Fastlagsmat

En god vän har tipsat mig om att man med fördel kan koka ärtsoppa i lergrytan så idag kändes det lämpligt att testa.

Ärterna i blöt kvällen innan. Grytan i blöt när jag steg upp och sen ingredienserna i grytan tre timmar före tänkt lunchtid. Iväg till seniordansen och när jag väl kom hem var det nästan klart!

För säkerhets skull kallade jag på grannen för att slippa testa ensam. Hon fick lite stekt bacon till medan jag åt min i enbart vegetarisk form. Riktigt gott! Enkelt och behändigt! Det är bara disken av lergrytan som tar emot sen resten lagts i frysen.

Naturligtvis avslutade vi med kaffe och egenhändigt bakade semlor. Ett litet tips där också ifall man inte har mandelmassa men väl mandelmjöl i skåpet. Jag blandade lite mandelmjöl och sukrin (använd lite socker om ni vill) samt ytterst lite vatten till en smulig massa. Massor med gräddvisp (utan socker) och bullen smalt i munnen och hann inte ens komma på bild.

Sviter och tillägg

Jag ska än en gång återkomma till min stora dag. Efter middag bestående av en stor tallrik ädelostsoppa som förrätt och stekt räkfylld rödspätta med klyftpotatis och remouladesås som huvudrätt var kvinnan övermätt och ingen efterrätt fick plats innan kroppen var transporterad till hemmets lugna vrå.

För att få den sista knorren hade jag inhandlat Brunbergs kyssar till kaffet och smällde i mig två stycken eftersom det var två sorter och man måste smaka på båda. Det skulle jag inte ha gjort för jag somnade mitt i Let's dance. Jag hade för avsikt att blunda då det var reklampaus, men pauserna är så långa ...

Följande dag placerade jag de återstående kyssarna på ett vackert fat så att jag kunde njuta av åsynen och känna mig stark då jag visste att jag skulle motstå frestelsen. Den dag man fyller dubbelfemma får man äta två, men sen no more. Hoppas maken snabbt förbarmar sig över dem så jag slipper frestas, men jag är liksom mer sugen på lakrits ...

denna 1.4 l stora raring ska bli muminmammans kakburk

... och med en enkel tulipan ...

I vår (visst är det nästan vår?) har jag fått njuta extra mycket av tulpaner. De hör till mina absoluta favoriter i blomvärlden och påminner om den spirande årstiden som är på kommande.

Blomälskare som jag är har jag många favoriter, men idag tänkte jag slå ett slag för tulavipporna som finns i många färger och varianter. Jag är inte bra på att odla själv eftersom jag saknar ett varmt och soligt vårställe. Men jag kommer ihåg mammas vackra Angelique-tulpaner som fick pryda ett studentbord en gång i tiden. Och visst är Alvar Aalto-vasen som klippt och skuren för en större mängd tulpaner!

Jag plockade ihop gamla bloggbilder och några nya av mina favoriter.

 

 

 

 

 

Tänk, att nästan vissnade tulpaner också kan vara vackra!

På spåret

Jag söker och finner lugn och ro i naturen och så länge maken lastade på blivande ved (vad heter "rankona" på riktigt?) så traskade jag omkring i environgerna kring sommarstugan och 'mobilfotade' små och stora ting.

Naturligtvis njöt jag av lugnet och friden och längtade till sommarens värme.

Här följer en bildkavalkad av sånt som fascinerar mig:

Gäster som skalat kottar

 Stenar och mossa är otroligt vackert!

 

Egentligen inte så förtjust i klippta träd, men den här är OK

Denna har jag själv skapat - tänker lite bonsai...

Vad kan dessa vackra vintergröna växter heta?

 Storgranen fick celebert besök. Det behövs nästa två kronjuveler för att få armarna runt stammen. Min favoritgran som inte får försvinna eller blåsa omkull eller bli träffad av blixten!

Ibland tycks det finnas lebensraum för hur många små granar som möjligt. Om tvåhundra år kanske en har konkurrerat ut de andra och vuxit upp till en ny storgran ...

Vackrare i verkligheten - lila knoppar på en klibbal vid stranden

High five! Dubbelt!

Det är så befriande att inte bry sig så värst mycket om att åren kommer och rynkor och krämpor likaså. Jag går helt in för att njuta av dagen och inte ta stress för morgondagen.

När det gäller födelsedagsuppvaktningar är det nu första året som maken och jag kör programmet Inga-presenter-men-nog-god-mat.

Det innebär att jag firar med kålsoppa till lunch, men besöker favoritgrannstaden på kvällen för nånting läckert. Det är bara så svårt att bestämma sig för vad och var. Men större problem har man haft ...

Överbliven tacksamhet

Nu borde man inte kommentera saker man inte känner till och på basen av obekräftade uppgifter, men jag spekulerar ändå.

Jag hörde brottstycken av ett program på radion som handlade om krigsveteranorganisationer och pengar. Min åsikt i det här fallet är helt klar och obeveklig. Finns det pengar eller investeringar så borde de vid det här laget vara nästan uppanvända.

Om jag skänker pengar till en dylik organisation vill jag att pengarna helt och hållet ska gagna dem som stred för vårt land och alternativt krigsänkorna som inte har haft en lätt tid. Eftersom krigsveteranerna börjar vara få till antalet så borde pengakistan vara ganska tom. Äras den som äras bör. Här har vi antagligen förspillt tiden då vi kunde ha hjälpt och stöttat mänskor som förlorade många år av sin ungdom och sen fick börja om med tomma händer. Jag blir otroligt arg om det visar sig att det finns fonder och investeringar kvar när den sista veteranen/lottan respektive krigsänkan dör.

Vi är bortskämda, men borde ha skämt bort våra hjältar.

Om nån vet sanningen, berätta för mig. Risken är förstås att jag blir ännu argare ...

Lite på förhand

Ni har väl börjat plocka fram flaggorna för på fredag är det flaggdag igen. Det är MIN dag! Jag firar inte, men allmänheten flaggar i alla fall och det tackar jag för.

Kusinen från Sydin skänkte mig en underbart vacker blomma med en söt liten vers på kortet. Och vem har skrivit den versen - jo, Siv Andersson. Det är ofta så att samma namn eller fenomen dyker upp titt som tätt ibland. Det är inte så länge sen jag först uppmärksammades på att hon och hennes kort finns och nu är jag själv ägare till ett. Tackar och bockar.