Får inte hända!

Idag hände något som inte får hända och inte har hänt förr under de timmar jag lett gymnastik.

Naturligtvis känner jag mig skyldig fastän det egentligen var en olycka som lika bra kunde ha hänt utomhus i halkan. Men varför måste jag be dem göra just den rörelsen? Varför halkade födelsedagsbarnet just då på det fina parkettgolvet?

Ett samtal till hälsostationen i Terjärv medförde att det blev direkt skjuts till första hjälpen. Två snälla gymnaster åkte iväg och vi övriga försökte fortsätta timmen.

En gipsad arm med brutet handledsben blev födelsedagspresenten och naturligtvis var det högra handen. Jag kan bara hoppas på snabb läkning och fungerande värkmediciner, men det gör fortfarande ont i min själ ...

Rätt igen!

Jag bara måste skriva ett inlägg direkt. I min ensamhet sitter jag och lyssnar på radio, De Äldres Råd.

En lätt diskussion startas med reflektioner kring USA:s nye president. Det är skrämmande hur hans språk är det som beskrivs i Orwells 1984. Jag måste bestämt läsa om min gamla studentlitteratur.

Vidare hänför man till Hitlers tal som kort spelades upp i Skavlan i fredags. Stora likheter igen!

När man då begär att psykiater Claes Andersson ska kommentera Trumpens personlighet, ger han svaret direkt: narcissistisk psykopat. Då ropar jag högt: YESSS! Det är precis samma diagnos jag amatörmässigt kommit fram till. Jag känner en annan med samma diagnos ...

Brunt och gult

... och lite grönt. Det är precis mina favoritfärger från anno dazumal. Numera har orange gjort intrång på färgkartan.

Det blev lite garn över då jag stickade min tröja och inspirerad av Strömsö-Lee testade jag hennes mössmönster.

Den första mössan blev för liten, men den går att ge bort. Jag satte till några maskor och garnet räckte gott och väl till en i mera passande storlek. Jag ändrade också lite på färgmönstret. Tofsar ska ännu tillverkas till bägge mössor, men det är länge sen jag tillverkat sådana så jag måste fundera lite.

Nu är vädret sådant att man inte behöver gå i ylletröjor, men det kommer väl flera vintrar.

Första egentliga besöket

Det finns en hel del caféer i Jakobstad. Tur att man har en väninna i den stan så man får tillfälle att besöka dem alla.

Kaffia hade jag bara varit in i tidigare och handlat lite och en gång planerat ett besök där med en släkting, men det var fullsatt.

Eftersom jag skulle vara springflicka idag passade jag på att locka väninnan på café och idag lyckades det.

Vi fick de bästa platserna med utsikt över alla förbipasserande på gatan, men ändå lite avskilt från de övriga gästerna som snart vällde in.

Det var välbeställt med tilltugget till kaffet eller det blev faktiskt grönt te den här gången. Ganska snabbt bestämde jag mig för en raw cake, mintchokladruta, och den var underbart delikat. Den uppvägde den sjuka magen efteråt ...

Gå inte över ån efter vatten

Då jag besökte huvudstaden erinrade jag mig om att jag suktade efter en vattenflaska som inte var tillverkad av plast. Glas eller metall gick an. Jag hade en gång en lämplig glasflaska, men den lyckades jag svepa i golvet under ett kommunstyrelsemöte.

Eftersom jag hade ärende till en affär för att köpa en madrasspump som fungerar med el, passade jag på att inventera sportflaskförrådet. Plast, plast, plast och åter plast! Inget köp! Men elpumpen hittades.

När jag en dag senare besökte vår lokala matvarubutik råkade jag av en händelse gå förbi det lilla utbudet av hushållsattiraljer. Vad skådar mitt grågröna öga! Två stycken flaskor i lättmetall. Jag knackade försiktigt på en flaska och joo, det var inte metallfärgad plast!

Inget svårt köpbeslut, bara att slå till. Och den var inte ens blå! I och för sig var den prydd med Star Wars och jag har inte sett en enda film i den serien, men metall går före plast. Hellre hade jag också haft en vanlig skruvkork, men det får duga.

Tröst i januarimörkret

Myrboda juni 2015

Har tanten fått fnatt?



Njaaa, inte helt. Det är bara så fruktansvärt tråkigt väder, halt, regnigt och grått. Då måste man se framåt och drömma sig till den kommande sommaren som inte kan bli sämre än den förra.

Dessa strandblommor har en kort blomning och det är därför politiskt korrekt att njuta av dem i bildform lite längre.

Min florakunskap försvinner år från år, men jag vill gärna kalla dem strandiris. De är "lånade" från en kanal i Pirilöfjärden om jag inte missminner mig och sprider sig villigt till grannen också. Jag är lika förtjust i bladen som i blommorna, min vana trogen.

Om mitt kvällsmöte blir tufft ska jag ta fram bilden i min hjärna och få kraft och energi från de gula blommorna. Tänk positivt!

Turist i Helsingfors

Jag hade bokat lördagen för fysikforskaren och Helsingfors. Ett lunchintag var ett måste. Mitt förslag blev att ta en promenad i stadsdelarna Kronohagen och Skatudden. Det brukar bli som jag föreslår - åtminstone inom familjen.

Vi tog spårvagnen till Kaisaniemiparken men i stället för att gå och förgäves spana efter krokusar styrde vi kosan österut mot vattnet. Genast fångades mitt kameraöga av ett vackert anrikt hus med lökkupol bakom några knotiga träd. Fram med mobilen och det var förevigat.

 Vid lite efterforskning hade forskaren fått fram på Google Maps att det fanns ett militärmuseum i Kronohagen. Inte för att vi var intresserade men vi hittade faktiskt byggnaden, men museet var flyttat till Sveaborg. Men lite intressant var det att bonga ett grått stenhus med hänvisning till vår krigshistoria.

 Ett föremål för närmare titt var den ortodoxa katedralen, Uspenskij, största ortodoxa kyrkan i Västeuropa. Före vi besökte den gick vi längs stranden och tog en titt på både Utrikesministeriet och isbrytarna Sisu, Urho och Voima. Vädret var vackert och vi hade vinden på ryggen.

Jag har tidigare varit inne i Uspenskijkatedralen, men eftersom det var våren 1974 under en klassresa så var mitt enda minne att det fanns mycket guld inne i kyrkan.

Kärlekslås, restaurangbyggnad, Uspenskij i bakgrunden

 Vandringen i sakta mak fortsatte över Salutorget och genom Esplanadparken till det utsedda matstället. Nu smakade det gott för mig med en läcker laxsoppa innan det var dags att bege sig till järnvägsstationen. Det kändes toppen att ha fått promenera omkring då jag nog minsann fick sitta stilla flera timmar sen. Det finns mycket att upptäcka ännu i storstaden. Och jag minns nog ännu den planerade spårvagnsdagen som ännu inte blivit av, men det borde kanske bli närmare sommaren ...

Fin utsikt från slottet

Runeberg vakar över sina renar i Esplanadparken