Full förståelse

Idag förväntar jag mig att ni har full förståelse varför jag väljer bort en promenad i det vackra vädret. Det är nämligen iskallt! En nordöstlig vind sveper över landskapet och för mig räckte det att hänga kläder på förmiddagen och springa ut med kameran i kväll för att ta bilder av hurtiga vårblommor.

Jag hittade ingen orsak att bege mig längre bort. Förvisso har jag gymnastiserat på stol i två timmar och sittdansat till finlandssvenska folkvisor. Visst är det motion?

Vi njuter av vårblommorna i stället.

egna

köpta till påsken

Skön vårdag med frågetecken

Det blev en kombination med promenad och skön utevaro söndag eftermiddag.

Eftersom det var jag som tvättat bilen införde jag körförbud på den leriga vägen till sommarstugan. I stället blev det att promenera 2x3km utrustad med gummistövlar (lite mer motion).

Väl framme blev det en timme i sköna Amerikastolen i solen. Jag vaknade till av att jag till och med snarkade. 

Jag hade tidigare sett att vår effektiva varmvattenutrustning inte tyckt om den kalla vintern, men vi kom överens om att vi gör ett nytt försök för sååå bra var den.

 

På hemvägen råkade jag få syn på något jag aldrig sett förut. Plast? Larver? Fiskbeten?

Hjälp mig! På vägen på isen/snön fanns konstiga föremål. De såg ut som larver eftersom de hade jämna veck över "kroppen", men ändå såg de ut som stearin. Storlek cirka 6 cm. Absolut inte levande. När man petade på dem föll de sönder. Vad är detta?

 

Regional resa

Skärgårdsutflykterna fortsätter.

I samband med förlovningskalas i Vallvik passade vi på att göra en liten avstickare västerut via Vassor, Särkimo, Västerö, Österö och Oxkangar. Fastän man mest sitter i bilen är det så uppfriskande för öga och själ att långsamt cruisa genom skogar, över broar och vända om när vägen tar slut vid ett vattendrag.

Nu fick även jag bevittna havsörnar som seglade högt över oss - endast två stycken denna gång. Man känner att våren äntligen närmat sig våra trakter då man ser tofsvipor, tranor och svanar. I vissa åar, sjöar och hav svallar vattnet fritt, medan isskorpan sakta "ruttnar" bort på andra ställen. Jag är absolut en vårmänniska!

Vår plan att 'inte stöta riksåttan' tog oss hem via Nykarleby, Bennäs, Kållby, Jeussen, Fallvägen. På den sistnämnda såg jag en präktig älgko på åkern en bit från vägen. Jag bad maken stanna för att få beundra det präktiga djuret och vad gör detta? Jo, efter att ha beskådat oss en stund bestämmer sig älgen för att den behöver komma i bättre skydd och eftersom ån är på bortre sidan blir det att i våldsam galopp genomskjuta vår färd och hoppa elegant över diverse diken för att komma över till åkern på andra sidan vägen som kantas av ungskog. Den kunde inte veta att vi är högst fredliga typer och respektfullt ville beundra den.

Hällnäs bro

Cykelsäsongen har inletts

Jag är bestämd med att inte cykla under vinterhalvåret. Det beror på att jag är alldeles för mesig och rädd för att cykla omkull. Det ska vara jämnt underlag har jag bestämt.

För någon vecka sen pumpade jag mer luft i däcken och satte iväg. Jag brukar försöka få någon annan att sköta luftpåfyllandet, men ingen var till hands och jag råkade få tag på en pump som till och med jag fick att fungera snabbt och behändigt. Luften for in i däcket och inte vid sidan om.

Det jag egentligen har i tankarna för tillfället är av en helt annan kaliber, men tangerar cyklandet.

Jag har i datorn sparat ett mönster på ett virkat cykelsadelskydd. Nu vore det dags att skrida till verket för garn har införskaffats redan tidigare (om jag hittar det).

Jag satte i gång printern, tryckte på knappen och gick min väg för att göra något annat viktigt under tiden. När jag kom tillbaka var jag förvånad över att jag fått fler papper än jag räknat med.

Vad hade printern gjort? Jo, den hade tänkt själv! I slutet av mönstret fanns tips för hur man kan dekorera med en blomma och dessutom två länkar till blommönster. Printern känner mig tydligen väl och var säker på att jag skulle följa det goda rådet och beslöt följaktligen att söka upp webbsidorna och färdigställa mönstret i min hand. Omtänksamt!

Jag var dock lättad över att mönstren inte var mer än två sidor extra. Tänk om det varit 52!

Är det nåt fel?

Som liten var jag väldigt blyg och tyst. I stora sällskap tar jag ännu inte stor plats, kanske fysiskt ...

I söndags stegade jag fram till en obekant man i åttioårs åldern och idag efter dansövningarna med grupperna i grannskapet ansåg jag att jag måste tilltala en ung skolelev som satt och virkade på en bänk i vestibulen.

Jag tyckte liksom hon verkade så ensam. Det var en sjundeklassare som väntade på sin utlokaliserade lektion i huslig ekonomi. Förutom det fick jag reda på att hon valt både textilslöjd, huslig ekonomi och tyska som tillvalsämnen i åttan. I uppmuntrande ordalag refererade jag likheterna mellan svenska och tyska.

Vem blir nästa offer?

I och för sig pladdrade jag på finska med både besiktningsman och handikapprådsmedlemmarna, vilket inte hör till min stil. Jag tror det är något i luften ...

Fin eftermiddag

Kommundagen förlöpte fint med trevliga mänskor, både okända och kända.

Eftermiddagen blev också en höjdare. Först styrde jag kosan till Replot och Berny's restaurang där jag sammanstrålade med make och son som anlände från Björkö och naturstigsvandring som innehöll bland annat åsynen av elva (11) havsörnar på en och samma gång. Det måste ha varit mäktigt.

Vädret var underbart och soligt och inne i restaurangen smakade fiskrätterna ypperligt.

För att riktigt krydda till det passade jag på att framföra Kronobyhälsningar åt Mr Kuriren som intog sin lunch på samma ställe. Jag var inte personligen känd med honom, men nu är jag det. Vi hade ett intressant och gemytligt samtal om Kronoby under första halvan av 1900-talet.

Frejvid Weegar växte upp vid Folkhögskolan och kände både min far och min farbror. Den sistnämnde, som åkte till Sverige som nittonåring, fick jag förmedla hälsningar till.

På hemvägen svängde vi spontant av mot Köklot och fick köra genom ett pittoreskt skärgårdslandskap - och tillbaka.

Att hela resan toppades med en mjukglass i Ytterjeppo gjorde inte dagen sämre ...

Ni har sett en liknande bild i min blogg, men alltid lika naturskönt!

Två dagars brådska

Jag har ont samvete igen för att jag inte skrivit på ett par dagar. Visst har det funnits tid, men prioriteringarna har varit på annat håll.

Ekonomen med sambo håller på att flytta till hemsoporna. Gårdagen tillbringades på strategiseminarium i Halso.

På tal om Halso så väcker den orten barndomsminnen. Som liten flicka gjorde min familj ofta små utflykter i närregionen. Ett par gånger åkte vi just till Halso för att se den konstgjorda sjön. Jag råkade nämna detta till två av mina partibröder. 'Menar du Patana? Men den sjön finns i Vetil!' Oj, då! tänkte jag. Har jag gått här i femtio år och levt på en lögn!? Jag var säker på att vi åkte till just Halso och kombinationen med konstgjord sjö är absolut i mitt minne. Har mina föräldrar lurat mig?

Men jag fick sova lugnt för sent på kvällen fick jag ett meddelande från den ena vännen med upplysningen att det nog finns en konstgjord sjö i Halso också. Det var väldigt snällt att ge det beskedet. Tacka vet jag uppoffrande vänner. Jag är lyckligt lottad.

Och i skrivande stund är jag på väg till SFP Kommundagen i Korsholm för att träffa fler partivänner.

Nu glömde jag nästan bort att dokumentera att jag igår kväll hade äran att skaka tass med familje- och omsorgsminister Rehula då han landade i Kronoby för en timme. Det var en trevlig och jordnära typ och vi fick precis det svar som jag väntat mig. Ingen kan säga något bestämt om vårdreformen ännu.