Min resa till Helsingfors föregicks av några bekymmer också denna gång. Jag förberedde mig på bästa sätt, avklarade två timmar gymnastik med supertanterna, tillagade välsmakande lunch åt supermaken, städade huset och packade kappsäcken. Jag var noga med att placera rätt väska vid utgången.
Maken hann just och just hem från jobbet för att skjutsa mig till tågstationen i Bennäs. Och jag var ju väl förberedd - trodde jag ...
Var fanns mina glasögon? Inte på de vanliga sju ställen där jag kan tänkas placera dem. Nu var goda råd dyra. Nå, jag har fler par glasögon och snappade upp ett par, tog med mig nyckeln till Samlingshuset och hoppade in i bilen. Kanske hade jag glömt glasögonen efter gymnastiken.
Alldeles riktigt. Bra gömda bakom scenkanten fanns mina glasögon. Snabbt in i bilen igen och iväg - för att komma på att jag glömt min halsduk som kan användas som sjal om det blir svalt under resan. Den kunde jag klara mig utan den här gången.
Idag gick allt som på Strömsö. Vi hade ett bra styrelsemöte för Finlands Seniordansförbund i restaurang Glaspalatset och på kvällen mötte jag upp med fysikern för en pizza. Vi valde Classic Pizza Restaurant i Stockmannhusets källare som var fullbesatt. Vi fick vänta en kvart och servitrisen tilltalade oss på engelska då hon inte hörde mitt lilla anförande på god finska och hon hade pratat engelska med paret framför oss. Inget problem för mig, jag svarade på engelska och vi väntade.
När det blev vår tur fördes vi till bordet och hade tilldelats engelsk meny (och rysk) och fick veta att Sari skulle sköta om serveringen. Med denna Sari pratade vi direkt finska och vi var mycket nöjda med det som serverades. Om jag under dagen hade haft utsikt över det blivande Amosrexmuseet så fick jag nu se hur folk shoppade i Delikatessaffären som övertagits av S-gruppen.
Sen till den trevliga incidenten. Den engelskbetjänande servitrisen kom till vårt bort och bad om ursäkt för att hon tilltalat oss på engelska. Nemas problemas, jag sa att vi egentligen pratade svenska vilket fick henne att önska oss smaklig måltid och till och med då vi gick därifrån var hon noga med att uppmärksamma oss och önska oss ett trevligt veckoslut - på svenska. Det kallar jag för gott och positivt bemötande.
Det blev en tur till Delikatessen för jag hade kommit att tänka på Hesperiadressingen som jag fått receptet till av min danslärarmentor. Vi hade en gång under ett dansveckoslut anno dazumal i Helsingfors besökt Stockmanns enkom för att införskaffa sherryvinäger vilket man behöver för dressingen. Nu har jag den med mig i bagaget och ser fram emot att vispa till en god salladsdressing nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar