På slänten kämpar jag varje år med en massa rotskott av rosor som absolut vill skapa livsrum på andra sidan stenuppgången. Jag klipper och klipper, för med rot får man inte upp dem. Nu blommar visserligen "moderrosorna" och jag får väl glädjas åt dem.
En rosbuske som jag trodde dött ut visade sig blomma riktigt fint i år. Den har flyttat på sig, men det har den lov till. Jag fick den s.k. Tornedalsrosen av min morbrors fru, som i sin tur fått den av en granne som är hemma i Lappland. Den vill jag gärna bevara.
Av min svärmor har jag fått de vita bondrosorna. Jag har vräkt dem från det första stället de blev planterade på, men de som är på norra sidan är riktigt fina i år. De har också vandrat in i den övriga vegetationen och försöker bli träd! De har det fattigt, men kämpar på.
Några smakprov:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar