Inga vaknätter, tack!

Idag kunde jag konstatera att min plats aldrig hade varit inom vårdbranschen. Att jobba nattetid skulle inte ha fungerat. Och i natt var det inte direkt fråga om jobb ...

Det hela började med en ovanligt händelserik måndag. Jag startade hemifrån lite före åtta för att möta upp en politikerkollega och sen köra ner till Nykarleby för ett möte med åtföljande lunch.

Sen lastade jag av politikern igen på vägen från det nya Karleby till det gamla Karleby där ett poliklinikbesök var inbokat.

En snabb visit till kusinen medförde att jag märkte att min nepalesiska sjal troligtvis inkvarterat sig på sjukhuset. Ett samtal bekräftade saken och de lovade ta vara på sjalen med högt affektionsvärde.

Lite tid hemma innan det var dags för kommunstyrelsens sammanträde på kvällen. Det drog ut på tiden och klockan var halv elva då jag cyklade hem.

Men dagen var inte till ända. Nu skulle jag förflytta mig till Jakobstad för att vara på plats klockan fem följande morgon när barnbarnet behövde mig.

Och det var nu som sömnen inte ville infinna sig. Det blev några korta slumrar innan telefonen väckte mig.

På hemvägen tisdag morgon noterade jag att jag var aningen trött och skulle nog ha somnat vid ratten om jag varit tvungen att köra en längre sträcka.

Hjärnsläppet fortsatte när jag efter en liten frukost cyklade iväg till Samlingshuset för danstimmen. Jag vände av mot kommungården i stället och fick göra en ordentlig u-sväng. När jag hittat rätt och fått av mig jackan, märkte jag att jag inte bytt jumper. En ylletröja är inte den optimala klädseln då man dansar. Där blev jag räddad av att det var jämna par utan min medverkan.

För alla snedsteg i dansen tog jag på mig felet från början. Jag är tydligen inte en hel mänska om sovtimmarna inte varit tillräckliga - alltså inga vaknätter för mig!

Mig lurar ni inte - idag åtminstone!

Jag erkänner att jag är en skeptisk människa. Åtminstone när det gäller försäljare och hembesökare. Det enda jag köper är toalett- och hushållspapper av skolelever och studerande.

Idag fick jag besök av en herreman som skulle granska brandsläckaren. Hmm, är det obligatoriskt med en sådan? Nå, jag släppte in honom och visade vägen.

Hoppsan det stod 17.08.04 under flaskan! Det satte myror i huvudet på både granskaren och mig. Jag visste att släckaren hade kommit till far i huset som present för ett eller högst två år sen. Efter lite funderande menade mannen att han nog kunde klistra ett märke på för en tia och därmed godkänna den. Däremellan hade jag handgripligen granskat hans hängande identitetsbricka.

Nåväl, misstänksam som jag är, tyckte jag att jag inte behövde någon granskning på en ny och fin brandsläckare och sa att jag ska ringa ett samtal först. Jag ringde vår stationsmästare och hon upplyste mig om att inte behöver jag gå med på nåt sånt. Hon fixar det nån gång då det passar. Vilken service!

Alltså sätter jag sådana här granskare i samma fack som alla tak- och fönsterförsäljare. Enkelt sätt att plocka pengar på folk. Men för mig är det en principsak att välja då jag vill konsumera och inte bli påtrugad. Black Friday blev Köp inget!

Tisdag, onsdag

Vad har jag haft för mig i början av veckan? Det har varit lite blandat.

Seniordansarna flyttade danstimmen till Sandbacka vårdcenter och det lät som om programmet var uppskattat. Varmt blev det!

Jag fortsatte det kulturella genom att gå på YA bildartesaners vernissage med temat Unseen. Intressant att se hur de tolkat detta.

På onsdagen flyttade jag från sittgymnastik till revisionsnämnden som ville höra om nästa års verksamhet. Det hela avrundades med info om ett projekt som tangerar mitt jobb som dans- och gymnastikledare. Det rör sig om s.k.anpassad motion. Alla mänskor ska ha rätt till motion i grupper där verksamheten anpassas till speciella behov.

Det ska bli intressant att följa detta projekt där Kronoby deltar tillsammans med fem andra kommuner i Svenskfinland.

Jag har också börjat

Som tidigare nämnts i detta forum är jag ingen julälskare, men nog lykt- och ljusberoende.

Tillsammans med barnbarnet placerade vi för flera veckor sen ut stora vita lyktan och den i höst inköpta röda lyktan med flygande änglar. Och naturligtvis tände vi ljus också.

Dekoreringen är inte klar ännu, men de fina cembratallkottarna som jag plockade hos kusinen har fått sin plats.

För lite sightseeing

Eftersom jag just läst Hägring 38 av Kjell Westö och övergått till Den svavelgula himlen, kändes det helt rätt att bo på hotell i Munksnäs, där han växt upp. Tyvärr blev det inte tid för någon rundvandring eftersom jag dansade hela dagen, lördag och söndag, men lite såg jag från spårvagnsfönstret.

Jag ska absolut genomforska denna stadsdel under en ljusare årstid. Här finns både hav och fin natur, vackra, gamla byggnader och finlandssvenska revir.

Den indonesiska ambassadören har sin bostad på Simmarstigen nära hotellet och som granne hade jag Statens gästhus, där t.ex Mr Trump bodde under sitt Finlandsbesök.

Man borde kanske börja göra en lista över de ställen man vill besöka pånytt ...

I huvudstan

Det gäller att utnyttja möjligheterna när man råkar befinna sig i storstan. Huvuddelen av tiden går åt till dans och möten, men jag har också hunnit med lite shopping, fysikerträffar och hotellrumshäng.

Dans: vals, rumba, tango, humppa ...
Möten: höstmöte, styrelsemöte
Shopping: rutigt och svart, lite ovanligt för min del med den färgen ...
Fysikerträff: mat och prat
Hotell: Munksnäs, TV, stickning, Kjell Westö, FRUKOST
Minus: Ingen svensk service på hotellet, nog engelska
Plus: betjäning på svenska i R-kiosken

Fel på ögonen också

Vid det här laget har nog många insett att jag inte är helt perfekt. Av naturen är jag oftast anspråkslös och vill ogärna skryta på mig själv, fastän jag naturligtvis älskar äkta beröm och lovord.

Därför blir det ofta att jag på bloggen redogör för mina misstag hellre än eventuella bravader. Men om jag får någon annan att känna sig så mycket duktigare är mitt syfte uppfyllt.

Glöm inte min förkärlek för ironi och överdrift!

Till synsinnet! Eftersom jag tycker om att sticka upp restgarner, blev det genast fart på mig då jag hörde om en kommande baby i bekantskapskretsen.

Jag sökte mönster och beställde garn till en filt. Då jag inte orkade vänta, köpte jag ett garnnystan i lokalbutiken i tron att färgen var mintgrön som det beställda garnet. Därhemma fanns några nystan vitt att mixa med.

Jag satte igång med en kofta och märkte att det köpta garnet var ljusblått snarare än mintgrönt, men jag stickade vidare.

Det vita garnet tog slut, banderollen var borta, men i kvällsljuset nappade jag tag i följande nystan.

Koftan blev klar, men då jag flyttade mig till ett annat ställe i huset för att sy ihop ärmarna, insåg jag att det finns vitt och vitt. Jag hade lyckats ta fel färg. Men kanske det finns nån baby i ett fattigt land som inte bryr sig om nyansskillnaderna?

Två av tre

Jag är kanske lite vassare än en karl, för jag har klarat av två saker, men på den tredje gick jag bet.

Efter sittjumppan hade jag några ärenden att uträtta. Nio liter målfärg och målartejp inhandlades lokalt. Lite proviantering på det, men när jag kom hem märkte jag att jag hade glömt att kvittera ut mitt postpaket med det beställda garnet. Det är inte alltid jag har körkortet med på shoppingturen, men tyvärr i onödan denna gång. Först hemma igen var det dags att plocka fram några hjärnceller och konstatera att paketet fortfarande är i tryggt förvar i butiken.

Men å andra sidan var jag rätt så nöjd med min dag. Jag hade saker att reda ut och drog i rätta snöret och fick snabb hjälp. Åtminstone det gick som på Strömsö!

God granne

Där står man i mörkret med pannlampa och försöker rengöra fyra målverktyg och så hör man grannens röst. På trappan placeras en ask choklad som tack för att man hämtat posten då hon var bortrest.

Underbart med goda grannar i höstmörkret! Och gott med marsipan till kaffet!

Fel igen!

Vi började fira far igår och fortsatte idag med en tur till Replotbron och Berny's.

På vägen vek vi av till två gravgårdar för att tända ljus. Praktisk som jag är hade jag tagit med mig mina utnötta, gamla promenadskor. Ingen risk att smutsa finskorna!

Allt gick enligt planerna och i Stenhaga sammanstrålade vi med ingenjören och trippade över till hans bil. Vi lotsades via Dragnäsbäck på grund av vägbygge och styrde kosan mot Världsarvet.

Men det började osa ur mitt inre när jag skulle kliva ur bilen. Jag hade glömt att byta skor! Jag hade dessutom klänning så synligheten var garanterad.

Tur i oturen var att restaurangen var fullsatt och vi fick nöja oss med en mycket god Världsarvspizza i caféet.

Helt ok ur skoperspektiv ...

Småsaker

Det behövs så lite för att förnya inredningen. När nu den gamla, gula barnrumslampan flyttat bort ur huset, fanns det ingen orsak att ha gula knoppar på garderobdörrarna.

Vips letade jag reda på ett par skruvmejslar, lite kortare skruvar och ersatte de gula med knoppar som blev över då yngste sonen piffade upp sina köksskåp.

Handarbete

Jag är stickberoende. Jag hinner knappt få klart en sak innan nästa är på gång och nya garn är på kommande.

Sjalen är klar och en randig halsduk av restgarner, men de väntar på att bli blockade.

Vad är nu på stickorna? Inte en bikini ...

Andra tankar

Ibland har man en förmåga att låta tankarna flyta in på sidospår. Jag besökte Rani Plast tillsammans med riksdagsledamot Antti Kurvinen, kommundirektören och informatören. När vi kom fram till den maskin som tillverkar 22 m breda plastfolier, började min fantasi frodas.

Tänk, här kunde man spela in en James Bond-film! Agenten och fienden kunde klättra upp i det femtio meter höga tornet och ha sin fight där. Fiender kunde lindas in i plast och kvävas till döds. Ja, här finns alla möjligheter till en succéstory.

Nå, jag återkallades till verkligheten och kommer knappast att mejla Hollywood, men om jag gör det kommer jag också att ge förslag på en ny James Bond, men har inte klurat ut ännu vem jag vill se i rollen. Roger Moore är död ...

Sent ute?

Det blev en kort drive i trädgården i helgen. På lördagen tog jag upp morötterna och idag förberedde jag tre odlingslådor för nästa säsong - och planterade smultron!

Hmm, var det nu i augusti man skulle plantera smultron och jordgubbar? Och nu har vi november. Lite i senaste laget kanske.

Men man kan alltid chansa. De små plantorna grävde jag upp från sin tidigare förvildade plats, så inga extra utgifter. Endast billig kvinnokraft. Och vill de inte växa, får jag göra om det i vår - för samma lön ...

Godkänt

Jag hittade ett småbrödsrecept i Kuriren, tror jag det var, som kändes väl värt att testa.

När ingredienserna förutom smör, socker, sirap, mjöl, kakao, vaniljsocker och bakpulver dessutom består av Dajm, så var det ganska klart för provbakning.

Jag slog till med två satser på en gång, för vad skulle annars hända med den dajmbit som blev över då det bara behövdes 25 g till en sats?

Och oj, vad gott det blev. De här småbröden fungerar garanterat på julbordet.

Got it!

Jag har minsann tillräckligt med "stuff", men ändå är det intressant att besöka loppisar. För det mesta hittar jag nån bok så att lagret hemma inte tar slut.

Idag hade jag ärende till Smedsby och tog en runda i loppisaffärerna där. Och jag hittade äntligen den Muminkakburk som jag saknade - den röda!

Jag maxade mina inköp med några böcker och framför allt med en bukett japanska lyktor som håller i evighet.

I min ensamhet

Här sitter jag och funderar på mina nära och kära. Maken har åkt till Helsingfors och min uppgift är att elda i pannan.

Då jag raderade några telefonbilder sparade jag de som påminde mig om vad som hänt den senaste tiden.

Den största händelsen är nog att mina barns enda kusin och vår guddotter har fått en söt liten baby. Så roligt med nya små släktingar!

Jag hittade också en bild på mitt älskade barnbarn som har varit på sitt första disco. Han är nu två och ett halvt år och älskar musik och böcker.

En bild föreställer en storstad. Det är doktoranden som är på sin andra konferensresa till Japan. Denna gång till Kyoto och Osaka. Jag skickade en WattsApp-förfrågan om hur presentationen gick och fick det knapphändiga svaret: ok. Fåordighet är hans mellannamn.

I väntan på torsdagens favoritprogram fortsätter jag med eldandet och imorgon bär det av till Vasa i arla morgonstund för ett politiskt möte.