Nostalgipromenad

Vi tog en liten kvällspromenad ute vid stugan tillsammans med lilla grannfamiljen. Det fanns en tid när vi oftast tog oss till Myrboda med en liten båt från en närbelägen hamn.

Visst fanns det möjlighet att komma landvägen, men det innebar att den sista halvkilometern skulle forceras genom skogen i en stenig och svår terräng. Man ville absolut inte kånka på tunga saker.

När antalet barn blev fyra, blev det också problematiskt att ta sig sjövägen till sommarstället. Det var mycket packande och lastande ur och i, från och till, väskor och barn i regn och blåst och alla väder.

I oktober 1995 blev det klart med ett enkelt vägbygge. Det råkade sig förstås att när gräventreprenören hade lämplig tid för jobbet, var vi på semesterresa till Samos. Men med en hjälpsam farfar och morfar ordnade det sig.

Eftersom vi inte ville våldföra oss på den sydösterbottniske skogsägarens marker, drogs vägen längs en tidigare virkesutkörningsstig, vilket innebär att vi nu har en mysig, slingrande väg - i stenig terräng.

Men tillbaka till början. Till min förtjusning hittade vi "vändstenen" som var ett riktmärke då vi traskade genom skogen. Den lilla granen som växte på stenen var nu stor och bara äldste sonen kom ihåg den, när jag skickade en förfrågan via Whats App.

Tänk, så mycket som ändras på ett kvarts sekel!