Torrt!

Det lär inte ha regnat på tre veckor. Man trodde vi aldrig skulle slippa vintern och plötsligt blev det sommar i maj. Få se hur vädret blir efter skolavslutningen ...

Men det börjar bli så torrt att jag är orolig för skörden. Ute vid sommarstugan växer det så det knakar. Jag myllade på mina arton potatisar då blasten blev synlig och vattnar och vattnar. Tur att det är nära till sjön.

De övriga grödorna ser också ut att frodas och jag borde så ärter och bönor, men då jag aldrig kommer ihåg att blötlägga fröna på kvällen.

Nyfrissat på söndag

Äntligen kom jag mig för att börja påta lite i blomrabatterna. För att inte ha så enahanda uppgifter växlade jag mellan att vattna, plocka ogräs, sprida ut täckbark, plocka kottar, placera kompostjord kring de ungerska syrenerna och dagliljorna, finslipa lite kring rabattkanterna efter sonens gräsklippning, fundera över om en självspridd syren skulle få chansen att fortsätta livet i min sluttningsrabatt, vilket den fick sen jag format om den, sopa  trägången och en stor sten, spika en liten spik i lusthuset för att kunna fästa gardinen som tröttnat under vintern och frisera mina buxbommar (kan man säga så?).

Det låter kanske mycket, men mer återstår och jag har liksom bara snuttjobbat.

Lite över 900

Vi hade äran att närvara en examen idag. Det var sonens fästmö som blev utdimitterad barnträdgårdslärare. Det var dock sista kullen som fick sina betyg i Jakobstad och nu har över 900 studerande avlagt sin examen sen starten. Men från hösten flyttar Åbo Akademis enhet för barnpedagogik till Vasa.

Min blivande svärdotter har varit mycket duktig då hon under studietiden lyckats ge mig ett barnbarn också och jag pyste av stolthet när jag satt där i Schaumansalen med barnbarnet sött sussande i sin farfars famn. Faffa är favorit och jag låter honom gärna ta första platsen. Med åren har jag lärt mig att det lönar sig inte att vara svartsjuk. Det räcker med att man njuter av de gullkorn man får.

Vi fortsatte dagen med en tur till Fäboda och barnbarnet gick flera rundor på den handikappvänliga trästigen på klipporna. Den passar både stora och små.

Inte blev det sämre av att runda av med fotbollsmatch där Jaro besegrade motståndarlaget med 5-0.

Att vi sen fastnade i sanden under en skogsinspektion och att myggorna anlänt, kan man glömma bort.

Sommarkväll

Kan det finnas något bättre sätt att fira fredag än att åka ut till sommarstugan, vika in till bybutiken och inhandla nyrökt sik och ekologiskt öl, äta ute på bastuverandan och beskåda det rikt blommande körsbärsträdet? (Synd bara att pollinerarna lyser med sin frånvaro.)

Socker på toppen blev förstås barnbarnet som trivs ute vid sommarstugan.

Bortsprungen klocka 3.0

Det hände igen! När jag vaknade i morse var klockan väck! Det måste vara något fel med låset på armbandet.

Jag sökte i sängen, jag steg upp och vandrade runt i huset där jag rört mig på kvällen. Ingen metalldetektor nu, men skulle säkert ha gett alltför många utslag.

Vid lite närmare eftertanke började en annan tanke utkristallisera sig i min tröga hjärna. När jag tog av mig mina Nominationarmband igår kväll kunde jag i samma veva ha avlägsnat klockan också?

Och det hade jag gjort! Frid och fröjd!

Men är det åldern ...?

Jag är så glad, så glad!

Tänk, mitt borttappade armbandsur är funnet!

Jag startade i arla morgonstund med destination Vasa, plockade upp en möteskollega i Edsevö och avklarade gruppmöte, samkommunstämma och lunch innan det var dags för dagens äventyr.

Det är bra med välutrustade vänner. Sent igårkväll fick jag ett sms där man undrade om det vore önskvärt med en metalldetektor. Alla förslag var välkomna.

På hemvägen svängde vi in till skogsplanteringen och utrustade med gummistövlar och metalldetektor började vi ta oss till platsen där jag säkert visste att jag fortfarande bar på min favoritklocka.

Det är inte alltid så lätt att söka sina fotspår och jag visste att om jag hade tappat klockan på den oplanterade rutan så var det näst intill omöjligt att finna den. Där var det risigt, stenigt och allmänt oländigt. Jag hade ingen aning om hur jag gått.

Planen var att gå till kaffestället, men utan kaffeväska var det lite svårt att hitta rätt kulle som jag suttit på. Jag trodde jag hade stället framför mig, men tydligen inte. Efter lite funderande flyttade jag mig några meter bakåt - och då såg jag en plats där min lilla rumpa hade gjort ett litet avtryck. Jag sökte med blicken och i en liten fördjupning såg jag något som glimmade - min hoprullade klocka!

Jag blev stum och mållös och bara oändligt glad och lycklig. Naturligtvis satte jag ner den igen och lät vännen testa metalldetektorn - den pep glatt den också.

Visst var det bra att jag hade tillgång till metalldetektorn!?! Ägaren var väl värd en mjukglass i Jeppo.

Jag sörjer

Mitt armbandsur är borta och jag sörjer djupt. Det är den enda klocka jag köpt och valt åt mig själv.

Imorgon ska jag leka detektiv och spårhund. Klockan är nämligen borta sen i söndags. Troligtvis borttappad i oländig skogsmark.

Nu ställer jag mitt hopp till ödet, slumpen och turen så jag återfinner min lilla följeslagare. Tills dess får lilla finklockan tjänstgöra som min högra hand på min vänstra arm.

Det ska vi fira!

Ikväll startade vi firandet av snart 50-åriga Kronoby kommun. Det var 22 maj 1968 som statsrådet beslöt att Kronoby, Terjärv och Nedervetil fick gå samman från och med 1 januari därpå följande år.

I samband med fullmäktigemötet var tidigare kommundirektörer samt ordföranden för kommunfullmäktige och kommunstyrelser inbjudna.

Av kommunens första fullmäktige finns tre män kvar i livet, från varsin kommundel. Två hade möjlighet att närvara.

Vi fick intressanta tillbakablickar och kan konstatera att många goda, men svåra beslut har fattats.

Det nuvarande fullmäktige har också svåra beslut framför sig. Men det mesta för något gott med sig. Vi har förmånen att bo i en lugn och trygg kommun.

Tänka sig!

Trots alla mina laster brukar jag komma på en dygd, nämligen att bädda sängen. Jag har alltid haft det som ett måste. Man kan nog räkna på handens fem fingrar de gånger då sängen varit obäddad en hel dag.

Därför förvånade jag mig själv då jag plötsligt kom på att jag inte behöver nåt sängöverkast. Visst ska kuddarna slängas bort på kvällen, men mycket enklare blev det. Enfärgade påslakan känns dock som ett måste, men jag har mina älskade linnelakan!

Motion i skog

Jag tänkte testa formen idag igen genom att sysselsätta mig med skogsarbete. Det var inte lika varmt som förra gången, men tungt blev det ändå.

Det räckte inget planteringsrör åt mig så jag erbjöd mig att kånka runt med plantlådorna. Det var ordentlig träning för både armar och ben. De sistnämnda är alldeles för korta.

De små tallplantorna väger inte mycket, men med ca tvåhundrafyrtio i en papplåda i en terräng med ris, diken och övriga hinder börjar nog det kännas.

Det var inte svett, blod och tårar utan svett, hjärtklappningar och pust och stön.
Men sysselsättning hade jag fast jag klarade mig utan blodvite denna gång.

Naturligtvis blev det lite närkontakt med marken då jag under en rekognoseringstur råkade stiga ner i en djup grop med ena benet. Men det var bara att ta sig upp - och plumpa ner med andra benet i en annan grop ...

Årets höjdpunkt

Småbönders ungdomsförening levererade igen! Det är alltid lika härligt att uppleva den varma och intima stämningen när det bjuds på revy i den sydligaste spetsen av vår vidsträckta kommun.

Utan att vara elaka lyckas man skapa fyndiga sketcher om aktuella händelser i näromgivningen och stora världen. Musiken är starkt representerad. Duktiga musiker och fyndiga texter.

Efter att ha sett ganska många revyer i Småbönders börjar jag få vissa favoriter bland de agerande. Ikväll fäste jag mig närmast vid de talande minspel som det bjöds på. Donald Trump var också närvarande.

Att dessutom träffa på vänner från när och fjärran gav en extra dimension åt kvällen.

Tillbaka till verkligheten

Nu är vi nere på jorden igen, för nu blev det plötsligt femton grader kallare. Lägg till en isande nordanvind och det betyder kallt, kallt, kallt.

Men kaffe på utsidan gick bra om man hittade sol och lä, vilket jag gjorde.

Egentligen var det riktigt skönt att kunna jobba i trädgården. Planteringslådorna här hemma är nu klara för sådd, men först måste jag se över växtföljden.

Tjugonio grader

Den varmaste dagen för i år!

Det blev en dag som började i Larsmo, där jag passade på att guida två mötesdeltagare på torget.

Kvällen avslutades med ett besök till fantastiska Fäboda. Ett stillsamt hav, en härligt varm sol, folk som badade och solade, Fäbodagrisar och en halv jordgubbsbakelse - kan det bli en bättre sommardag i maj?

Odlingsstart

Jag kan inte säga att den sista potatisen är satt, men åtminstone de arton första.

Vi körde tio svartmyllesäckar till sommarstugan och sex stycken gick åt till att fylla min nya långlåda, som dock redan grundats till hälften i höstas med säv och restjord.

Gödseln hade utvecklats i rinnande form, men nu är allt bäddat för en liten potatisskörd.

I samma veva fortsatte jag med de två övriga odlingslådorna och sådde morötter, rädisor, kålrabbi, salladslök, mixed sallat, dill och ringblommor samt pluppade ner lite gul lök och rödlök.

Let it grow!

Tanter på hisstur

Det är ganska ofta som hjärnan spelar ett spratt. Idag hände det igen, men jag kan alltid skylla på min huvudskada, som by the way inte berodde på en torr tallkvist som jag visst skrev, utan en grankvist. Nå, hur som haver, jag sover bara på sidan nu tills läkningen är avslutad och skorven faller bort. Jag måste komma ihåg att varna frissan nästa vecka ...

Jo, det var hissen. Efter förmiddagens möte stämde jag träff med en väninna. Jag beslöt att parkera i grottan eftersom där finns skugga.

Vi var tvungna att ta en tur till den parkerade bilen för att hämta en nyckel och skulle ta hissen upp. Var fanns den? Fanns det två?

Jag hade sett en i närheten av trappan och vi tog den. Endast för rullstolar och barnvagnar visade bilderna, men det bekymrade oss inte.

Väninnan pressade in tvåans knapp, men inget hände. Jag var smartare och hade sett att man skulle hålla in knappen hela tiden och så gjorde jag. Döm om förvåningen då taket började komma emot.

Det blev ett muntert skratt då vi insåg vår begränsade hjärnkapacitet. Hissen tog oss bara till butiksplan.

Fort ner och leta reda på en ordentlig hiss. Nu klarar vi av parkeringsgrottan i Jakobstad, learning by mistake.

Ett gott skratt förlänger livet.

Mors dag

Är det något fel med mig? Jag kräver inte längre frukost på sängen två gånger i året - födelsedag och morsdag.

Jag kallar det att vara flexibel. Födelsedagsfrukosten ville jag inte ha på sängen eftersom jag råkade fylla på en onsdag då jag hade sovmorgon. Vem vill äta frukost på sängen klockan sju då man kan sitta i lugn och ro med sin frukost vid matbordet klockan åtta?

Men naturligtvis ville jag bli uppassad på morsdagen. Jag hade skrivit lista och inhandlat ingredienser. För nu hade jag bestämt mig för nygräddad croissant med smör och marmelad. Tack och lov att det finns färdigt beredda dylika i frysdisken. Det lär också finnas på burk, men jag insåg snabbt att det var för mycket att begära av stackars maken. Men frys och ugn går bra.

Eftersom vi får njuta av ett härligt sommarväder mitt i maj, valde jag bort sängen och smuliga croissanter och förespråkade frukost utomhus i trädgården. Det blev en underbar start på dagen.

Sedan bjöds mor på lunch i Jakobstad tillsammans med två söner och gullebarnbarnet med söta mor. En liten promenad efteråt medförde visserligen skoskav, men underbart ändå.

Allt toppades med det första egentliga besöket ut till sommarstugan. Menföret har varit ovanligt besvärligt i år, men nu kunde man ta sig fram.

Få se hur länge vi får ha det här vackra vädret ...

Inte min dag!

Det är varmt. Och vi njuter. Men vissa saker borde man hålla sig undan.

Skogsplantering var inbokad och maken och två söner startade från förmiddagen. Det är varmt.

Jag och en sentjobbande son anslöt oss på eftermiddagen. Det var fortfarande varmt.

Okej, jag tog mig genom skogen till kalytan med planteringskorg och planteringsrör, hoppade till och med över några diken. Det var mycket varmt.

Vi gick på rad och jag hann kanske tjugo meter då jag började få hjärtklappningar och kände mig svagt illamående. Det var bara att söka sig i skuggan och ta det lugnt och låta de mindre klena fortsätta.

Senare kände jag mig så pass bra att jag kunde ta mig tillbaka till bilen och hämta vår kaffeväska, fortfarande över diken. Och det var ännu varmt.

Väl tillbaka hände missöde nummer två. På något vis lyckades jag halka till efter att ha placerat kylväskan under ett träd. Jag hinner alltid tänka en hel del då jag faller handlöst och tyckte jag landade fint på rumpan. Men en bråkdel av en sekund senare kände jag att det small till i bakhuvudet och jag landade på en ganska liten torr tallstam, men som hade ganska vassa kvistar. För säkerhets skull låg jag kvar ett par minuter och kände att jag lever.

När jag sakta satte mig upp förde jag handen till huvudet och fick blod på handen. Typiskt förstås att jag inte var utrustad med fickor och följaktligen saknade näsduk. Ingen sådan fanns i väskorna heller, men kallt vatten sköljde jag över och blödningen var inte riklig. Det var bara att trycka den neongröna Daytona Beach-skärmmössan på huvudet och pressa handen över såret.

Jag kände mig ack så onyttig, men kunde åtminstone plocka fram kaffe med dopp.

Nu vet jag att jag inte ska försöka mig på fysisk ansträngning då temperaturen stiger över 22 grader Celsius. Det är inte lätt att fylla 60 nästa år.

Men jag ser fram emot Malaga och Picasso ...
Redan bokat lägenhet.

Utdragning

Jag har sugit och sugit på karamellen. Jag har planerat och funderat och idag skred jag till verket.

Nu var det läge att inlösa två presentkort till den lokala blomsterhandeln. Jag hade bara en färdig plan, nämligen att köpa en ytterkruka som både stilmässigt och färgmässigt passar in i vårt sovrum. Dessutom skulle den ha en viss höjd för att dölja plastkrukan.

Vi mätte och mätte. Jag var helt säker på vad jag inte ville ha. Förslaget att plantera om växten direkt i ytterkrukan tog jag också till mig, men det besväret slapp jag ännu i alla fall, för krukan var lagom hög.

Nå, resten av presentkortet spenderade jag på en alldeles bedårande hög kruka med hängande flitiga lisor. Hoppas jag får njuta hela sommaren!

Plötsligt ...

... är det nästan sommar! Allt bara spricker, spirar och vill väckas till liv. Jag hinner inte riktigt med.

Pionerna skuffar upp sin bladkrona, de första trädgårdsauriklarna blommar, helt utan förvarning har de botaniska tulpanernas knoppar öppnats och i sluttningen hittar jag blåsippor, vitsippor och vårstjärnor i gemytligt samspel. Till och med gulsipporna vill vara med, men ännu i knoppstadiet.

Jag älskar våren! Den är underbar!

En tisdag i storstan med omnejd

Vi går tillbaka till gårdagen, för det blev en helt bra och omväxlande dag fastän gumman inte sovit.

Lite på tok tänkte det gå. Statens järnvägar tycks ha ett innestående abonnemang på mina halsdukar och handarbeten. Jag är väl inte glömsk?

Jag hann gå ur tågvagnen och ca tjugo meter mot stationen då jag kände mig lite lättklädd. Snabbtänkt som jag är, kom jag genast på att jag hade haft en stor röd scarf med mig. Den hade fungerat som kudde tillsammans med handväskan. Vändning helt om ett - tu och språngmarsch tillbaka till min plats i tåget. Mycket riktigt fanns halsduken bra gömd bakom sätet. Puh! Jag behöver faktiskt min rödglittriga sjal!

Eftersom klockan bara var 06.30, fick jag nöja mig med frukost vid järnvägsstationen. Men teet Grönt o skönt tillsammans med en laxsmörgås på mörkt bröd och en kall gröt på chia och havregryn med blåbär är väl helt ok. Lägg då till att jag hade ÖT med mig, förvisso söndagens, men oläst för mig. Enda felet var att det inte fanns sudoku att lösa, men det kan vi knappast skylla på Robert's coffee utan ÖT!

Efter frukost hade jag ännu en timme tid att fördriva innan det var läge att söka sig till Böle. Det finns inte många butiker öppna klockan sju i Helsingfors, nen vädret var vackert och jag beslöt att ta en promenad i sakta mak mot Salutorget och havet.

Det kändes som en nyttig start på dagen, men naturligtvis var jag i god tid ute vid Äldreinstitutet i Böle. Jag hittade en liten park uppe på berget där jag kunde insupa gröna dofter och iaktta folk som var på väg till jobbet.

Lite över nio var gänget samlat som skulle göra en sista slutgranskning av stället för sommarens Nordiska Träff för seniordansledare i Lojo.

65 km senare med taxi var vi framme vid det naturskönt belägna Kisakallio. Oj, vilka höjder för en plattlänning!

Dagen förflöt i mötets tecken och eftersom alla var kvinnor var takten inte den bästa, men vi blev klara och var tillbaka i Böle före fyra.

Nu hade jag planerat in kvalitetstid med doktoranden, men först måste jag orientera mig från Böle till Arabiastranden. Men det är väl inget problem för en kommunmästare i orientering anno 1999? Och faktiskt gick det riktigt bra och jag fick titta in över mitt favoritområde, Vallgårds koloniträdgård.

Sen mat! På min önskelista stod det uteterrass och havsmiljö. Fysikern hade gjort bra research och hade förslag.

Det blev spårvagn 8 och 1 ut till Eira och en promenad till Löyly. Brisen var sval vid havet, men kvällssolen värmde sen vi fick bättre plats + infrarött i lampväg.

En givande dag som bjöd på en uttröttad gumma på spårvagnen hem. Jag somnade galant under ishockeyn och Saara Aalto fick klara av Eurovisionskvalet utan mig, men det gick bra i båda fallen.

En varm dag

Det blev inte mycket sömn på tåget, fastän jag hade två platser för mig själv,  sen jag kört upp herremannen som satt på min köpta plats.

Nu har kvällen randat och jag är trött och somnar antagligen mitt under ishockeymatchen, men jag hejar på Saara Aalto utan att behöva se det programmet heller.

Det blir troligen mer skrivet imorgon under tågresan hem.

En annorlunda natt

Jag har en konstig natt framför mig. På grund av kommunstyrelsemöte måndag kväll, hinner jag inte med något tåg till Helsingfors för att kunna stå på trappan till Äldreinstitutet tisdag klockan nio.

Alltså väljer jag att hoppa på tåget i Bennäs strax efter midnatt och ta mig sittande ned till huvudstan. Men sovvagn då? Jag lider av oförmåga att somna i en sovvagn, speciellt högt uppe i kupén. Det har jag testat och det är helt onödigt att göra sig besvär.

Därför resonerade jag som så att jag åker vanlig sittvagn och hoppas på någon blund. En vaknatt ska man väl klara av ...

I stället ser jag fram emot en tidig frukost för att sen ta spårvagn nio till avgångsplatsen för vidarebefordran till Lojo och Kisakallio.

Nordisk Träff 2018 närmar sig ...

Vårprydnad

Jag avskyr blått, men jag älskar blå blommor! I år blev det mörklila violer och jag hade tänkt spara några till gravarna, men det var så roligt att sprida ut dem i trädgården. Jag får väl köpa nya ...

Heureka!

Egentligen lyckades jag inte lösa mysteriet med min gratispenna, men av en slump råkade maken nämna vad han hört och sett på ort och ställe.

Jo, det konstiga hacket gör pennan till en selfiepinne. Det var oväntat. Dessutom kan man mäta med pennan och använda den som skärmpekare eller vad det nu heter.

Men man kan också skriva med den!

Jag har testat allt.

Nya vindar

Det börjar vara länge sen jag jobbade som språklärare i grundskolans femte och sjätte årskurser. Ikväll fick jag stifta bekantskap med skisser till en ny skola i vår kommun.

Oj, vad tiderna ändras! Vi går mot olika typer av lärmiljöer. Omgivningen ska vara flexibel. Små grupprum, hembon, större gemensamma utrymmen, utemiljöer, trygga trafiklösningar etc.

Det ska bli spännande att följa med då Solskensfolkets skola blir till.

Handarbetspaus

Till min förvåning har jag inte tagit i min stickning på mer än en vecka. Nu har jag kommit på orsaken: jag är missnöjd med färgerna!

Det tog en tid att smälta färgkombinationen och till sist valde jag att riva upp flera veckors arbete. Nu har jag inhandlat två nya färger och efter att ha suttit hela kvällen med tilltrasslade trådar, är jag redo för ett nytt försök. Jag tror det blir ett arbete som håller mig igång hela sommaren.

Nu väntar jag bara på en varm och skön sommar ...

1 majfärd

Om det bara är möjligt blir det utfärd med bil på första maj. Korgen packas med kaffe, ingen mjöd denna gång, smörgåsar, struvor och kex.

En ungefärlig rutt planerades dan innan och vi åt varsin banan och styrde kosan mot vackra Terjärv för att landa för brunch i Evijärvi. Rastplatsen ska helst befinna sig i närheten av ett vattendrag eller något annat sevärt.

Vid randen av en å mumsade vi i oss en baguette och tog en liten promenad i omgivningen för att insupa lite skogsenergi. En märklig samling upprättstående stenar i terrängen fann vi ingen förklaring till.

Evijärvi

Vad är detta?

Vi åkte vidare till Kortesjärvi, Kauhava och Härmä. Där passade vi på att gå en två kilometers naturstig som jag erinrade mig från ett seminarium för ett par år sen. Det kändes bra att få sträcka lite på benen innan vi körde vidare mot Ylistaro och Storkyro.

Kortesjärvi

Översvämning Lappo å

Jag ville gärna återse den smala bron i närheten av Kyrö Distillery samt utforska monumentet över slaget vid Napue 1714. Vilken mäktig miljö! Monumentet bestod av det finska lejonet placerat på en mäktig sten och den omgivande skogen var gammal och mossbelagd. Man kunde känna historiens vingslag.

Enfilig bro över Kyro älv

Napue                                                                     

 

Här i Napue led den svenska hären ett stort nederlag mot ryssarna. På två timmar förlorade man striden den 19 februari, 1714. Ryssarna ödelade hela Storkyro och sparade bara kyrkan från trettonhundratalet som behövdes som stall samt en gård som användes till krigssjukhus. Det var dags för den Stora ofreden i vårt land.

Ja, inte var det bättre förr!

Vi svängde in via den gamla kyrkan vid sjön innan vi fortsatte mot Lillkyro, Vörå och den obligatoriska glassen på Nykarleby torg.

En avstickare till Jakobstad hann vi också med för att kunna bjuda barnbarnet på struvor.

Det var en ganska kall dag på grund av blåsten med en maxtemperatur på elva grader. Lokala regnskurar uppstod på sena eftermiddagen, men de störde oss inte nämnvärt.