Fet brukar vara lite flyktigt med stuglivet ännu i juni, så även detta år. Den ena har möte och den andra likaså. Ibland på samma dag, ibland inte.
Dessutom har jag mitt hälsospring med laboratoriebesök och just nu väntar jag i Vasa på att få testa PET-CT-röntgen. Här hade jag faktiskt tur, då maken hade ett möte, men jag i stället fick åka med väninna plus make som skulle till samma stad samma tid.
Ja, så kan man få punktering, vilket uppdagades i måndags då vi skulle iväg. Men tur i oturen, vi hade doktorandens bil vid stugan.
Laboratoriebesöket i tisdags betydde lite trubbel det också. Eftersom Kronoby har stängt och jag tillfälligt bor i Öja, Karleby, var närmaste provtagning vid MÖCS. Väl inkallad visade det sig att ingen remiss syntes på skärmen. Jag styrdes till anmälningen där man skulle ringa onkologiska polikliniken. Inget svar och jag erbjöd mig att traska iväg många hundra meter och ställa mig och ropa efter remiss. Sagt och gjort!
Före det hade flickan vid anmälningen frågat vad vi ska göra åt Högnabbavägen. Hon hade troligtvis känt igen mig och eftersom det just inträffat en dödsolycka där, var frågan minst sagt aktuell. Vi har under hela min politiska tid påtalat den vägsträckan för riksdagsmän och vägmyndigheter. Kanske nu det börjar hända nåt ...
Annars väldigt roligt att få kommuninvånarkontakter när man minst anar det.
Väl tillbaka med remissen fixad, fick jag snabb betjäning av samma provtagare och vi hade en trevlig diskussion om mitt namn under proceduren, som också lyckades utan komplikationer.
Tisdagens tredje trevliga personmöte fick jag vid däckbytet. Det var en dam av bästa servicekaliber. Hon verkade vara en som ryckte in överallt på makens verkstad trots sin späda lekamen. När vi kom gick hon till attack mot lupinerna i sommarvärmen, men sen hade hon tid att prata så länge däcken byttes. Fint och smidigt gick det!
Det är de små stunderna av personliga möten man ska minnas ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar