En lyckad dag

"En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan."

Frans Michael Franzén

Dessa rader citerade Jeppisväninnan idag och jag var så imponerad att hon fick diktera dem åt mig. Hon är kulturell hon för båda hennes föräldrar har gått i Kronoby folkhögskola. Min far brukade säga att den som gått i den skolan är kulturell och det arvet för jag gladeligen vidare.

Jeppisväninnan visste inte vem som skrivit raderna, men det googlade jag fram och hon blir nog mäkta förvånad då man hittar detta utdrag enligt Wikipedia i:

Dryckesvisor

Bordsvisa "När skämtet tar ordet vid vänskapens bord" är välkänd, speciellt ovanstående fyra rader


Till saken hör att vi hade en superfin dag som vi njöt av till fullo.

Jag startade med en tidigarelagd seniordanstimme och halvsvettig susade jag med Jeppisväninnan till MÖCS (Kiuru) för att få domen tillkännagiven. Jag var uppåt värre och efter att ha svarat på hur jag mådde efter operationen kom jag in på min tankegång som jag kommit till efter noggrant övervägande och moget beslutstagande. Mina argument var tunga och larsmoläkaren lyssnade snällt och under gemensam diskussion kom vi fram till att jag fortsätter med hormonsprutorna, men avstår från cytostatikan.

Mitt främsta argument är att då man spelar ut för- och nackdelar med kemoterapi så avgår nackdelarna med segern. I stället ska jag fortsätta satsa på mina cancermördarceller och immunförsvaret genom rätt kost och motion. Kontroller på onkologen med tre månaders mellanrum känns OK i detta skede. Störst av allt väger den mentala styrkan som öses över mig från alla håll. Så länge det är möjligt kommer min främsta tanke att vara positiv. Jag är beredd på allt men försöker hålla fokus på de guldkorn som strös på min väg genom livet.

Så det blev fira, fira, fira dagen lång. För mig innebar det asiatisk lunch på Tai Binh, lite shopping, trevlig samvaro med väninnan och kaffe och faktiskt så unnade jag mig en Budapest-bakelse (märkte nog att jag inte så ofta behöver så söta saker).

Mjukt och billigt nattlinne från Nanso

Kolla färgerna! Stod mitt namn på tunikan (o det är inte blått utan nästan petrol)

Win-Win

Jag är ganska bra på att fundera ut vissa saker som till exempel nu inför domedagen. Om jag får dåliga nyheter och måste gå igenom de hemskaste behandlingar så åker jag genast och köper mugg eller burk ur Muminserien till Tove Janssons 100 års jubileum. Förstås måste jag finna tröst i nånting!

Men om det går som jag helst vill, nämligen att resultatet av analysen visar att Big C för tillfället är bortrest och nu avvaktar vi och sätter in stöten först då han eventuellt behagar återkomma till mina breddgrader. Då måste ju det firas och det kan man göra genom att köpa mugg eller burk eller alltihop ur Muminserien till Tove Janssons 100 års jubileum ...

Svårt att förlora i det här fallet, men jag hoppas nog på plan B.

Sen kan förstås serien vara slutsåld, men jag behöver inte få nåt direkt utan kan söka land och rike runt.

För en gångs skull har jag lånat bilden från Google, men det är förstås lite obetald reklam också.

Namnförvirring

Det tycks vara ett allmänt fenomen att man vid fyllda fyrtio år börjar få svårare att komma ihåg namn. Ibland dyker de upp efter tio minuters funderande och för det mesta flera timmar senare.


Det jag egentligen tänker på idag är några namn som förvirrat mig den senaste tiden när jag läst tidningen. Jag skummar hastigt genom rubriken och hajar till. Vad är det här? Det här kan inte stämma? Jag förstår inte logiken. Först när jag begrundar reportaget inser jag att jag i hastigheten associerat till fel instans eller fel person.

Jag ska ge två exempel ur den finska världen.

Nr 1: Det stod i rubriken om Kiuru och det nedläggningshotade Brages pressarkiv.
Vad har vårt sjukhus att göra med pressarkivet? funderade en konfunderad och förvirrad Kronjuvel. Efter lite mer läsning förstod jag att Kiuru stod för vår undervisningsminister Krista Kiuru och inte samkommunen för specialsjukvård och primärvård i Mellersta Österbotten som har döpts till Kiuru (betyder lärka på svenska).

Nr 2: Det finns två politiskt viktiga personer i dagens Finland med efternamnet Niinistö. Då gäller det att hålla reda på om det är presidenten eller miljöministern som är i farten och ger sina uttalanden. Speciellt i miljöfrågor kan deras åsikter gå isär nån gång.

Det gäller alltså att vara på sin vakt och inte döma och fördöma innan man har alla fakta i sin hand.

Enkelt och praktiskt

Jag vill ha det enkelt och praktiskt runt om mig och i det arbete jag utför. Det innebär i verkligheten att jag inte plockar fram hushållsassistenten då jag ska riva rotfrukter utan tar mitt lilla handgripliga rivjärn och gör det hela manuellt. Lite disk och lite utrymme. Assistenten använder jag då jag gör jäsdegar och i undantagsfall då jag bakar kakor.

Därför har jag länge funderat och övervägt och filosoferat om jag behöver en stavmixer. Jag äger nämligen två olika mixerkannor (heter det så?) varav den ena går till en elvisp som fysikerplantan övertagit och därmed inte kan användas i mitt hushåll. Den större kannan passar till hushållsassistenten och hur fiffigt är det att lyfta fram den manicken, lyfta bort skålen och montera fast kannan (som dessutom är alltför stor) då man vill blanda till en hälsobringande smoothie?

Svaret blev helt plötsligt entydigt och klart. Jag behöver en stavmixer! Då man dessutom fick en liten hackare och en enkel visp till gräddskumsgörat med samma köp var allt ännu klarare och tydligare och fiffigare och humörhöjande.

För att få det hela att löpa snabbt och smidigt hängde jag upp motordelen på synlig plats i köket så nu är det bara att mixa, hacka och vispa i ett ögonaböj om så fordras. Smoothie är redan testat. Fysikerplantan var inte riktigt med på noterna att jag använt havredryck i stället för vanlig mjölk, men det brydde jag mig inte om. Jag slänger med honom den extra mixerkannan så får han göra sin egen smoothie med min gamla elvisp som motor.

Har ni sett min fina bananhängare tidigare? Den har stått undangömd en tid för jag har undvikit bananer, men nu tycker jag de är effektiva och ger lagom sötma till mina smoothies. Ekologiska bananer hittar jag i närbutiken dessutom.

Nästan julafton

För mig känns det nästan som julafton då fysikerplantan är hemma på besök, ekonomisten med sötnos är på väg och minstingen kommer hem fastän han inte ska på jobb i morgon. Det är bara utvecklingsingenjören som befinner sig i södra Kalifornien och ser kanske mer palmer än tallar.

Jag tror nog aldrig jag växer ifrån känslan som hör till moderskärleken och som innebär att man vill räkna in barnaskaran med jämna mellanrum, läsa av kroppsspråket hur de mår och lite få skämma bort dem, bara lite. Svårt är det att få ihop favoritmaträtten då den varierar bland individerna.

Jag ser fram emot en skön helg (med lite vintersporter i TV-rutan) och det behövs för inkommande tisdag har jag benämnt "domedagen" - min svarta humor igen ...

Torsdag

Torsdagar kan ibland vara lite stressiga. Jag har tidigaste väckningen i veckan och börjar min första jumppatimme klockan nio, femton minuter paus och sen kör jag en timme till. Idag hade jag som tur var fysikerfröet (eller jag borde uppgradera honom till fysikerplanta nu då han fått sommarjobb på universitetet hos professorn) hemma så han fixade "karalunchen" och underhöll värmepannan så kära mor hade varmt duschvatten vid hemkomsten.

Min egen lunch blev i lättaste laget, men jag räknade med att jag skulle få kaffe med tilltugg på mötet i Terjärv. Hela tiden medan jag snurrade på funderade min lilla hjärna på dagens blogginlägg och jag fick idén att fånga en vy av det fagra Terjärv och på det viset spinna vidare på onsdagens sittjumppa då vi till takterna av Lycko-Zidéns polka begav oss ut på hemliga resan med händer och fötter och i fantasin hade första pausen i Terjärv. Alltså temat var klart!

Min lilla hönshjärna ville dock inte samarbeta utan precis då jag vek av ut på riksväg 13 kom jag ihåg fotograferingen som inte blivit av. Så viktigt var det inte att jag gjorde en laglig u-sväng utan fortsatte kosan hemåt.

Så här sitter jag nu och kan inte förära er en fin bild av Heimsjön utan ni får hålla er till godo med mina vackra rosor som Jeppisväninnan avlämnat. Och det är inte dåligt det heller!

Små förändringar

Jag hör inte till den typen som möblerar om, tapetserar om eller målar stup i kvarten. Jag är för lat för det och inser hur mycket det ena leder till det andra, men jag känner såna som har både inspiration och skicklighet att de klarar av det och jag är full av beundran.

Nej, mina små förändringar är att jag möblerar om lite blommor, vaser, skålar och annat smått och gott. Det kan jag gå och mysa till ganska länge. Tänk, vilken anspråkslös kvinna jag är!?!

Ofta är det mitt soffbord som får utgöra fokus och ni har fått en del bilder under de månader jag bloggat. För tillfället har det fått en vit skepnad och nu börjar jag längta efter vita tulpaner. Kanske en enda tulpan i O-vasen?

Aaltovasen är snygg både med och utan blomster

Ett litet orange-grönt hörn har skapats i vardagsrummet