Det finns inget som heter glömma, men det jag tänkte göra sen, blev inte av.
Vi tar en kort version. Kottby och Grankulla stod på programmet. Vi hoppade på ettans spårvagn, åkte till ändhållplatsen och tog en fin promenad på Pohjolagatan.
Här hittar man nämligen kvarter med hundra år gamla fyrfamiljers trähus vilka byggdes för arbetarfamiljerna som behövde bostäder när industrialiseringen tog fart.
De är snyggt renoverade med stora trädgårdar och atmosfären är mysig när man vandrar omkring där.
Hmm, det blev en längre version, men nästa anhalt desto kortare.
Vi hade inte besökt kommunen med den lägsta skatteprocenten och var lite nyfikna. Nu tog vi lokaltåget till Grani, hoppade av tåget vid stationen och visste inte åt vilket håll vi skulle gå.
En chansning västerut ledde oss till ett litet köpcentrum. En liten present/inredningsbutik var intressant, allt på svenska. Ett nyöppnat Robert's coffee bjöd inte på svensk betjäning, men nog på gelato resp. kaffe och bulle.
Efter det tyckte vi att det fick räcka med Grankulla och jag började leta bussturer. Efter lite väntan blev det buss till Alberga, byte till buss med destination Hoplax. Tyvärr var spårvagnshållplatsen på 1,5 kilometers avstånd, så det fick bli tåg till Helsingfors järnvägsstation och sen tillbaka med tians spårvagn till Tilkka och seniordansförbundets kansli för att underteckna ett protokoll.
Egentligen var huvudmålet Brunakärrs koloniträdgård. Den startades av svenskspråkiga föreningar 1918 och är en riktig pärla. Rekommenderas.
Kvällen avslutades med en god middag i Tölö på Mamma Rosa och kaffe i vår lägenhet i Töölö Towers, som doktoranden konstaterade att var i Helsingfors Universitets ägo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar