Den andra pippitröjan som jag stickat åt mig själv blev äntligen ihopsydd. Det är så mycket roligare att börja på nya handarbeten än att göra det där sista tråkiga ...
Den här gången var passformen bättre. Den bruna (blogginlägg 2 april) får bli en vintervariant då man kan känna sig mer bylsig under vinterhalvåret.
Det är bra med handarbeten för då har man tydliga bevis för att man faktiskt gjort något. Jag kör annars ofta efter ordspråket "How beautiful it is to do nothing, and then rest afterwards". Dessa passande ordvändningar stötte jag på i Skottland då jag och maken interrailade i vår ungdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar