Livet i en svit

En halv dag är avklarad i bastusviten i Hotell Alma. Det är verkligen lyxigt med svit, bastun behövs inte. Men vardagsrummet med pentry, till och med kaffe finns, var arena för livliga diskussioner på kvällskvisten.

Gymnastikförbundet har också utrustat oss med sportig, vit jacka, blå och vita pikéskjortor förutom festivalblusen från tidigare. Den blå ska användas i festtåget och den vita på söndagen. Ja, de som känner mig väl vet nog att den blå färgen får mig att må illa, men jag är van att lida lite när det gäller gymnastikfester. De program jag har deltagit i brukar alltid innebära kläder i blått.

Kvällspromenaden i Kattpiskargränden avklarades igår i fint väder. Vi besökte den gamla, sneda Ulrica Eleonorakyrkan från 1700-talets början. Avslutningsvis blev vi guidade runt vid hotellets grannhus med loppis/utställning/festlokal vid havsstranden och öppen trädgård.

Idag ska mycket hända och det utlovade regnet har anlänt. Våra seniordansare anländer norrifrån med buss på förmiddagen och det blir en timmes träning. Spännande!

Come together - make memories

  Efter en heljobbig torsdag, en mötesfylld fredag förmiddag är jag nu på väg med min co-koreograf till Kristinestad. Regnet öste ner då jag körde till Vörå, men här söderom Vasa ser det torrare ut. Vädergudarna har inte lovat att ställa sig på gymnasternas sida detta veckoslut, men om inte annat så kommer man att minnas FSG festivalen i Kstad då det regnade och regnade. Kanske man får något annat att tala om än Närpes och Kållby som också lär ha bjudit på ett uselt väder.

Seniordansarna får åtminstone visa sitt massprogram inomhus till all lycka eller kanske vi koreografer kan ta åt oss äran för det eftersom det var vårt villkor.

Lite till

Gårdagkvällens shopping lutar lite åt det romantiska hållet, om man bortser från ugglan.

Jag var ute efter en liten korg för makens rakmaskin. Man kan väl inte ha en grön längre?!

Först hittade jag en liten söt sommarväska som jag fick en plötslig idé om att använda som lektyrställ i lilla toaletten. En sugkoppskrok hittades inte i samma butik så jag får se om en sådan inskaffas senare eller om det fungerar med att kassen står på golvet och täcker in golvuppvärmningsrören.

Det fanns en liten lämplig korg i liknande material och visst passar den också en romantisk make? Vi får se om han överhuvudtaget märker någon skillnad ...

Ugglor är fina att titta på för de tittar snällt tillbaka. Jag kunde inte motstå den gräddvita fågeln och den hittade genast sin plats högt uppe i ett träd - eller kanske på ett skåp.

 

Sagan om hyllan

Det var en gång när jag besökte IKEA (dessa gånger är väldigt få) för ganska länge sedan. Jag tyckte att jag kanske någon gång kunde ha behov av en Lackhylla i ek och köpte en sådan.

Men hyllan hade inte plats någonstans. Den kände sig inte hemma i vardagsrummet, ej heller i matvrån. Sommarstugan dög inte heller så hyllan fick vila stående i ett litet skrymsle bredvid en garderob.

Nu när vardagsrummet blev omtapetserat och ommöblerat fick hyllan komma ut och lufta sig. Kanske nu den kunde hitta sin egen plats?

Njaa, det var inte så enkelt, men med makens hjälp hittades nästan ett ställe och vi tog mod till oss och skruvade upp den. Ja, skruvarna fanns inte med.

Egentligen blev hyllan placerad för högt, men rådig som Kronjuvelen är, korrigerade hon detta genom att placera de två loppislisthyllorna så där lagom virrigt nedanför och resultatet blev ganska bra.

Det var också tämligen uppenbart att placera foton på de tre hyllorna. Sönerna hade tidigare funnits i tre exemplar var (inalles 12 foton) i ett års ålder på en liten väggstump. Nu kändes det liksom okej att låta dem åldras lite och plocka fram studentfotona som hittills fått gömma sig i fotoskåpet tillsammans med övriga foton i ett virrvarr.

Som kontrast inköptes vita ramar och jag snittade till fotona och tryckte in dem i ramarna. Jag måste nog säga att jag tycker att guddottern tagit de bästa och naturligaste bilderna. Titta på de två längst uppe till höger.

Det ska vara lagom suddigt för att inte utelämna de nära och kära

Svåra val

När man håller på och vrakar bland sina ägodelar ställs man inför ett dilemma då och då.

Där stod jag nu med två glasfat på fot. Ett var Nuutajärvis Apila och det andra något okänt, men ändå småsött. Ska jag välja det lite mer erkända eller det jag intuitivt känner för, fastän det är lite mer opraktiskt och pråligt?

Helt enligt kvinnlig logik kör jag på känsla. Klöverfatet får åka på loppis och jag behåller det sötare, även om jag kanske inte behöver ens det. Vid nästa sortering är det det som åker ...

En gammal möbel flyttar in

Efter omställningar i vardagsrummet lyckades jag få plats för den lilla tidningshyllan/skåpet som går i samma stil som pappas skrivbord. Det har stått i sommarstugans bastukammare, men hade inget emot att få komma tillbaka till Kronoby och få sig en liten upputsning med olja och ättika.

Jag tror inte min far snickrat det utan det torde tillhöra min "mosters" möblemang från femtiotalet. Tänk, att man kan börja tycka om saker som man inte brydde sig om förr!

Pappas ombyggda oljelampa som han förtjänat genom att hugga ved åt en släkting passar precis ovanpå samt militärfotot i glas av pappa. Jag till och med tycker om sladden till lampan som inte är av plast utan är tygbeklädd. Mycket var bättre förr.

Framåt

Det tar sig sakta men säkert, faktiskt väldigt sakta. Hela tiden går jag omkring och har dåligt samvete för att jag inte hunnit ut i trädgården, att jag inte tvättat fönstren, att jag inte hinner baka, att jag inte hinner dittan och dattan.

Vardagsrummet är klart och nu återstår plockning och sortering. Behöver jag faktiskt alla saker? Kunde jag sälja, skänka, slänga?

Skönt är det dock att så småningom få skåpen genomgångna och kanske ändra lite i inredningen. De gamla trasselgardinerna fick komma upp till sommaren. Gamla skåpet som passar till pappas skrivbord fick komma hem från sommarstugan och så vidare.

Men ännu återstår mycket och nästa vecka bjuder på vissa dagar fulla av möten och veckoslutet tillbringas i Kristinestad.