Det är ingen hemlighet att jag är en hängiven bänkidrottare. Men jag har inte vakat under dessa OS utan håller mig till att följa med tävlingarna dagtid. Tyvärr har jobbet ställt till det så jag har faktiskt inte sett allt jag önskade i realtid. Men man överlever.
Några synpunkter som bubblar i mitt huvud vill jag dela med mig. Jag måste medge att jag är en svuren fiende till svensk ishockey. Jag håller alltid på det andra laget. Därför känner jag skadeglädje över att Tyskland slog ut Sverige. Ett tyskt lag som dessutom imponerade genom att gå till final! Alltid roligt med otippade resultat.
Men jag gläds med svenskarna över det otroliga flyt de haft i skidskyttet, fastän inte Kaisa lyckades förrän det blev dags för stafetter. Men Sverige har tagit goda placeringar och kronan på verket var Hannas guld, damernas silver i stafetten och herrarnas stafettguld idag. En sak undrar jag dock över: Är det ok att krama om kungen såsom Samuelsson spontant gjorde i målfållan?
Två andra guldbragder var också välkomna, nämligen slalomgulden som Frida och André knep. Jag måste erkänna att känslosam som jag är finns det idrottare som jag spontant inte tycker om fastän jag inte känner dem. En sådan är Hirscher. Fy mig, men han vet inte om det och lider inte.
I Finland får vi vara glada över de fyra bronsmedaljer som damerna tillfört oss. Kunde det kanske vara herrarnas tur imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar