Olympiska spel i Pyeong Chang

Det är ingen hemlighet att jag är en hängiven bänkidrottare. Men jag har inte vakat under dessa OS utan håller mig till att följa med tävlingarna dagtid. Tyvärr har jobbet ställt till det så jag har faktiskt inte sett allt jag önskade i realtid. Men man överlever.

Några synpunkter som bubblar i mitt huvud vill jag dela med mig. Jag måste medge att jag är en svuren fiende till svensk ishockey. Jag håller alltid på det andra laget. Därför känner jag skadeglädje över att Tyskland slog ut Sverige. Ett tyskt lag som dessutom imponerade genom att gå till final! Alltid roligt med otippade resultat.

Men jag gläds med svenskarna över det otroliga flyt de haft i skidskyttet, fastän inte Kaisa lyckades förrän det blev dags för stafetter. Men Sverige har tagit goda placeringar och kronan på verket var Hannas guld, damernas silver i stafetten och herrarnas stafettguld idag. En sak undrar jag dock över: Är det ok att krama om kungen såsom Samuelsson spontant gjorde i målfållan?

Två andra guldbragder var också välkomna, nämligen slalomgulden som Frida och André knep. Jag måste erkänna att känslosam som jag är finns det idrottare som jag spontant inte tycker om fastän jag inte känner dem. En sådan är Hirscher. Fy mig, men han vet inte om det och lider inte.

I Finland får vi vara glada över de fyra bronsmedaljer som damerna tillfört oss. Kunde det kanske vara herrarnas tur imorgon?

Strategier och strukturer

Mina två icke-favoritord är nog strategi och struktur. De används i många sammanhang och kräver tanke och handling. Dessa två aktiviteter ligger inte alltid för mig. Min strategi är att njuta av livet och göra det som faller mig in.

När det gäller strukturer är jag bra på att planera för dem, men att förverkliga dem är inte lika behändigt. Jag påbörjade en strukturomvandling i mina officiella papper på förmiddagen, men lunch, en kort promenad och lite OS sätter stopp för fortsättningen. Strukturen är dock klar och jag har redan några skilda högar med sånt som ska sparas och arkiveras för de närmaste fyra åren. Därefter räknar jag med att det politiska livet ska nollas och då åker allt till pappersinsamlingen.

Det skulle vara en fröjd för ögat att se bordsytan på arbetsbordet, där jag slänger mina listor och diverse saker som speglar, läppstift, cdskivor etc. Men det får nog antagligen bli fortsättning först imorgon, för ikväll ska jag på två möten - och jag ska tillsammans med mina politiska vänner fundera över kommunens strategi. Därför sitter jag här och bloggar efter att ha småforskat i andra kommuners strategiplaner. Det gav inte så mycket så det kändes mer lockande att övergå till bloggen...

Felplacerat

Jag vill bara upplysa om att min föredragningslista nog fanns på hemmaplan. Jag hade stoppat den i fel väska. Det kan man tydligen också göra.

Idag stod jag och velade mellan två små handväskor. Jag plockade viktiga saker fram och tillbaka. Påföljden blev att jag kom hem igen och konstaterade att jag hade nycklarna i fel väska. Den som var på insidan av huset med låsta dörrar. Nå, vi har reservnyckel i gömman, men maken var på kommande och jag kunde vänta på att bli insläppt utan att leta fram reservnyckeln.

Vad härnäst? Jag tycks ha startat en ny hobby som går ut på att göra det vardagliga livet svårare. Eller blir jag gammal ...?

Den långa hemresan

Jag tycker om att resa och visst tycker jag om att komma hem, men själva hemresan är alltid så ytterst lång, långsam och långtråkig. Jag har bunkrat upp med kommunstyrelsens föredragningslista, en idiotbok som jag kanske återkommer till nån gång, sticksöm, laptop och vattenflaska.

Hittills är listan avklarad förutom bilagorna som inte behagade öppna sig och jag undrar var jag har pappersversionen ...? Hoppas jag glömde den där hemma för i mitt resebagage har jag inte hittat den. Det är så mycket jag lämnar efter mig nuförtiden. Jag är antagligen nöjd bara jag har plånbok och telefon med mig.

Tåget är som vanligt överfullt och till min stora förtret droppar det vatten från kappsäckarna ner på mig, mina nya strumpbyxor och datorn. Själv plockade jag ner min kappsäck då jag märkte att den smutsiga snön omvandlades till vatten som behagade begagna sig av tyngdkraftslagen.

Sittdanskursen som försiggick i två dagar var bra och det är roligt att få matnyttigt program och jag kan skryta på det eftersom jag själv varit med och jobbat fram danserna.

Det blev lite språkbad också för majoriteten av deltagarna var finskspråkiga. Vi hade ypperliga utrymmen i Helsingfors Marthaförbunds lokaliteter på Simonsgatan. Jag hjälpte till med det praktiska som att brygga kaffe, diska och städa efter oss. Men jag hann också äta middag ute med fysikern varje kväll. Ja, jag var till och med och inspekterade skidspåren vid Arabiastranden. Där finns otroligt bra rekreationsmöjligheter.

Efter detta inlägg får jag välja mellan sticksömmen och boken ...

Tråkiga och trevliga incidenter

Min resa till Helsingfors föregicks av några bekymmer också denna gång. Jag förberedde mig på bästa sätt, avklarade två timmar gymnastik med supertanterna, tillagade välsmakande lunch åt supermaken, städade huset och packade kappsäcken. Jag var noga med att placera rätt väska vid utgången.

Maken hann just och just hem från jobbet för att skjutsa mig till tågstationen i Bennäs. Och jag var ju väl förberedd - trodde jag ...

Var fanns mina glasögon? Inte på de vanliga sju ställen där jag kan tänkas placera dem. Nu var goda råd dyra. Nå, jag har fler par glasögon och snappade upp ett par, tog med mig nyckeln till Samlingshuset och hoppade in i bilen. Kanske hade jag glömt glasögonen efter gymnastiken.

Alldeles riktigt. Bra gömda bakom scenkanten fanns mina glasögon. Snabbt in i bilen igen och iväg - för att komma på att jag glömt min halsduk som kan användas som sjal om det blir svalt under resan. Den kunde jag klara mig utan den här gången.

Idag gick allt som på Strömsö. Vi hade ett bra styrelsemöte för Finlands Seniordansförbund i restaurang Glaspalatset och på kvällen mötte jag upp med fysikern för en pizza. Vi valde Classic Pizza Restaurant i Stockmannhusets källare som var fullbesatt. Vi fick vänta en kvart och servitrisen tilltalade oss på engelska då hon inte hörde mitt lilla anförande på god finska och hon hade pratat engelska med paret framför oss. Inget problem för mig, jag svarade på engelska och vi väntade.

När det blev vår tur fördes vi till bordet och hade tilldelats engelsk meny (och rysk) och fick veta att Sari skulle sköta om serveringen. Med denna Sari pratade vi direkt finska och vi var mycket nöjda med det som serverades. Om jag under dagen hade haft utsikt över det blivande Amosrexmuseet så fick jag nu se hur folk shoppade i Delikatessaffären som övertagits av S-gruppen.

Sen till den trevliga incidenten. Den engelskbetjänande servitrisen kom till vårt bort och bad om ursäkt för att hon tilltalat oss på engelska. Nemas problemas, jag sa att vi egentligen pratade svenska vilket fick henne att önska oss smaklig måltid och till och med då vi gick därifrån var hon noga med att uppmärksamma oss och önska oss ett trevligt veckoslut - på svenska. Det kallar jag för gott och positivt bemötande.

Det blev en tur till Delikatessen för jag hade kommit att tänka på Hesperiadressingen som jag fått receptet till av min danslärarmentor. Vi hade en gång under ett dansveckoslut anno dazumal i Helsingfors besökt Stockmanns enkom för att införskaffa sherryvinäger vilket man behöver för dressingen. Nu har jag den med mig i bagaget och ser fram emot att vispa till en god salladsdressing nästa vecka.

Tredje gången gillt

Jag ska slänga iväg ett blogginlägg innan jag säger godnatt till huvudstaden. Det tycks bli så att jag enbart bloggar då jag är bortrest.

Det är faktiskt tredje gången på tre veckor som jag har ärende till Helsingfors. Denna gång gäller det seniordans för hela slanten. Först förvaltningsmässigt och sen får jag sitta i två dagar och bara dansa med hela kroppen.

För länge sen då jag utbildade mig till seniordansledare var jag mycket tvärsäker på att jag aldrig skulle börja syssla med sidogrenen sittdans. Men man kan ändra sig!

Man kan faktiskt finna enorm dansglädje fastän man sitter på en stol. Det finns en massa rörliga kroppsdelar som kan gunga i musikens takt. Samtidigt får man välbehövlig motion.

Jag ser fram emot ett givande veckoslut kryddat med kvalitetstid med fysikern.

Tidsfördrivande verksamhet

Jag trodde att jag ville tillbringa eftermiddagen i Helsingfors när revisionsnämndsdagarna för landskapen var till ända.

Det visar sig att jag har myyycket tid. Ett varv bland Kampens affärer har avklarats. Inga inköp, men provning av två jumprar.

Sen stod affärerna i Forum på agendan. I första hand koncentrerade jag mig på Muminaffären. Inga inköp.

Man kan alltid strosa runt i Pentik och Marimekko och visst passade det att köpa en påse grönt te då en sort där hemma är på upphällningen. Jag varierar alltid med två olika sorter.

Efter lite tvekan gick jag förbi Stockmann och satsade i stället på Akademiska bokhandeln. Kanske en passande resehandbok inför Brysselresan? Men nej, det är så späckat EU-relaterat program så inte behöver man planera något själv.

I stället hade de pocketböcker billigare. Köp fyra och betala för tre. Det gick ganska lätt att välja ut fyra stycken läsvärda böcker.

Principer? Jo, en finlandssvensk roman, en skriven av fjolårets Nobelpristagare, en kanadensisk bestseller och en bara för att författaren har samma förnamn som moi ...

Och här kan man lugnt sitta och blogga och läsa en stund och sen när jag blir kaffesugen drar jag iväg till ett café och sitter och chillar tills det är dags att söka upp tåget norrut, som troligen är försenat som alla andra tåg denna strejkfredag.

Snöyra igen

Jag landade direkt i vinterns andra snöyra då jag klev av tåget i Helsingfors. Inga skottade gator eller trottoarer så tillsammans med Jakobstadsflickan och Kasköbon drog vi våra kappsäckar med milt våld genom snömoddet till hotellet en halv kilometer bort. Lunchen smakade desto bättre.

Fem timmar information för landskapsförbundens revisionsmedlemmar har stått på programmet och till min förtjusning och ovetskap var en annan fullmäktigeledamot från hemkommunen också på plats. Jag erinrade mig att jag tyckte mig ha skymtat en f.d. klasskamrat som fyller 60 i hotellreceptionen, men trott att det var en look-alike. Kanske inte, för fullmäktigekollegan är gift med honom och han lär vara på plats. Tala om sammanträffande!

Jag tar tacksamt emot lite chillande på mitt hotellrum efter en uppfriskande dusch innan det är dags för middag med program och nätverkande ...