Förra sommaren satte stopp för målning på grund av hettan. Att doppa en pensel i burk och föra den fram och tillbaka över mer eller mindre skrovlig yta, kändes oöverkomligt.
I år kan man inte skylla på värmen och när maken bistod med skrapningen kunde jag tänka mig att fixa till Amirikastolarna som min pappa snickrat på femtiotalet. De är otroligt bekväma så länge man orkar häva sig upp ur dem och får hjärtans gärna fylla sin funktion också under min livstid.
Ett varv till bara så ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar