Nästa konsert i antågande

Så har jag nöjet att igen befinna mig i den kungliga huvudstaden. Det blir en lite kortare resa denna gång, tre dagar och två nätter.

Vi testade också på att flyga Kronoby-Helsingfors-Bromma. Det blev tidig väckning, lyxig frukost i Schengenloungen och vi landade halv nio i Svea rike. Det innebar en hel dag att strosa omkring.

Jag hade valt att boka hotell på Djurgården för att ha nära till konsertplatsen, Skansen, på torsdag.

Jag antar vi hade lite varmare än där hemma fastän det knappast orkade upp till tjugo grader. Jackan fick sitta på idag.

När vi sitter där på en bänk i Wasahamnen och beundrar båtarna kommer en bekant Jakobstadsbo med son gående. Vi träffades senast på teatern. Världen är liten ...

Irriterande stickning

Ibland, eller för det mesta, går det inte alls som på Strömsö. Kanske det är värmen som inte tillåter hjärnan att arbeta normalt eller ...?

Jag satt i förrgår och stickade runt, runt en tröja med raglanärmar och märkte först mot slutet att jag inte hade koll på maskantalet, så jag avslutade dagen med att riva upp några varv.

Idag är det inte längre trettio grader i skuggan och jag nappade tag i stickningen och fortsatte.

Men hur det nu begav sig så fick jag sticka, räkna, riva upp, börja på nytt, sticka, öka maskor, räkna, riva upp.

Det är alltid roligare att få sticka mönster i flera färger, men först måste man få det att gå jämnt ut på första varvet och det bara vill sig inte ...

Säsongspremiär

Denna vecka har bjudit på två premiärer för min del.

Den första inträffade i måndags och var oroväckande senlagd. Men har man nu uppnått den definitiva tantåldern, får man utöva stor självbestämmanderätt.

Jag tog mitt första dopp i sjön ute vid stugan för detta år. Väldigt senkommet, men vissa ursäkter finns.

Vinterisen var inte snäll med vår brygga och det räckte många veckor innan det fanns så många starka karlar på plats att den kunde göras användbar.

Sen var det en kylig start på sommaren, så det fanns inget behov att svalka sig. Nåmen, efter bastun då? Nej tack, vem vill sänka sig ner i det bruna insjövattnet när man just tvättat sig i friskt regnvatten?

Men nu kom ju den olidliga hettan och jag beslöt ta det ultimata klivet nedför badstegen. Men det var nära att uppskjutas. Jag kunde inte hitta nån simdräkt. Men bikini fanns, så det löste sig.

Den andra premiären var mer toppcentrerad. Vi var bjudna på teater och det var fortfarande varmt och soligt på kvällskvisten. I hastigheten svepte jag med mig en av mina hattar som för det mesta pryder hatthyllan vid huvudentrén där hemma.

Jag provade och tvekade, men lämnade den på huvudet och det var jag glad över. Det fanns andra hattprydda damer i publiken och solen var fruktansvärt het.

Jag fick till och med komplimanger för min hatt ...

Uppgiven trotjänare

Det är sorg i stugan. I morse märkte jag att en gammal trotjänare visade tecken på allvarlig sjukdom.

Min mor köpte den röda kylande vattenbehållaren på en resa till Svea rike på gissningsvis åttiotalet. Vi fick överta den och den har hängt med på bilresor och till stugan.

Det finns ingen underbarare dryck än kallt Kronobyvatten och i den röda hinken hölls vattnet flera dagar kallt.

Men nu lider behållaren av materialtrötthet. En liten spricka kan skönjas i tryckknappen och det leder till ett långsamt droppande läckage.

Under åren har jag ibland hållit utkik efter en motsvarande bytta, men förgäves. Men son nr 2 gjorde det lite lättare för mig då han påstod att det fanns en igår på Erkin halli och säkert finns de i Prisma och Halpa-halli också.

Det finns hopp ...

Underbara rosor

Nu bara njuter jag av mina rosor i kruka. Två ljust rosa och en vit.

Mellanrum

Mittemellan ylletröjor passar det utmärkt att fördriva tid och avlägsna bomullsrestgarn genom att tillverka nyttosaker.

Drops design bjuder lättvirkade och -stickade mönster för detta ändamål. Instagram hjälpte till genom att publicera clean cloths och beauty pads.

Det har hittills blivit en disktrasa och en ny på stickorna. Däremellan virkade jag åtta små lappar som ska få tjäna som ansiktsputsare. Lätt att kasta i tvättmaskinen och återanvända.

Klagar inte

Visst kan man tycka att det är en sval sommar, men hellre så här än den fruktansvärda hettan vi hade ifjol.

Speciellt obekymrad är jag över nordanvinden, för den bekommer mig inte så länge jag hålls ute vid stugan.

Regnet har lyst med sin frånvaro, men det är nära till sjön bara man orkar bära upp vatten till odlingarna. Jag tycker mig märka att växterna trivs med en omgång nässelvatten ibland.

Mina krukrosor, som troligtvis får ge vika för nya exemplar i nästa år, får en tillsyn nästan dagligen då jag spanar efter de förhatliga bladlössen. Hittills är det jag som har makten och blomningen är på kommande.

I väntan på regn

Det börjar bli för torrt, så i väntan på det aviserade regnet lyssnar jag på klassisk musik i form av Bizets Carmen och ägnar mig åt min stickning.

Ylletröja nr 2 på väg till julklappssäcken är snart klar. Sen gäller det att skaffa nytt garn och söka nytt mönster ...

Stadsförlängning

Eftersom tåget från Helsingfors anlände 21.49 till Bennäs fredag kväll, kändes det som onödigt att åka till sommarstugan och ett tomt kylskåp.

Jag - igen! - hade kommit på den goda idén att avsluta kvällen på balkongen i Jeppis med ett glas rosé till tonerna av Whitesnake live på sportplanen och sen övernatta där.

Följande förmiddag förgylldes av barnbarnets besök och sen iväg till gravgårdar och butik innan grannbygget fortsatte, vilket innebar kökssidan för mig, men i gott sällskap.

Dag 3

Igår bekräftades mina föraningar, tyvärr. Jag hade nämligen tänkt tanken att jag skulle slarva bort min tvådygnsbiljett i lokaltrafiken. Och se, det gjorde jag!

När vi hoppat på spårvagnen ut till Tilkka, kunde jag inte hitta det tunna kortet. Jag hade lyckligtvis tagit med mitt vanliga resekort och klarade mig.

På kansliet vände jag upp och ner och ut och in på min lilla väska, mina jackfickor och mina byxfickor, men ingen biljett. Jag rannsakade mitt minne och kom på att jag hade använt det senast på tåget från Hoplax. På tåget hade jag plockat fram spårvagnskartan ur jackfickan och det lilla kortet måste ha ramlat ut i det ögonblicket.

Ingen stor skada skedd, det skulle ändå inte ha kunnat användas dag 3.

Denna dag var hemresedag och tillägnades stadskärnan - och en ö.

Vi kunde konstatera att ännu idag var det många poliser vid Mannerheimvägen. På nyheterna hade jag fått bekräftat min misstanke att höga gubbar var i farten.

EU-ländernas miljö- och klimatministrar var församlade i Finlandiahuset för att diskutera klimatfrågorna.

Vi traskade iväg från nattkvarteret genom Hesperiaparken och via Senatstorget till Salutorget.

Vi beslöt att testa sonens tips om en båttur till Skanslandet. Det är en ö invid Sveaborg som inte varit öppen för allmänheten så många år sen den användes av militären.

Det visade sig vara ett bra förslag. Vi vandrade en drygt tre kilometer lång naturstig och fick en historisk inblick i öns storhet med egen skola, butik och till och med ungdomsförening.

Naturen var lummig och grön med kuperat landskap. Hit vill jag åka igen, för vi avstod från att gå den 2,5 km långa stigen på Kungsholmen.

Den försenade lunchen i Saluhallens restaurang Story blev ett sämre drag. Min lasagne var så bränd under och ovanpå att jag kände mig tvungen att returnera den. Inte var den nya versionen perfekt heller, men ätbar om man lämnade bort lite av den hårda skorpan. Jag brukar inte vara kinkig, men där gick tydligen min toleransgräns.

En sakta promenad genom turisthavet mellan esplanaderna ledde oss till vårt första besök på Ode. Lite tidningsläsning innan sonen kom för att dricka kaffe med oss på takterrassen.

Som kuriosa fick vi lyssna till Novas sändning med Ed Sheerans skivrelease.

Och jag träffade på två trevliga terjärvbor ...

Glömde dag 2

Det finns inget som heter glömma, men det jag tänkte göra sen, blev inte av.

Vi tar en kort version. Kottby och Grankulla stod på programmet. Vi hoppade på ettans spårvagn, åkte till ändhållplatsen och tog en fin promenad på Pohjolagatan.

Här hittar man nämligen kvarter med hundra år gamla fyrfamiljers trähus vilka byggdes för arbetarfamiljerna som behövde bostäder när industrialiseringen tog fart.

De är snyggt renoverade med stora trädgårdar och atmosfären är mysig när man vandrar omkring där.

Hmm, det blev en längre version, men nästa anhalt desto kortare.

Vi hade inte besökt kommunen med den lägsta skatteprocenten och var lite nyfikna. Nu tog vi lokaltåget till Grani, hoppade av tåget vid stationen och visste inte åt vilket håll vi skulle gå.

En chansning västerut ledde oss till ett litet köpcentrum. En liten present/inredningsbutik var intressant, allt på svenska. Ett nyöppnat Robert's coffee bjöd inte på svensk betjäning, men nog på gelato resp. kaffe och bulle.

Efter det tyckte vi att det fick räcka med Grankulla och jag började leta bussturer. Efter lite väntan blev det buss till Alberga, byte till buss med destination Hoplax. Tyvärr var spårvagnshållplatsen på 1,5 kilometers avstånd, så det fick bli tåg till Helsingfors järnvägsstation och sen tillbaka med tians spårvagn till Tilkka och seniordansförbundets kansli för att underteckna ett protokoll.

Egentligen var huvudmålet Brunakärrs koloniträdgård. Den startades av svenskspråkiga föreningar 1918 och är en riktig pärla. Rekommenderas.

Kvällen avslutades med en god middag i Tölö på Mamma Rosa och kaffe i vår lägenhet i Töölö Towers, som doktoranden konstaterade att var i Helsingfors Universitets ägo.

Dag 1 av 3

Vi fick en heldag i Helsingfors eftersom vi startade med tåg från Bennäs redan en kvart i sex.

Det blev betjäning på engelska när jag köpte två dygns biljetter till lokaltrafiken i stan. Vi började med att ta metron till Drömsö, siktade på havet och hamnade på Casinostranden som väntade på sina soldyrkare.

En vandring västerut bjöd på en stor portion frodig natur med klippor och stora träd. Vi kom till polisens sommarhus och andra små stugor då det var dags att vända om och börja leta upp en lämplig lunch.

Maken hade preferenser för laxsoppa och bingo! det fick han. Vi fick vänta länge, men resultatet var superbt.

Nu var vi mogna för en liten bussresa. Vi hoppade av vid Sandvikens torg och strosade runt loppisborden. Några secondhand kläder av Marimekko, Vuokko och Gerry Weber intresserade, men jag ville inte öka på bagaget ...

Det blev check-in time för lägenhetshotellet Töölön Towers och vi sökte reda på en spårvagn som skulle föra oss närmare nattkvarteret.

Helt ok logi i rymlig lägenhet och vi kunde ta åttans spårvagn igen ut till Majstranden och doktoranden för ett litet kvällsmål.

Det blev mera små stugor för vi besökte Gumtäkts koloniträdgårdar och efter lite förfriskningar skildes vi åt. Vi tog ettans spårvagn och sonen hoppade på en gul stadscykel hem till sitt.

De återstående två dagarna väntas svalare väder, men om det inte regnar så ...

Klart före stadssemester

Om man ska unna sig en liten storstadsresa, måste man se till att man är värd det. Vi tog alltså itu med häcken ute vid stugan. Jag hade tittat på den inifrån och konstaterat att man gott kunde ta ner den ca 40 cm.

Jag dirigerade och drängen knipsade och sågade. När vi var mer än halvvägs på ena sidan övergick vi till plan B, vilket betydde nästan helförnyelse. Maken sågade i marknivå och jag lyfte bort stammarna. Fasligt vad mycket kvistar och stammar det kommer av en tio meters häck.

Det blev en hel del att städa bort, tur att grannen (=maken) tar emot kvistar och dylikt. Lite ved blev det också.

Efter allt jobb har vi nu en aningen gles häck (om den kan kallas så), men vi har hoppeligen haft slut på de västliga vindarna ...

Pyntat

Ibland har jag svårt att slänga saker. I mitt föräldrahem hittade jag för några år sen ett par gravljushållare i form av ett kors på en stav/ett spett. De kunde väl komma i användning ...

Maken ansåg nog det såg lite makabert ut när jag stack ner dem i jorden ute vid sommarstugan. Men man kunde placera färggranna glaslyktor i dem på veneziansk aftonen.

Nu har jag kommit på den ljusa idén att sätta en glasburk med etikett och allt i korset, fylla på med vatten och plocka enkla blommor ur trädgården som prydnad. Det är väl inte osmakligt?

Äntligen vitt

Förra sommaren satte stopp för målning på grund av hettan. Att doppa en pensel i burk och föra den fram och tillbaka över mer eller mindre skrovlig yta, kändes oöverkomligt.

I år kan man inte skylla på värmen och när maken bistod med skrapningen kunde jag tänka mig att fixa till Amirikastolarna som min pappa snickrat på femtiotalet. De är otroligt bekväma så länge man orkar häva sig upp ur dem och får hjärtans gärna fylla sin funktion också under min livstid.

Ett varv till bara så ...

Mera bröllopsdagsfirande

Lite tragikomiskt var det faktiskt då jag igår vaknade upp till en myggas surr. Jag tänkte inte så mycket på det, men märkte vid uppstigandet att vänstra ringfingret svullnat betydligt. Antagligen av ett myggbett.

Vi åkte via Krukmakarbacken innan  utflykten söderut och då jag märkte att mitt finger blev bara värre, vidtog jag åtgärder.

Jag kunde se framför mig hur fingret växlade färg från rött till blåsvart ... Vilken bröllopsdag och jag skulle missa konserten med Philip Järvenpää!

Alltså vidtog jag åtgärder. Först masserade jag in några droppar Teatreeolja och se, det kändes strax mycket bättre. Men jag såg ännu för mina ögon ett livlöst finger hänga från handen ...

Jag tog det säkra för det osäkra och plockade fram min avbytartång (efter att ha försäkrat mig om att det var just en avbitartång och ingen annan typ av kniptång) och packade ner den i ryggsäcken.

Här skulle inte offras nåt ringfinger! I stället kunde jag tänka mig att offra förlovnings- och vigselring.

Nå, det blev en fin dag med vandring på leden som startar från Tottesunds herrgård. Tack vare blåsten besvärades vi inte ens av myggor.

Vi åkte ut till Skärgårdsrestaurang Nabben och åt en sen lunch som inte ens gav utrymme åt en efterrätt.

Som första bil på herrgårdens parkering fick vi en liten pratstund med parkeringsvakten som vi bjöd på kaffe och besteg sen läktaren också som nr ett.

Och vilken toppenkonsert med varierande musik, mycket rock'n roll, men också lugna låtar tolkade av den välsjungande nittonåringen. Kronobys egen talang, Thomas Enroth, bistod med orkester och vi fick ge honom vårt varma erkännande efteråt.

Och både ringar och finger finns kvar ...

Cementbröllopsdag

38 år gifta idag! Jag hade planerat att vi skulle fira det med en dagsutflykt till Maxmo innehållande lite vandring, lite mat och lite musik.

Det blev det också, men började och slutade med naturupplevelse - en vacker rödräv på en äng i Socklot och en svart sex- eller åttataggad älg på villavägen.

Varför så bråttom?

Jag tänkte det skulle bli annorlunda i år då vi har möjlighet att tillbringa nästan tre månader vid sommarstugan. Men nej!

Det är lika bråttom varje gång vi besöker Krukmakarbacken för att hämta vatten och post. Vi yr fram och tillbaka.

Idag hade jag en runda till kommungården, en bolagsstämma, hotellbokning, påbörja frysavfrostning, tvätta kläder, mera garn, bär, bröd etc ur frysen, dra upp lite ovälkomna knölklockor, smaka på smultron, handla mat, prata med grannen och iväg. Maken klippte gräsmattan och skötte ärenden på datorn.

Ja, varför är det så bråttom? Nå jo, solen hade uppenbarat sig och då ska man vara på plats ute vid sjön.

Dahlialover

Nej, jag ska inte börja gnälla över dahliaknölarna som jag inte fick ur jorden för några år sen. Då var jag rejält sur på att de inte hann börja blomma innan kölden knäppte dem.

Men precis idag blev jag helt övertygad om att sommardahlior är ett måste för mig. Det känns som om jag i framtiden kommer att satsa på dessa blomster i mina utekrukor.