Idag hände något som inte får hända och inte har hänt förr under de timmar jag lett gymnastik.
Naturligtvis känner jag mig skyldig fastän det egentligen var en olycka som lika bra kunde ha hänt utomhus i halkan. Men varför måste jag be dem göra just den rörelsen? Varför halkade födelsedagsbarnet just då på det fina parkettgolvet?
Ett samtal till hälsostationen i Terjärv medförde att det blev direkt skjuts till första hjälpen. Två snälla gymnaster åkte iväg och vi övriga försökte fortsätta timmen.
En gipsad arm med brutet handledsben blev födelsedagspresenten och naturligtvis var det högra handen. Jag kan bara hoppas på snabb läkning och fungerande värkmediciner, men det gör fortfarande ont i min själ ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar