Nej, jag ska inte gå in för någon superdiet, men är tvingad till vissa bestämda matvanor från och med nästa tisdag. Därför tog jag och maxade matintaget med en pizza på fredagkvällen och naturligtvis på en av mina favoritrestauranger. Mätt blev jag och lite krumbukter i magen kände jag av, men inte så illa som jag befarat. Men som skrivet, snart blir det andra bullar - eller egentligen inga bullar alls.
Inkommande fredag, om allt går enligt planerna, åker jag iväg med destination operationsbordet. Det som oroar mig mest är mina gymnastik- och dansgrupper. En period med fyra veckor sjukledigt passar inte alls och jag hoppas att det räcker med en veckas inhiberade kurser. Sen kan jag nog stå eller sitta och kommendera som värsta general och låta musiken sköta resten.
Själva operationen vet jag inte så mycket om. Jag får träffa kirurgen först samma morgon och beroende på hur det ser ut i "lilla maggen" bestämmer man vilket ingrepp som ska göras. Men med det stöd jag får av mina "tanter" kommer jag att klara det. Jag blir nästan gråtfärdig då alla är så snälla mot mig. Under alla mina hälsomotgångar har jag känt denna välvilja från mänskor i min närhet och det har burit mig framåt.
Den här gången vet jag inte ens om jag ska vänta mig ett återfall av min kroniska cancer. Det kan vara sammanväxningar från en tidigare operation, men bäst att vara förberedd på det värsta och kämpaglöden ligger redan och pyr.
Men före det ska jag hålla flytande, fiberfattig diet. Inget bröd, inga mjölkprodukter, kanske jag håller mig till barnmatshyllan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar