Pippitröja nr 2 eller 3

Den andra pippitröjan som jag stickat åt mig själv blev äntligen ihopsydd. Det är så mycket roligare att börja på nya handarbeten än att göra det där sista tråkiga ...

Den här gången var passformen bättre. Den bruna (blogginlägg 2 april) får bli en vintervariant då man kan känna sig mer bylsig under vinterhalvåret.

Det är bra med handarbeten för då har man tydliga bevis för att man faktiskt gjort något. Jag kör annars ofta efter ordspråket "How beautiful it is to do nothing, and then rest afterwards". Dessa passande ordvändningar stötte jag på i Skottland då jag och maken interrailade i vår ungdom.

När skönheten kom till byn...

Det krävs kanske lite förklaringar.

Torgare prästgård hade besök av ett hundratal motorcyklar igår och det finns många som tycker att cyklarna är stora skönheter.

Bilden av plåthästen får symbolisera motorcyklarnas hästkrafter då jag inte hade kameran med mig igår kväll när jag deltog i serveringen vid Torgare. Jag kan tillägga att konstverket byggt av bildelar står i parken vid Svartå slott.

Jag kunde också ha rubriksatt blogginlägget med "ti arbeit i lag" för det är det som gäller i talkoarbete. Det är synd att talkoandan håller på att dö ut i föreningarna för det ger en själv så mycket. Det var idel glada miner och trevligt small talk bland både serveringspersonal och gäster.

O-vas

Ett intressant stopp under vår hemresa från Västra Nyland blev Muurla-shoppen. Jag fascinerades av en vas som behövde endast en blomma. Lyckligtvis uppskattade maken min beundran och tyckte att jag kunde få en.

Nu kommer jag att testa olika blommor och känner mig nästan som konstnär när jag skapar nya verk. Ni kommer säkert att få er beskärda del här på bloggen för blommor hör definitivt till mina älsklingsmotiv när det gäller fotografering.

Vad tycks?

Hundratalet blommor

Vi har lyckligen glömt regniga dagar nu när vi fått njuta av varma sommardagar nästan utan vind. Men jag har ett minne och det är min blommönstrade virkade tunika som blev klar då makens semester tog slut.

Blommornas antal närmade sig 140 stycken och jag borde få medalj för alla trådar jag fäst.

Vi kvinnor vill helst inte möta nån i samma utstyrsel, men det gjorde jag på Jakobs dagar, men jag brydde mig inte utan hälsade damen med tummen upp och tänkte med stolthet på det arbete som utförts.

Nu har jag ställt in mig på hösten och sakteligen börjat virka mormorsrutor.

Underhållning

Jakobs dagar bjuder på mycket underhållning för alla och envar. En viktig del utgör alla gamla och nya ansikten man träffar på. Gårdagen bjöd främst på humorgruppen KAJ från Vörå som roade en otroligt stor publik i Skolparken i Jakobstad.

När jag första gången fick se och höra dessa tre gossar var de kanske i sextonårsåldern och jag beundrade deras förmåga att kunna bjuda på sig själva i den känsliga åldern. Efter att ha hört deras repertoar ( nu delvis förnyad) många gånger är jag ännu lika förtjust. Framför allt imponeras jag av ordlekarna, men de är också mångsidiga när det gäller musiken. I publiken fanns både ung som gammal.

Om ni ännu inte upplevt KAJ så gå in på YouTube. De har också gett ut en skiva, Professionella pjasalappar.

Från ishavet

Modern konst eller ...?

Nej, jag har varit på ishavsafton med två goda väninnor och vi njöt av räkor, musslor och lax och avrundade med mingling på Jakobs dagar. En skön sommarkväll i gott sällskap ger minnen för mörka vinterkvällar.

Efteråt mätt person med trötta räkhuvuden

De nödvändiga stegen

Det roade mig en dag att fotografera trappstegen till olika byggnader och terrasser vid vår sommarstuga. Inget steg är det andra likt men ack så nödvändigt.

En upphittad slät sten tar oss in i huvudbyggnaden

Två stenar bildar en naturlig uppfart till "Lillevillans" terrass

Vi ska inte glömma det ack så viktiga inträdet till avträdet

En färdigspikad trappa råkade passa in till nyaste terrassen

Till ladan behöver man komma in med skottkärra

Det gäller att anpassa sig till befintliga stenar

Här har vi riktigt fått till det! De större stenarna har funnits där före oss men vi har hjälpt till med de mindre

Lite i stil med Monet

Till Svartå slotts ägor hör också en sjö med näckrosor som man kan betrakta gående på en böljande spång. Vackert och fridfullt. Jag ska ge er lite smakprov.

Lägg märke till urtypen för en engelsk godsägare i ridbyxor och stövlar med sin hund

Det fanns vita näckrosor ...

  

... och rosa

Helsingforsväska

Ni äger väl alla en Helsingforsväska? Jaså, inte det. Jag har själv varit utan ända till igår och vet inte hur jag klarat mig. Men nu har jag en och det är gott och väl eftersom jag kan behöva den i oktober.

Jag köpte inget på loppis men insåg att jag behövde en värmande halsduk i snålblåsten så det fick bli ett snabbt varv in på varuhuset mitt i stan. Men jag var ändå nöjd med torgloppisrundvandringen för den bjöd på många bekanta och obekanta. Sen ingick sedvanlig lunch med efterföljande cafébesök och mera goda vänner. Jag fick hålla mig för att inte gå och begära autograf av eller foto tillsammans med tre Jarospelare, en sån fan har jag blivit! Som tur är höll åldern mig tillbaka.

Men sen till väskan eller kappsäcken. Jag har sökt en i lämpligt format och som inte är dragbar på höjden liksom och nu bara snubblade jag ofrivilligt över en alldeles lämplig och då var det bara att slänga fram bankkortet och resten är historia. Färgen kunde ha varit lite festligare, men man kan inte få allt här i världen.

Helsingfors jag är redo!

Kärt återseende

Vissa saker har ett stort affektionsvärde. Till sådana hör mina sex dessertskålar som jag fått av min "andra mamma" som tog hand om mig då min egen mamma jobbade. Gissa om jag blev glad då jag på ett loppis i Tavastehus fick syn på tre skålar som såg ut att vara exakt likadana. Jag chansade och köpte dem till det facila priset av 50 cent för alla tre tillsammans. Ja, jag tror till och med att de var nedsatta med 50 procent vilket innebär att jag pungade ut med hela 25 cent.

Genast jag kom hem kontrollerade jag och fann till min stora lycka att det faktiskt var samma skålar! Igår när jag packade upp dem för diskning hittade jag dessutom två stycken sudokun att lösa på inpackningspapperet. Tala om prisvärt fynd!

Det stora vemodet

Så har vi då kommit fram till den sista dagen av makens semester. I detta fall skulle en kommunal eller statlig anställning sitta bättre med 38 semesterdagar per år och inte ens lördagarna räknas. Kanske man kunde minnas detta då man jämför privata och offentliga sektorns löner och komma till att det faktiskt finns en balans.

Nej, usch, nu blev jag nästan politisk.

Känslan  av vemod var det tal om. I kväll flyttar vi upp till civilisationen med allt vad det innebär. Den kungliga matservicen fortsätter och en upprensning av trädgården väntar tålmodigt. Dessutom har jag konstaterat att det ännu återstår fem veckoslut innan det är villaavslutning eller veneziansk.

Och Jakobs dagar är i antågande. Jag tror jag ska starta med en runda på storloppis på torget.

Spegel, spegel ...

Ibland kan en obehövlig sak fylla ett nytt ändamål. Vi hade plötsligt en badrumsspegel för mycket, men fiffig som man är förvandlades spegeln till ett litet konstverk. Uppsatt på en vägg förmedlar spegeln olika bilder beroende av varifrån man betraktar den och naturligtvis kan man också spegla den sommarrufsiga frisyren.

I målartagen

Denna veckas projekt har gått i konstens tecken. En stor bytta vit målfärg och en hel del små ytor som ropade på hjälp fanns till hands. Myrboda Mål ryckte ut. En av de två arbetarna hade stora krav. En duglig pensel och en liten pyts med målfärg ska direkt placeras i utsträckta händer och ett lämpligt objekt finnas i närheten. Skrapa och sandpapper må hålla sig på avstånd. Sen tillkommer ilsket ordval över att resultatet av målandet inte uppfyller ambitionerna, men vitt blev det! Efter avslutad målning levereras tillbehören till bättre behövande för rengöring.

Veckan har inte bistått med lämpligt väder, men projektet har nästan kunnat slutföras mellan regnskurarna. Och vitt blev det som sagt!

Kattvän?

Nej, jag är definitivt inte kattvän, men däremot vän av kattflaskor. I flera år har jag köpt de tyska vinflaskorna i kattform enbart för flaskans skull. Vinet är nämligen inte något att hurra för. Nu har dock Alko slutat ta in dem så man får söka på loppis. I de baltiska länderna finns de och i flera färger så jag är väldigt tacksam då lila kusinen hämtar hem åt mig då hon är på trädgårdsresa.

Utfärd i närmiljön

Det regnade och regnade och jag virkade och virkade. Alltså var det dags för ett cafebesök. Den här gången kombinerade vi med ett litet kulturhistoriskt besök.

Det finns intressanta saker i närmiljön som vi är lite hemmablinda för. Uppmuntrade av sommarens bruksresa fortsatte vi på samma tema och styrde bilen mot Oravais och Kimo bruk. Och hör och häpna så sprack solen upp i ett strålande leende och värmde våra regntunga själar. Dessutom var det ett väldigt mysigt område att vandra i. Jag tog några mobiltelefonfoton som jag kanske laddar upp sen när jag flyttat till civilisationen. I stället får ni nöja er med en bild av vår lilla stenterrass som passar in tidsmiljön.

Vi tog hemvägen via Keppo gård och Gränden i Jeppo som vi aldrig kört igenom.

Och jo, vi hann nog med ett cafebesök också, men jag ångrar att vi inte hade kaffekorgen med till Kimo bruk för cafeet där var stängt.

Bus(k)vackert

Det verkar som om vissa växter är speciellt vackra vissa år. De orkar inte producera finfina blommor varje år. Ifjol tyckte jag att de våreländiga ölandstokarna lyste så praktfullt med sina lysande gula (och vita) blommor hela sensommaren och hösten. I år har jag fastnat för rosenspireorna.

Jag har plockat med mig till stugan små exemplar av den lilla och den lite större rosenspirean som uppstått lite här och var i mina rabatter. Tillsammans med de på försommaren förhatliga ölandstokarna har de fått bilda en kant mot sjön och utgör ett bra hinder mot rullande bollar.

Bärtider

Bärsäsongen har inletts. Jag har njutit av egna smultron och lite jordgubbar. De första blåbären har fått bli en god vardagsefterrätt och på kvällspromenaden blev jag själaglad då jag fick se lite åkerbär. "Vatikkona" har den finaste smaken bland alla vilda bär, men har fått ge vika för det moderna jordbruket.

Sammandrag

Jag ska göra en liten summering av de hotell vi bodde på under vår lilla sommarresa, mest för egen del men kanske till nytta och nöje för nån annan också.

Vanajanlinna:
+ härlig slottskänsla, prydligt rum, parkering intill, bra frukost, trevlig uteterrass, sjöutsikt, gulliga sädesärleungar, Brunbergs kyssar, positiv inställning till svenska fastän gärna bytte språk då man förstod att vi behärskade finska
-  om man inte spelade golf fanns det inte så mycket att göra, men det var en kort biltur in till Tavastehus

Långvik:
+ moderna, stora rum, extra plus för det snygga badrummet, språkligt sett mer inriktat på ryska, men trevlig personal, spa och möjlighet till utomhusaktiviteter, rikligaste frukosten, billigaste natten, Hbl
- lite avskilt, inte mycket att se, mer konferensinriktat, få kunder

Svartå slott:
+ vacker omgivning, 21 ha stor park, korkträd och många olika trädslag, statyer, sommarteater, finlandssvensk personal till stor del, stort rum, fantastisk mat, satsning på lokalproducerat och säsongsbetonat
- man fick inte bo i slottsbyggnaden (öppen endast vid guidningar mot betalning), rummet kändes lite som att bo i stugby, dyraste natten

Men vi var mycket nöjda med vår västnyländska semester och mycket återstår att se, framför allt borde man ta en tur till Barösund.

Små guldkorn

Jag tycker det är väldans trevligt då man i receptionen har en skål med godis som välkomnar hotellgästen. På Vanajanlinna till och med överträffade man mina förväntningar och hade placerat ut ett fat med Brunbergs kyssar. Dessa återfanns också på frukostbordet. Någon måste ha tänkt till och det tackar jag för.

Mat för kotten

På hemvägen från sommarens road trip lyssnade vi på Naturväktarna och fick lära oss att man kan mata igelkottar med strömming och sniglar - inte mjölk.

Under trädgårdsrundan på Krukmakarbacken hörde jag ett konstigt smackande ljud från terrassen. Vad får jag se? Jo, igelkotten Pigge,  eller är det Sigge, som ljudligt mumsar på en liten fågel! Det såg lite makabert ut, men jag antar att den lilla tippen hade flugit i fönstret och därigenom mött sitt öde.

Så egentligen gjorde Pigge mig en tjänst då han bara lämnade kvar stjärtfjädrarna att städa bort.

Bruksrunda

Man blir ofta påmind om vår svenska historia då man åker runt i de sydländska kusttrakterna. Många bruk startades av svenskar. Billnäs och Fiskars bruk startades på 1600-talet, det sistnämnda av en holländare.

Gårdagen bidrog med några regnskurar så vi åkte till Porkala udde och kände oss lite historiska där också. Vi fortsatte på bruksrundan och fick igen begagna oss av den krokiga Kungsvägen. I Billnäs blev det bara lite shopping i form av nya stövlar från Risto-Matti Ratias outlet.

Fiskars var ännu mer turistfälla och jag startade min samling av odlingspinnar i metall. Till min stora lycka hittade jag två präktiga rotborstar som jag ska använda till mina gjutjärnspannor. Man tillbringade lätt flera timmar på det stora området.

På kvällen anlände vi till sista övernattningsstället, Svartå slott, som bjöd på sommaren smakrikaste matupplevelse. Huvudrätten karamelliserad grisnacke är bland det godaste jag nånsin ätit. Det är nästan så snålvattnet börjar rinna då jag tänker på det.

Från Ingå till Kyrkslätt

Jag måste nog medge att Ingå var en mysig liten höjdare. Vi trivdes hela dagen i den lilla hamnen, tittade på båtar, mänskor, åt jordgubbar, tittade in i Marcus Grönholms shoppingcenter och avslutade med årets godaste pizza på hans restaurang Sågen. Den sistnämnda har inget med sågindustri att göra utan hänför sig till Grönholms favoritsträcka i ett svenskt rally.

Däremellan tog vi en tripp längs Kungsvägen (en gammal strandväg som tidigare förenade Åbo och Viborg och krokig som bara den) till Fagervik och vandrade i den anrika bruksmiljön. Den stora herrgården och kyrkan är i privat  ägo och jag skulle bra gärna vilja veta i vems.

På kvällen anlöpte vi Långvik Congress Wellness Hotel och hann med en liten kvällspromenad och kaffe och glass.

Badrummet var toppenfint.

Voila - resans mål

Halv tolvtiden ankom vi målet. Vi parkerade lugnt och tryggt utanför kyrkan och steppade iväg riktning havet. Ett mysigt cafe träffade vårt öga och gott kaffe med hembakade goda smörbullar fyllde våra magar medan vi beundrade båtbeståndet, både inkommande, utgående och stillastående.

Vädret är helt på vår sida idag, strålande solsken, lugnt och skönt.

Vi ska ännu njuta av kustbandet innan vi söker oss till Långvik som är vårt natthärbärge.

Liten inrikestripp

Vi har för vana att bege oss ut på en liten road trip varje sommar. Ifjol var det Lars Winnerbäck som drog oss till Skellefteå. I år föreslog maken Ingå så jag sydde ihop ett paket inspirerat av slott.

Första natten tillbringar vi utanför Tavastehus på släkten Rosenlews jaktslott, numera hotell och golfcentret Vanajanlinna.

När jag åkt tåg till Helsingfors har jag från fönstret sett en sjö med promenadstig runt och Tavastehus slott på andra sidan. Det har blivit en dröm att flanera där och nu är jag på god väg. Jag ska bara inmundiga dagens lunch först.

Båtliv

Äntligen, äntligen kan båtsäsongen börja. Sibylla är putsad, men tyvärr måste nytt batteri skaffas. I stället får jag njuta av att se andras båtfärder. Jag ska inte heller glömma den fina båttur som goda vänner bjöd på norrut då jag samtidigt fick inspektera min fjärdedel av mammas släkts andel av Harasholmen.

Men Buster tog oss igår på den årliga turen via kanalen till Björnholmsfjärden, Kronoby å och sen hem i lillån till Jouxfjärden och Bysundet. Man måste ju besiktiga eventuella tillbyggnader som skett sen senaste sommar.

"Trudå ti matsi"

Kärt barn har många namn. För alla som inte är så bevandrade i den österbottniska myllan behöver jag kanske översätta rubriken: Stigen till utedasset.

Dasset eller tuppen som jag säger i dagligt tal fick sig ett konstnärligt uppsving i och med att diverse träskulpturer av kända och okända konstnärer fick flytta in på en högt uppsatt plats. Sarah Kay-tavlorna fick respass och ersattes med Bruno Liljefors.

Det ligger i tiden att införa konsten i vardagen och nu är det gjort!