Tänk, mitt borttappade armbandsur är funnet!
Jag startade i arla morgonstund med destination Vasa, plockade upp en möteskollega i Edsevö och avklarade gruppmöte, samkommunstämma och lunch innan det var dags för dagens äventyr.
Det är bra med välutrustade vänner. Sent igårkväll fick jag ett sms där man undrade om det vore önskvärt med en metalldetektor. Alla förslag var välkomna.
På hemvägen svängde vi in till skogsplanteringen och utrustade med gummistövlar och metalldetektor började vi ta oss till platsen där jag säkert visste att jag fortfarande bar på min favoritklocka.
Det är inte alltid så lätt att söka sina fotspår och jag visste att om jag hade tappat klockan på den oplanterade rutan så var det näst intill omöjligt att finna den. Där var det risigt, stenigt och allmänt oländigt. Jag hade ingen aning om hur jag gått.
Planen var att gå till kaffestället, men utan kaffeväska var det lite svårt att hitta rätt kulle som jag suttit på. Jag trodde jag hade stället framför mig, men tydligen inte. Efter lite funderande flyttade jag mig några meter bakåt - och då såg jag en plats där min lilla rumpa hade gjort ett litet avtryck. Jag sökte med blicken och i en liten fördjupning såg jag något som glimmade - min hoprullade klocka!
Jag blev stum och mållös och bara oändligt glad och lycklig. Naturligtvis satte jag ner den igen och lät vännen testa metalldetektorn - den pep glatt den också.
Visst var det bra att jag hade tillgång till metalldetektorn!?! Ägaren var väl värd en mjukglass i Jeppo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar