Måndagen fick ett sorgligt slut. Dagen hade förgyllts av ett besök i Vasa där jag stämt träff med min nepalesiska "dotter".
Vi hade en picknick i detdeen kalla vädret i en park och vandrade en stund på gravgården och diskuterade begravningar inom olika religioner.
Resten av samvaron satt vi i var sin ända av en bänk i ett köpcenter och diskuterade allt mellan himmel och jord. Det är så berikande att få en inblick i andra kulturer och få höra nån annans syn på vår egen.
När maken var klar med sitt möte stämde vi träff med project managern som firade sin vinterledighet med lite röjning i skogen.
Det var sen på hemvägen som jag insåg att mina nya handskar var borta. Jag blev förtvivlad och arg på mig själv. Kan jag inte hålla reda på mina ägodelar?
Jag sökte inne i bilen, men inte. Min enda tanke var att de blivit kvar i Vasa eller i Oravais där vi träffat sonen.
I morse innan jag steg in i bilen, tog jag ännu en genomsökning av bilen från andra sidan och tjoho: jag hittade en. Och när jag kollade under framsätet låg den andra tyst och instängd i ena hörnet.
Gissa om jag blev glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar