Granstruktur

Jag har antagligen skrivit tidigare om våra bollgranar vid sommarstugan. Minnet sviker, men åtminstone en gran var trimmad vid köpet av fastigheten. Nu har vi utökat med tre till.

Jag har hand om de minsta och mest lättskötta. Den ena formad som ett träd, medan min andra får utgöra minstingen i familjen Tripp, Trapp, Trull.

Ett projekt färdigt

Det känns som om jag hela tiden måste ha ett handarbete på gång, ibland fler. Garnen ska förbrukas och enfärgade alster ynglar av sig till randiga då några nystan blev över.

Resterna av min gröna sommarklänning blev till disktrasor och min orangefärgade kofta fick en fortsättning i en randig barntröja för en treåring. Mera garn finns och blir kanske en randig jumper åt mig själv.

Det senaste virkprojektet som blev klart idag (lite mild strykning återstår), var ett nöje att utföra. En babyfilt av blommiga mormorsrutor i offwhite, lila och skymningsblått.

Veckan som gått

Ja, inte kan man skryta på vädret. Jag tackar dock att sommarstugan är i lä för nordanvinden. Soliga dagar har det varit riktigt skönt.

Jakobs dagar innebar för ovanlighetens skull att vi missade båda Jaromatcherna, men det gick inte ihop med rivningsprojektet och jag hade inte lust.

Men KAJ missade vi inte! De levererade som vanligt och jag hoppas innerligen att vi får dem till Nordiska träffen för seniordansledarna i Lojo nästa sommar. Det skulle sitta fint med Tango taas och "dansbandslåten".

Jag tog ett varv på Gammaldagsmarknaden, men öppnade bara plånboken för semlor och kanelbullar. Men jag uträttade andra ärenden som att beställa nya solglasögon och inhandla vita festskor.

Oj, jag tänkte glömma att vi faktiskt gick en vandring i Skataträdgårdarna på torsdag och jag fick använda min Marimekkoklänning som man uppmanade till.

Sommarsvalt

Det är svårt att hitta något positivt att säga om den här sommaren. Det känns som om vi har några ordentliga sommardagar och sen är det slut och vi får igen börja hoppas på att den riktiga sommaren ska komma.

En sak som just nu förbättrar stämningen är att man får tända en brasa i kaminen i  sommarstugan. Som vanligt har jag haft svårt med att få fyr i brasan, men skam den som ger sig och nu sitter jag och virkar och petar in en pinne i brasan med jämna mellanrum.

En regnig måndag

En regnig dag ute vid stugan ska man nog tåla, men visst kändes det skönt att ha inprogrammerat ett första besök på Jakobs dagar.

Det blev en snabb tur på loppis på torget, men jag tyckte nog synd om försäljarna. Inte fanns det många hugade spekulanter. Själv behövde jag inget, men gladde mig åt att jag fick syn på en borttappad pytteliten legobåt under en bänk. Sakletare som jag är tog jag den i förvar åt barnbarnet.

Vi satsade i stället på lunchen på Pub Niska som erbjöd pizzabitar och sallad. Mellan varven hann jag inleda ett samtal med en turistande norrbottning som för första gången tagit sig så långt ner som till Jakobstad. Jag rekommenderade hela den österbottniska kusten och skröt extra på Kristinestad.

Eftersom dagen såg ut att fortsätta med regnskurar begav vi oss iväg på en liten runda söderut och hamnade bland annat i Munsala kyrka. Oj, vad den var stor! Det var en mäktig upplevelse.

Färden tog oss till Monäs med Storsand och Lillön. Sen var det dags för Kantlax innan det blev Oravais och kaffepaus vid Fjärdens kaffestuga.

Det sista målet var det timmerhus som ekonomen håller på och river. Plåttaket hade fått ge vika för traktorkrafter och imorgon ska de gamla golvplankorna försiktigt rivas för återbruk.

Vi passade på att fylla på mat- och vattenförråd hemma på Krukmakarbacken innan vi styrde kosan tillbaka till Öja.

Det var en regnig dag, hoppas det inte återstår så många.

Solodag

Make och söner startar ett nytt projekt idag på annan ort och jag får rå om mig själv.

Fysikern har också semester och anländer med tåg och cykel från Helsingfors. Eftersom jag hade stadsärenden ska vi sammanstråla för lunch innan han åker iväg till projektorten.

Och vad ska jag göra? Jo, jag har varit på blomrea och har en del planteringar att fixa. En fördel med att ha sen semester.

Dessutom har jag skaffat mig en Marimekkoklänning på rea. På torsdag ska man klä sig i just en Marimekkodress på Jakobs dagar och jag hade ingen! Nu vet jag inte om jag åker dit just den dagen, men klänningen behöver jag ändå.

Nu återstår bara att få tag i de rätta D-vitaminerna och njuta av min cold latte.

Semester!

Nå, jag har semester för jämnan, men det känns på riktigt först då vi flyttar ut till sommarstugan.

Det jag saknar är pionblomningen och i år även orkidéernas blomning då bara den lilaspräckliga har börjat slå ut.

Men som kompensation har jag mina växtlådor vid stugan där jag kan hämta fräscha sallatsblad, spenat, rädisor och kryddor.

Gammaldagsrosor

Jag är ingen bra rosvårdare. Några rosor har övervintrat i källaren i krukor, men jag tog upp dem så sent och de hinner knappt blomma.

På slänten kämpar jag varje år med en massa rotskott av rosor som absolut vill skapa livsrum på andra sidan stenuppgången. Jag klipper och klipper, för med rot får man inte upp dem. Nu blommar visserligen "moderrosorna" och jag får väl glädjas åt dem.

En rosbuske som jag trodde dött ut visade sig blomma riktigt fint i år. Den har flyttat på sig, men det har den lov till. Jag fick den s.k. Tornedalsrosen av min morbrors fru, som i sin tur fått den av en granne som är hemma i Lappland. Den vill jag gärna bevara.

Av min svärmor har jag fått de vita bondrosorna. Jag har vräkt dem från det första stället de blev planterade på, men de som är på norra sidan är riktigt fina i år. De har också vandrat in i den övriga vegetationen och försöker bli träd! De har det fattigt, men kämpar på.

Några smakprov:

En plats jag undviker

Hör och häpna! Jag är en onormal kvinna. Jag tycker inte speciellt mycket om IKEA.

Men faktiskt gjorde vi en timmes besök då vi anlände till Torneå/Haparanda. Det var sonens sötnos som länge hade sökt en plåtkanna av lämplig storlek för bevattning av växter på balkongen. En sådan fanns på IKEA. Tyvärr hade jag kollat deras lager innan vi åkte och kannorna var slut.

Tänk vilken lycka då jag såg den rätta kannan på ett bord. Vips så fanns den i min vagn och jag var glad som en lax. Men det var nära att det inte skulle ha gått som på Strömsö. I kassan frågade nämligen lilla fröken om jag hade frågat på avdelningen om jag fick köpa kannan eftersom den var en visningskanna. Nej, inte hade jag tänkt på det. Jag bara chansade. Jag utgöt mina ord på ett vältalande och vänligt sätt och berättade om hur eftertraktad den kannan var och säkert skulle de inte få in fler eftersom den var lite säsongartad och vad gör man med en visningskanna om man inte har några exemplar att sälja?

 

Kassafröken ringde ett samtal och jag fick grönt ljus och tackade så hjärtligt. Yesss!

Naturligtvis hittade några andra saker ner i vagnen: linnepåslakan i rätt färg, 100-procentig äppel- och jordgubbssaft (köpte mest för den fina träbackens skull), glasskål med lock, några lyktor som var nedsatta med nästan 80 procent och kostade ca 1 euro styck och inte var de pyttesmå heller. Dessutom handlade maken nya mattor till båten.

Så nu är vi inte lika illasinnade till det stora varuhuset.

Granroth-Junes 2017

Den fjärde släktträffen med den tvåspråkiga släktföreningen Granroth-Junes är avklarad. För vår del återstår endast frukost och knappa fyrahundra kilometer i bilen från Torneå.

Jag måste medge att jag trivs utmärkt här i gränslandet mellan Finland och Sverige. Och jag trivs med makens släktingar. Här svänger man från finska till svenska an efter. Gamla bekanta träffas och man får nya tillfälliga bekanta.

Fastän maken vann de första GJ Games, som innefattade frisbeegolf, pilkastning, stövelkastning och korgboll, var det Junesgrenen som var överlägsen i karaoke. En efter en steg de upp och sjöng smäktande tangomelodier och finska schlagers.

Och maten var god!

Uleåborg

Jag tycker jag är en god organisatör. Då makens släkt har träff i Torneå på lördag, föreslog jag att vi startar redan fredag kväll direkt efter jobbet och mellanlandar i Uleåborg och löser in en bonusnatt. Det betyder att vi har knappt två timmars körning på lördag och behöver inte starta så himla tidigt.

Nu är vi här och har suttit och njutit av kvällssolen på torget och insupit atmosfären.

En riktigt vacker kväll! Ett bra val!

Som kuriosa kan berättas att vi fick betjäning på norska i receptionen. Det tackade vi för. Senast jag övernattade i denna stad pratade jag engelska.

On the road

Idag (egentligen 29.6 för jag hittade detta inlägg som e-blogger misslyckats med att publicera)får jag ytligt bekanta mig med min studiestad, Åbo. Inredningskusinen bad mig följa med som sällskap då äldsta dottern skulle byta bostad och jag är inte senkommen att tacka ja till resor.

Det blir förstås tufft att åka med bil tur-retur till vår forna huvudstad, men vi är mer än halvvägs i programmet då sista lasset hämtas som bäst.

Sen återstår kaffe vid Fabbe's café och en lunch intogs tidigare på studentrestaurangen Assarin kellari. Helt bra, men elektrikerns dotter noterade lite hängande ledningar och ett mätarskåp strax intill ett cafébord.

I Björneborg såg vi en massa husvagnar och husbilar. Gammallaestadianerna firar Suviseurat och det drar folk i tusental. Hoppas de flesta har hunnit anlända så vi slipper trafikstockningar på hemvägen.

Snabb rensning

Vi ska iväg norrut på släktmöte och därför tog jag en snabbrensning i mina trädgårdslådor. Det fanns faktiskt inte så mycket ogräs, men nu finns det noll (nästan). Dessutom fick plantorna en släng av nässelgödseln som luktade lagom illa. Det kommer att vara torrt några dagar och lådorna torkar ut ganska fort.

I början av veckan sprang jag runt och fotograferade och för att kunna jämföra med nästa år är det bra att ha bilderna i bloggen.

Underbar tid för rhododendron i år

Snart ...

Jag har alltid varit förtjust i rhododendron och den första köptes och planterades nästan direkt vi flyttat till Krukmakarbacken, typ 1987. Det exemplaret var den vanliga sorten Rhododendron catawbiense. Den trivdes inte så länge på den första platsen och när jag gjorde om rabatten slängdes den på undantag i en liten stensamling i utkanten av tomten.

Hör och häpna! Den dog inte av den omilda behandlingen utan några år senare var den och en mini sockertoppsgran, som jag fått från en plantskola, helt livskraftiga och båda fick göra en klassresa och flytta in i rabatterna igen.

Vid det laget hade jag börjat fundera på att göra norra slänten till en rhododendronbacke och min Catawbiense fick plats bakom komposten. Den är inte direkt vacker, men gammal och ärevördig och blommar i år.

Senare har jag satsat på de inhemska Tigerstedtska rhodona och en del har hamnat på slänten och en del i torvrabatten.

Men som sagt: i år är det faktiskt rhododendrons år. Alla instagrammar och sätter upp fina bilder på Fb. Så även jag.

Vinterkyla

Catawbiense, min första

Norra slänten

Inte så tjänligt på norra slänten

Nu börjar den första blomningen

och senare i torvrabatten

Alla vill inte blomma

Krombidan

I mitt huvud snurrar många blogginlägg, men jag vill liksom inte komma till skott.

I lördags firades Krombidan. Seniordansarna hade blivit utsedda att medverka i programmet och i torsdags hade vi en övning hemma hos mig, både ute och inne. Det är inte lätt att dansa på gräs. Man måste komma ihåg att lyfta fötterna och kan inte bara glida omkring som på ett dansgolv.

Vi var fyra par och allt tycktes vara OK. Men på fredagen då jag som inbjuden gäst närvar COOL på Larsmo torg, såg jag att en av dansarna ringde. Jag fruktade det värsta och när jag ringde upp lite senare fick jag det bekräftat. En dam som dansar kavaljer hade halkat och ramlat. Tyvärr måste hon avstå dansen.

Jag hade två problem. Naturligtvis kunde jag stiga av och låta tre par dansa, men då skulle en dam vara tvungen att axla kavaljersrollen och det är svårt att byta helt plötsligt. Andra alternativet var att leta reda på en stand-in. Jag försökte med ledare i nejden, men icke sa Nicke!

Av en tillfrågad fick jag rådet att ta kvasten och jag spann vidare på den idén och fixade till Hilding med hjälp av en golvmopp, hatt och slips. Jag ringde en dansare och frågade om hon kunde tänka sig att ta hand om Hilding och hon var villig. Problemet nu var att vi inte kunde byta partners under dansens gång för Hilding är nämligen blyg av sig och vill dansa med samma dam hela tiden.

Men gissa om jag blev glad då den olycksdrabbade dansaren ringde lördagmorgon och meddelade att hon nog kunde ställa upp i alla fall. Senare fick jag också höra att hon inte kunde låta sig ersättas av en golvmopp! Underbart!

Vi startade vårt program med att engagera publiken i en sittdans med tillhörande allsång. Efter lite instruktioner var festdeltagarna helt med på noterna och sittdansade genom fyra verser till En sommardag i Kangasala.

Sen drog vi till med en härlig tango och som alltid är det mycket roligare att dansa seniordans än att titta på. Jag hoppas att folk inser detta och kommer med i höst.

Hilding fick stanna hemma i skamvrån