Denna vecka har bjudit på två premiärer för min del.
Den första inträffade i måndags och var oroväckande senlagd. Men har man nu uppnått den definitiva tantåldern, får man utöva stor självbestämmanderätt.
Jag tog mitt första dopp i sjön ute vid stugan för detta år. Väldigt senkommet, men vissa ursäkter finns.
Vinterisen var inte snäll med vår brygga och det räckte många veckor innan det fanns så många starka karlar på plats att den kunde göras användbar.
Sen var det en kylig start på sommaren, så det fanns inget behov att svalka sig. Nåmen, efter bastun då? Nej tack, vem vill sänka sig ner i det bruna insjövattnet när man just tvättat sig i friskt regnvatten?
Men nu kom ju den olidliga hettan och jag beslöt ta det ultimata klivet nedför badstegen. Men det var nära att uppskjutas. Jag kunde inte hitta nån simdräkt. Men bikini fanns, så det löste sig.
Den andra premiären var mer toppcentrerad. Vi var bjudna på teater och det var fortfarande varmt och soligt på kvällskvisten. I hastigheten svepte jag med mig en av mina hattar som för det mesta pryder hatthyllan vid huvudentrén där hemma.
Jag provade och tvekade, men lämnade den på huvudet och det var jag glad över. Det fanns andra hattprydda damer i publiken och solen var fruktansvärt het.
Jag fick till och med komplimanger för min hatt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar