Äntligen vegetarisk lasagne!

Jag hade förberett mig. Receptet hittade jag på nätet (Café Aroms vegetariska lasagne). De ekologiska fullkornslasagneplattorna var inhandlade sen en månad tillbaka. Ävenså hade jag skaffat ekologisk squash. Jag bara väntade på den rätta dagen, den rätta inspirationen och den tillräckliga tiden. Och så föll äntligen alla pusselbitar på plats. Och relativt snabbt gick det. Och gott blev det! (Lärde mig i skolan att man aldrig ska inleda en ny mening med och, men jag har märkt att det behövs för berättandets och effektens skull.)

Originalreceptet kan ni googla fram, men jag ändrade lite på det på grund av lättja (orkade inte hämta mina sista morötter ur källaren så jag valde palsternacka) och andra preferenser. Det betyder att jag lämnade bort chilin, satte oliver i stället. Det skulle också vara ½ tsk socker, men tomater är söta! Jag minskade också lite på lök, vitlök och squash (de kan ju vara olika stora). När det gäller grädde går det med surrogat som "havremjölksgrädde". Jag satte tre lager med lasagneplattor.

Vegetarisk lasagne à la Kronjuvelen

Röd sås:

½ palsternacka

1½ squash

1 gul lök

1 stor vitlöksklyfta

1 msk olja

500 g krossade tomater

lite oliver

1 dl grädde

2 tsk salt

1 krm nymalen svartpeppar

1 näve hackad färsk basilika

Fyllning:

250 g fryst bladspenat

200 g fetaost

8-10 lasagneplattor

riven ost att strö över

Skär palsternackan i korta stavar och squashen i bitar. Hacka lök och vitlök och fräs i oljan. Tillsätt tomatkross, grädde, palsternacka, squash, oliver, salt och peppar. Låt allt puttra i 10 minuter. Tillsätt strimlade basilikablad.

Ta en ugnssäker form och börja med lite röd sås. Strö över lite tinad spenat och fetaost i smulor. Täck med ett lager lasagneplattor. Fortsätt att varva ingredienserna och avsluta med ett lager röd sås och riven ost. Gratinera i ugnen i 225 grader i 25 minuter. 

Frys in om det blir över.

Hem och skola

Det har gjorts en undersökning bland nästan tvåtusen finlandssvenska föräldrar gällande samarbetet hem och skola. I Kronoby kom vi ganska sent i gång med Hem och skolaföreningar och jag var själv med och startade upp två stycken (skryt?).

Precis som nu var det då mycket lättare att engagera föräldrar till barn i den grundläggande skolans sex första år än i det som tidigare kallades högstadiet (svårt att hitta ett nytt kort namn så ordet lever kvar). Om man nu förundrar sig över att föräldrar inte har så mycket att säga till om i årskurserna 7-9 så har det många orsaker.

Jag ser det mest som en fråga om anpassning till vuxenlivet. Vi har våra barn till låns och ska ge dem verktyg att klara sig på egen hand och hitta sin plats i samhället (för att sen kunna se till att vi blir omhändertagna på äldre dar ?!). Därför bör vi lite släppa taget i och med att barnen kommer in i ett system med ämneslärare. Men det är otroligt viktigt att vi är observanta och pejlar in läget när det gäller våra barns välmående. Vissa är öppna och pratsamma medan andra håller saker för sig själva. Så se ditt barn (och barnbarn) och använd dina antenner! Man kan aldrig bry sig för mycket och som en mamma som tagit mig igenom tonårsförälderstadiet vet jag att det är en övergångsperiod.

Mamma och pappa ska vara jobbiga, insnöade och gammalmodiga, men de ska finnas där och ge trygghet, stabilitet och regler. Jag tror inte på kompisförhållande mellan barn och föräldrar, men kärlek kan man aldrig få eller ge för mycket av och oron för sina barn slipper man aldrig, men byt ut den till hopp och tillit.

Nej, vart slingrade sig det här inlägget? Jag hade bara tänkt påpeka att det är helt naturligt att det blir svårare att hålla ett lika levande samarbete mellan hem och skola när barnet kommer upp i högre klasser.

Nå, det blir som det blir med mina skriverier då både tankar och tangenter lever sitt eget liv.

Eftermiddagspicknick

Maken kom med den strålande idén att sätta in små miniresor i programmet - oplanerade sådana.

Igår var det jag som kom på tanken under min lilla promenad (maken är förskräckligt förkyld - ni vet hur det är då en karl är sjuk ...) att varför inte packa en liten kaffekorg med smörgås, frukt och lite sött åt maken samt kaffe förstås och åka iväg nånstans.

Men vart? Jag slängde ur mig en massa förslag med sjö- eller havsutsikt men nu kom maken med sin andra briljanta idé under samma år : Oljehamnen i Kanäs.

Sagt och gjort. Korgen packades och bilen styrdes kustvägen söderut (alltså Öja, Larsmo och så vidare). Navigatorn ville hela tiden ha oss ut till E Åttan, men vi lät oss luras bara en gång då jag satt i andra tankar, men vi löste problemet genom att göra en olaglig U-sväng.

Nåväl, vi hittade Oljehamnsvägen, men där möttes vi av ett staket så vi sökte ett annat mål för kaffepausen och det blev Kantlax hamn. Tyvärr var blåsten så kall så vi kunde inte utnyttja bord och bänkar som var utsatta enkom för oss, men utsikten var fin.

I väntan på påsk

Påsk är inte alls min favorithögtid. Sen man vuxit från påskhäxor, påskbrasor och påskbrev är det mest en massa söndagar kvar.

Ibland har vi rest utomlands under påsken men nu väntar jag på sönernas hemkomst och vill inte vara bortrest. Det blir att tänka på mat i stället och lite påskdekorationer som ska plockas fram för en vecka.

Av mina snälla danstanter fick jag recept på påskmys så lite enklare blir det i år. Det är bara att ta en titt på kökshandduken och följa receptet så långt det går. Sönerna är inte så kramiga av sig så maken får ställa upp på det momentet, men det gör han så gärna - tror och hoppas jag ...

denna underbart söta tvålbit hörde också till gåvan - perfekt i gröna toan

Snabba beslut

Vad gör man om man har tre ägg som närmar sig bäst före datum, en varm ugn innehållande en läcker abborre och ett veckoslut i antågande? Jo, man plockar fram sin slitna receptbok och letar efter första bästa recept som kräver just tre ägg.

I mitt fall stannade blicken på Fransk chokladkaka som såg lagom enkel och lättbakad ut.

Receptet lyder:

175 g smör

175 g mörk choklad

2 dl socker

3 äggulor

1 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

finrivet skal av en apelsin

1 msk apelsinlikör

3 äggvitor

Garnering: vit choklad

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och mjöla en rund bakform ca 24 cm i diameter, gärna med löstagbar botten.
2. Smält smöret i en rymlig kastrull. Ta kastrullen från värmen och bryt ner chokladen. Rör om tills den smält. Tillsätt sockret och äggulorna och rör om. Blanda därefter ner vetemjölet, vaniljsockret, apelsinskalet och likören. Rör om.
3. Vispa äggvitorna till ett fast skum och rör ner i smeten. Bred ut smeten i formen och grädda tills den nätt och jämnt är färdig, den får gärna vara lite kladdig i mitten, ca 30 minuter.
4. Låt kakan svalna i formen.
5. Smält den vita chokladen och ringla eller bred över.

Jag hade ingen apelsinlikör så jag skvätte ner lite romessens men alldeles för lite för man kände ingen smak. Men min vita blockchoklad var smaksatt med citron vilket jag märkte först på doften så det gav lite piff åt  chokladen.

Efter en hel dag med dansande i Nykarleby där jag hoppade över chokladbakelsen till kaffet tyckte jag att jag kunde avsmaka min egen chokladkaka då jag trött i fötter och ben kom hem på sena eftermiddagen. Helt OK.

När skönheten kom till byn ...

... eller åtminstone våren till Krukmakarbacken.

Jag köpte den underbaraste blomman igår som jag tänkt placera på utsidan bara minusgraderna slutar irritera om nätterna. Det är en ranunkelväxt med de allra knoppigaste kronblommor. Jag älskar runda former och nu är färgen orange också, men jag skulle gilla den i rosa också. För dem som kör med latinska termer kan jag nämna att den heter Ranunculus Success, men det återstår att se om den blir nån framgång i mitt hem. Jag har en ovana att lyckas ta kål på blommande krukväxter ganska fort.

Jag investerade också i fyra små sticklingar av fyra sorters fuchsia och få se om ljuset räcker till härinne. Jag har nån gång tidigare köpt från Sverige och sent omsider blommade de fantastiskt vackert.

vackra kjolar anno 2010

Våren i Paris

Nej, Helsingfors var det ju.

Som ni redan vet upplever jag städer genom att traska runt och njuta av parker, vackra hus och mitt sällskap. Ni ska få några mobilbilder på hur våren ankommit vår huvudstad i söder i slutet av mars.

Först har vi snödropparna i Kajasaniemi park. Jag innehar också en stark fascination för stora trädstubbar. Den lilla snödroppsbuketten kan ses i relation till stubben om ni har bra ögon.

Området kring Botaniska trädgården är ännu ganska gulgrönt, men snart spirar det ...

och jag som trodde att kaktusar vill ha torrt och varmt

har glömt namnet på denna vackra köldtåliga växt, men en lilja var det