To make a statement

Om man är berömd skådespelare har man en chans att nå ut till många med sitt budskap. Min favoritskådespelare Meryl Streep gjorde det när hon tog emot ett pris häromdagen.

Med lagom känsla och sensitet vågade hon göra en insats mot den kommande presidenten, men på ett delikat sätt dock kraftfullt och mitt i prick.

Jag tycker det är rätt av celebriteter att använda sin position för att meddela sin åsikt. Speciellt då den åsikten faller ton i ton med min egen!

Thank you, Meryl!

Nostalgipromenad

Jag tog en liten promenad i det varma vintervädret och kom att tänka på en hel del förändringar som skett i den verkliga världen sen jag var barn. Börjar jag få åldersnoja?

Först ut var blåtåget. Jag kommer ihåg då jag som barn fick sitta på cykeln bakom pappa och tillsammans med mamma cyklade vi till  järnvägsspåret vid Wikars, parkerade cyklarna och ställde oss på perrongen för att invänta det lilla blå tåget. Vi hade ingen bil på den tiden och med tåget kunde vi åka in till Karleby och hälsa på släktingar. Tänk, vi behövde inte ens ta oss till Kronoby tågstation utan tåget stannade vid varje liten mjölkbrygga.

Numera finns det ingen backe upp till tågspåret utan i stället en underfart. Backen har vänts upp och ner liksom. Det fanns inga trådar i luften heller som hjälper dagens tåg att susa iväg med 200 kilometers hastighet
.

Uppe till vänster på andra sidan fanns perrongen

När jag vände av hemåt igen traskade jag upp för viadukten. Jag kommer så väl ihåg då jag cyklade till gymnasiet och kunde välja den nya vägen över järnvägsspåret eller ta Strandvägen som förr i tiden. Vi visste inte vad en viadukt var för något innan den stora backen/överfarten byggdes.

Ja, se det var tider det. Nog har man varit med länge ...

Uppe på viadukten

Kuriosa på resor

Brukar ni ibland hitta en godnattkaramell på sängen när ni kommer till ett hotellrum? Det är väl en trevlig gest mot gästen.

I Palma delades det inte ut karameller utan armband tillverkade av kamel- ja, vad var det nu? Det har jag glömt för jag gav bort lappen som följde med eftersom maken inte är intresserad av armband så fick sötnos hans exemplar. Nå, det var väl skelettdelar eller tänder eller något i den stilen. Åtminstone är kamelen död vid det här laget.

Jag tycker om mitt lilla kamelarmband som ska skänka lugn och ro i livet enligt tillverkaren.

En annan sak som jag brukar försöka bonga på resor som involverar hamnar är segelbåtar tillverkade av våra duktiga båtbyggare i regionen. Under den senaste resan såg vi massor av dyrbara båtar, men det närmaste vi kom en Nautor Yacht var på en affisch som meddelade att Nefertiti blivit såld. Priset var inte utsatt.

Heltidsjobb

Oj, vad det är roligt att sticka! Jag vill helst sitta och sticka och samtidigt låta hjärnan slött följa med ett TV-program. Det här innebär att jag gladeligen följt med veckans sporthändelser och snart förfärdigat två ärmar och bålen till min nya tröja. Dessutom var en hel kvälls stickande förgäves eftersom jag konstaterade att jag nog valt fel storlek. Alltså nystart.

Nu är jag rädd för att garnleveransen inte är framme i tid. I morgon väntar en sportsöndag och jag har bara en kvarts ärm att sticka innan färgmönstret står i tur. Panik!!!

De små nyanserna

Visst känner jag mig lite lurad, färgmedveten som jag är.

Mina samplanterade tre hyacinther som jag köpte med etiketten 'röd' har nu äntligen bekänt färg och de är minsann inte röda utan starkt rosa eller cerise. Kanske det var lika bra att de påbörjade sin blomning först efter julen för att inte ställa till det i färgskalan, för min hjärna tycker inte att rött och rosa matchar.

I år eller egentligen i december ifjol märkte jag att jag blivit lite känslig för hyacinthens starka doft. Min fina lila som jag fått och placerat på matbordet fick lova att flytta på sig då jag skulle inta min långa frukost som inkluderar dagstidning och sudoku. På längre avstånd är det helt okej och det är tur för jag gillar verkligen dessa julblommor.

Nu nalkas ljuvlig tröja

Jag har stickat x antal sockor under julhelgen. Kan hända att jag skryter med dem på en bild senare under året. Jag blev också inspirerad då jag hörde om en tant som hade en låda med sockor som delades ut till behövande barnbarn. Hittills hade jag stickat damsockor (åt mig) och herrsockor (åt mina herrar), men det blev så mycket roligare att sticka mindre storlekar.

Men nu är det stopp, för igår kom jag på den fina idén att sticka upp mitt reagarn och hittade ett trevligt mönster. Denna tröja to-be kommer inte att åka tåg förrän den sitter på min kropp eftersom vi har i gott minne den halvfärdiga reagarnströjan som rymde från mig och stannade kvar på tåget.

Detta har jag i tankarna, men min tröja blir i chokladbrunt med accentfärgerna beige, senapsgult, ljusgult, olivgrönt och pistage. Det låter väl läckert, n'est-ce pas?
 

Självkritik 2017

Nyårslöften är omoderna och svåra att hålla, därför tänker jag inte inlåta mig i sådana. Men det som inte skadar är att fundera en stund på sjävanalys och självrannsakan. Vad kan jag göra bättre? Vad kan jag ändra hos mig själv?

Eftersom jag växte upp utan syskon i tolv år är jag väl medveten om att jag är bortskämd och självcentrerad. En lycka för mig är att i vuxen ålder bildat familj bestående av sex personer. Då tar man vara på sina ensamstunder och njuter av dem. Samtidigt märker man att en dag av ensamhet räcker.

Det känns därför viktigt för mig att satsa på fina och djupa förhållanden med mina närmaste - att försöka hitta kvalitetstid tillsammans med dem. Ett telefonsamtal, en stunds samvaro på café, en liten resa, kulturella evenemang, gemensam motion och så vidare.

Jag ska också försöka bli bättre på att lyssna och undvika att babbla för mycket om mig själv. Jag vill vara ett stöd, en gemenskapsfaktor, en energigivare, ett bollplank.

Sen vill jag ta vara på det jag lärt mig och tillämpa det i olika situationer, lära mig argumentera bättre, ha en målmedveten linje och strategi i mitt liv och fortsätta med min huvdmålsättning att få folk att må bra, locka till skratt och lätta upp situationer.

Jag får näring av mina mänskorelationer och vill fortsätta att möta mänskor och skapa kontakter. Jag vill se det goda i alla mänskor och lösa problemfyllda situationer utan att blanda mig i där det inte behövs. Det sistnämnda har jag lite svårt med. Jag vill lära mig att ännu bättre sätta mig in i andra mänskors tankar och se saker från olika synvinklar.

Ja, här något som säkert fyller hela år 2017.