Det är igen dags för min hälsokontroll som görs med cirka tre månaders intervaller. Förra veckan avklarades blodproven och i morse var det CT-undersökning som stod på programmet. Det innebär att jag ska dricka en hel del vatten och vara oäten tre timmar före.
Jag börjar bli van, men problemet ligger i insättning av kanyl och det är nu enbart högra armen som kommer på fråga och dess vener är inte i bästa skick efter den intravenösa cytostatikabehandlingen för mer än femton år sen.
Det brukar ofta bli att röntgenläkaren får träda till med ultraljudsapparat till sin hjälp. Jag försökte försiktigt påpeka svårigheterna och att det kanske är onödigt att försöka på normalt sätt, men den hurtiga vårdaren sa att Armi (?) är duktig att sätta in kanyler. Nå, hon får försöka, tänkte jag.
Och Armi var duktig! Hon satte den faktiskt nära handleden, vilket känns lite mer, men det kan jag tåla om det annars går snabbare.
När jag kom ut ur undersökningsrummet satt en äldre dam där och frågade efter toaletten. Jag visade henne och hon beklagade sig över den kommande undersökningen. Hon verkade mycket uppskrämd. Jag försökte mitt bästa med min erfarenhet för att avdramatisera det hela, men vi hade inte riktigt samma typ av undersökning.
När min kanyl togs bort och jag var redo att åka hem, stannade jag en god stund och fortsatte prata med damen från Kannus. Jag försökte med positivt tänkande och bad henne tänka på en vacker plats vid en sjö och hålla den tanken under undersökningen. Kanske det hjälpte lite att hon fick prata av sig ordentligt och hon fick en styrkekram innan jag åkte hem. Hoppas hon har det bra ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar