre klasser.

Nå, det blir som det blir med mina skriverier då både tankar och tangenter lever sitt eget liv.