I lördags firades Krombidan. Seniordansarna hade blivit utsedda att medverka i programmet och i torsdags hade vi en övning hemma hos mig, både ute och inne. Det är inte lätt att dansa på gräs. Man måste komma ihåg att lyfta fötterna och kan inte bara glida omkring som på ett dansgolv.
Vi var fyra par och allt tycktes vara OK. Men på fredagen då jag som inbjuden gäst närvar COOL på Larsmo torg, såg jag att en av dansarna ringde. Jag fruktade det värsta och när jag ringde upp lite senare fick jag det bekräftat. En dam som dansar kavaljer hade halkat och ramlat. Tyvärr måste hon avstå dansen.
Jag hade två problem. Naturligtvis kunde jag stiga av och låta tre par dansa, men då skulle en dam vara tvungen att axla kavaljersrollen och det är svårt att byta helt plötsligt. Andra alternativet var att leta reda på en stand-in. Jag försökte med ledare i nejden, men icke sa Nicke!
Av en tillfrågad fick jag rådet att ta kvasten och jag spann vidare på den idén och fixade till Hilding med hjälp av en golvmopp, hatt och slips. Jag ringde en dansare och frågade om hon kunde tänka sig att ta hand om Hilding och hon var villig. Problemet nu var att vi inte kunde byta partners under dansens gång för Hilding är nämligen blyg av sig och vill dansa med samma dam hela tiden.
Men gissa om jag blev glad då den olycksdrabbade dansaren ringde lördagmorgon och meddelade att hon nog kunde ställa upp i alla fall. Senare fick jag också höra att hon inte kunde låta sig ersättas av en golvmopp! Underbart!
Vi startade vårt program med att engagera publiken i en sittdans med tillhörande allsång. Efter lite instruktioner var festdeltagarna helt med på noterna och sittdansade genom fyra verser till En sommardag i Kangasala.
Sen drog vi till med en härlig tango och som alltid är det mycket roligare att dansa seniordans än att titta på. Jag hoppas att folk inser detta och kommer med i höst.
 |
| Hilding fick stanna hemma i skamvrån |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar