Grantjuvar

När min man fyllde 40 år bestod jag honom på en resa till Göta kanal. Vi bodde i Söderköping och kunde promenera längs med kanalen. Jag minns ännu den härliga frukosten med en supergod wienerlängd som avslutning. Jag har ännu inte stött på något liknande. Dessutom fanns det ett härligt glasscafé alldeles vid kanalen.

På våra promenader i skogarna minns jag till min förskräckelse de i mina ögon jättestora sniglarna. Jag hoppas det var skogssniglar och inte mördarsniglar. Åtminstone blev inte vi mördade, men man fick se sig för så man inte trampade på dem.

Det som vi smugglade hem var ett litet granbörjan. Det var ingen gran som växer vilt i Finland. Den har tjocka, glänsande mörkgröna barr. Den nästan dog i början, men nu tjugo år senare är den större än mig och lite gömd bakom vårt lusthus (ifall polisen kommer).