Om det blir en sommar ...

Det var ju fråga om restgarner. Jag har de senaste veckorna satsat på de turkosa bomullsgarnen som blev över då en till hälften stickad tröja behagade försvinna under en tågresa. Minns inte om jag berättat om den historien, men saknaden är stor för stickningen var arbetsdryg och tydligen helt i onödan ...

Nu har jag med mer och mindre lyckade produkter lyckats minska garnet till två och ett halvt nystan. Naturligtvis är jag inte helt nöjd med resultatet, men det börjar jag bli van vid.

Med den randiga blusen fick jag ta en annan lösning än mönstret berättade, då det visade sig att jag hade svårt att skilja på höger och vänster och således skulle ha fått knapphålen på fel sida (karaknäppning). Så jag virkade runt kanterna och bifogade knapphål. Detta ledde emellertid till att det bildades kroppsavslöjande håligheter mellan knapparna då jag pressade in min perfekta kropp i blusen. Men det problemet löste jag genom att sy fast fronten.

Efter det första plagget fanns ännu 250 g kvar och jag fortsatte med en mönstrad topp. Den blev helt OK, men kunde ha varit lite längre. Men det är svårt att veta hur långt garnet räcker. Nu återstår ännu lite mer än hundra gram, men de nystanen får vila och bli till något barnplagg eller disktrasor ...