Det är ganska ofta som hjärnan spelar ett spratt. Idag hände det igen, men jag kan alltid skylla på min huvudskada, som by the way inte berodde på en torr tallkvist som jag visst skrev, utan en grankvist. Nå, hur som haver, jag sover bara på sidan nu tills läkningen är avslutad och skorven faller bort. Jag måste komma ihåg att varna frissan nästa vecka ...
Jo, det var hissen. Efter förmiddagens möte stämde jag träff med en väninna. Jag beslöt att parkera i grottan eftersom där finns skugga.
Vi var tvungna att ta en tur till den parkerade bilen för att hämta en nyckel och skulle ta hissen upp. Var fanns den? Fanns det två?
Jag hade sett en i närheten av trappan och vi tog den. Endast för rullstolar och barnvagnar visade bilderna, men det bekymrade oss inte.
Väninnan pressade in tvåans knapp, men inget hände. Jag var smartare och hade sett att man skulle hålla in knappen hela tiden och så gjorde jag. Döm om förvåningen då taket började komma emot.
Det blev ett muntert skratt då vi insåg vår begränsade hjärnkapacitet. Hissen tog oss bara till butiksplan.
Fort ner och leta reda på en ordentlig hiss. Nu klarar vi av parkeringsgrottan i Jakobstad, learning by mistake.
Ett gott skratt förlänger livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar